För länge sen hade jag en pojkvän som hade en katt. En dag satt jag och klappade katten och plötsligt så fräste den till och rev mig. Då sa pojkvännen till mig med gnällig röst ”Vad gjorde du?”. Då blev jag svartsjuk på den katten.
Min kompis hade en pojkvän som aldrig var speciellt snäll eller kärleksfull mot henne och som hade en stor ödla. En dag hade ödlan bitit honom i ansiktet. Det såg ganska läskigt ut och jag påpekade det. Då sa han drömmande ”Ja… men jag älskar *ödlans namn*” . Då kunde jag se i min kompis ögon att hon blev svartsjuk på ödlan.
Nu vill jag att ni också erkänner när blivit svartsjuka på ett djur.
Ja, faktiskt.
Hade ett ex som var helt besatt i sina hundar. Hon hade borderlinestörning och växlade mellan att älska en och behandla en som skit. Men hennes hundar hade hon alltid kärlek för. Ofta uttryckte hon som mest kärlek för dem när hon var som kallast mot mig.
Senare läste jag en studie där man såg att människor som har det beteendemönstret ofta är riktigt empatiskt störda.
Ja, faktiskt.
Hade ett ex som var helt besatt i sina hundar. Hon hade borderlinestörning och växlade mellan att älska en och behandla en som skit. Men hennes hundar hade hon alltid kärlek för. Ofta uttryckte hon som mest kärlek för dem när hon var som kallast mot mig.
Senare läste jag en studie där man såg att människor som har det beteendemönstret ofta är riktigt empatiskt störda.
Det låter verkligen inte roligt. Jag kan tänka mig att du även kände att det var fel att bli svartsjuk på hundarna så att du fick ännu mer att må dåligt över.
Min flickvän har kaniner som hoppar omkring lite överallt. Om man sitter och för en konversation med henne så börjar hon himla med ögonen och kolla efter kaninen och avbryta konversationen med "Haha, kolla vad XXX gör!!". Då brukar jag bli väldigt sur inombords.
Hon däremot blir svartsjuk när jag ger min nallebjörn mer kärlek än henne. Att jag kanske föredrar att sova med björnen hela natten framför att hålla runt henne hela natten.