Åh!
Jag vet när jag lärt känna honom? Men fine: ska förklara så det blöder i ögonen på dig då.. :P
Blir sugen på att lära känna någon och attraheras av när:- man möts av positiv förväntan, inte känner att man måste bevisa att man är bra, utan att det förutsätts - vilket gör lärakännandet roligare.
- någon hellre frågar än förutsätter, och som inte dömer utan är nyfiken på förklaring om något verkar knas.
- det känns som om vi "spelar i samma lag", att det känns naturligt att backa upp och förvänta sig backup. Att det är självklart att vi är lika mycket värda, förvånadsvärt ofta har jag märkt fokus på rangordning utifrån olika saker.. statusgrejer som jag inte bryr mig piss om, utseendegrejs el personliga åstadkommanden/tillkortakommanden där man tydligen ska placeras på en gradskala inför varandra. Alla stöter på svårigheter och har tillkortakommanden, sånt skiterväljai, det är intressant att höra ngns livsöde el om ngn är intresserad av hur man hanterat olika saker, men inte om det är ngn kukmätartävling. Det är dock attraktivt när någon är ödmjuk inför livet och försöker finna en bra väg. Någon som har samma känsla där gör ju att man känner samhörighet .
-
gott hjärta! Det är hett. Att inte handla utifrån hjärtat känns fattigt tycker jag. Och när någon identiferar sig så mkt som "god" att personen knarkar snällhet och tecken på att den är det, lyssnar man på sitt goda hjärta visar det sig utan megafon. Självklart;alla gör så gott de kan - men upplever man att det finns ett påfallande gott hjärta så kan man ju slappna av och blir sugen på att ha personen nära.
Sen finns det ju grejer som man inte gillar el kommer gilla hos den man lär känna, men sånt som direkt ger en tråkig känsla är:
- bedömning, kritik av allt man är. Får då känslan "och du ville lära känna mig sa du?" Att personen inte tycks vilja lära känna den man är, utan lära upp en till den man borde vara, eller klaga på sånt som inte faller i smaken - visst kan man jobba på saker. Men liksom, det finns ju gränser för när man slutar vara sig själv och börjar göra våld på den man är. Man frågar ju sig själv vem man vill vara hyfsat dagligen, och det är ju konstigt att istället gå på någon annans bild av vem man borde vara.
- oärlighet, snål, pedant. Har haft förhållanden där det varit framträdande drag och det funkar jättebra.
Om båda är medvetna om det och man kan gilla läget och utgå från det. Typ :"alltså, du sa at maten var god.. men jag tappade ju saltkaret i så jag tar det som en kärleksförklaring snarare än ett fakta?

" eller "ok, fast nu är det 3e gången du "glömt plånboken" och jag vet att du tycker det svider att betala för gott käk.. Så antingen gör vi annat el om vi ska ut och äta igen så tänker
jag faktiskt lämna plånboken hemma. Du el diska av/springnota(??) nästa gång alltså.. :P". " Alt "Jag vet att du vill ha det på ett visst sätt; och därför gör jag gärna det. Men klaga inte på hur jag gör när jag är själv: om du vill att det aldrig ska stå disk i diskon.. så vill jag inte höra klagomål om du kommer hem tidigare och jag har samlat disk under dagen. Du får förutsätta att jag tänkt diska upp tills det var tänkt att du skulle komma, men kan ju påminna om jag lämnar kvar helt".
-Gnäll är för övrigt jäkligt ohett, mina öron vill vila från sånt. Alltså, inte när man har ngt på hjärtat och tar upp det. Utan när det liksom klagas konstant dagarna i ända, på allt. Blir det för mkt får man räkna med att jag zoomar ut. Lite som att man inte tar upp träning el kostprat m ngn som är ointresserad, det tar man med kolo. :P
Är ju faktiskt lite skitsamma med själva egenskaperna om man lärt känna ngn och får bra vibes. För så himla vanligt är det ju inte att man får känslan att vilja hångla upp ngn i brygga eller att man blir helt varm av tanken på personen. Så då kan jag köpa i princip vad som helst, skulle ha lite svårt för mördare dock..
Är ju knappast perfekt själv, och lite jobbigt om ngn inte kan ta att man har egenheter. Tex så får jag höra att jag tänker för mkt. Då tänker jag fine, personen vill inte höra mina tankar och så tänker jag tyst istället. Men vill man inte ha/vara med någon som tänker öht så fattar jag inte varför man är med mig. Liksom, om man ska totalt utplåna den man är så kan det ju inte vara ens person som gör att den andre vill hänga.
Tack för tipset!
