Är detta livet?

[Jaws]

Kanske beror det på höst och skit men helt allvarligt...Jag är inne i någon sorts svensson-rutin på vardagarna som jag inte vill infinna mig i dvs-> skola-hem-sova-msn-sova-skola.

Jag känner allt för ofta att jag inte har något att se fram emot och att skolan snart är slut och kanske innebär det att några av dessa sociala band kommer att brytas? Snart ska jag förnya mitt gymkort och dra med några kompisar på träningen, kanske en bit på vägen till bättre humör.

Men är livet slut efter gymnasiet? Hur kommer man enklast på bättre humör i de mörka vintertidernas vardag?

Jag vet inte riktigt men kanske skulle man besöka en psykolog av något slag, jag är inne i en mild depression. Tabletter?

[Ignatius72]

Ursprungligen postat av Jaws

Kanske beror det på höst och skit men helt allvarligt...Jag är inne i någon sorts svensson-rutin på vardagarna som jag inte vill infinna mig i dvs-> skola-hem-sova-msn-sova-skola.

Jag känner allt för ofta att jag inte har något att se fram emot och att skolan snart är slut och kanske innebär det att några av dessa sociala band kommer att brytas? Snart ska jag förnya mitt gymkort och dra med några kompisar på träningen, kanske en bit på vägen till bättre humör.

Men är livet slut efter gymnasiet? Hur kommer man enklast på bättre humör i de mörka vintertidernas vardag?

Jag vet inte riktigt men kanske skulle man besöka en psykolog av något slag, jag är inne i en mild depression. Tabletter?

Vad är det du vill göra?

[Baan]

Gillar du inte rutinerna och den livsstilen är det upp till dig att ändra på det. Tror inte något håll är opti, men du kan testa tweaka lite och hitta en bra balans av att vara spontan och att planera hela dagen.

Livet kommer ändras en del efter gymnasiet men se det positivt, dom nuvarande tråkiga rutinerna kommer vara borta Starka "sociala band" tror jag kommer vara kvar, resten lär ju försvinna med tanke på att man går åt olika håll. Det kommer nya vänner.

[Sundsarn]

Nej gymnasiet är verkligen inte slutet! (Säger jag som tog studenten iår). Jag våndades faktiskt lite grann för det själv, vi var en ganska bra klass. Men nu när jag har infunnit mig, kuggat båda mina första tentor i läsperiod 1 och låtit högskolelivet skölja över mig ser jag tillbaka och saknar det inte alls. Även om jag gärna träffar mina gamla klasskamrater igen inom en snar framtid.

Vad läser du btw? Om du inte ska läsa vidare kanske detta inlägg inte var rätt medicin

[Daniiiel]

Livet as you know it är slut. Du börjar ett nytt liv efter studenten som kan verka som världens tråkigaste men efter ett par år så mognar man till.

[Mr.Cosybear]

Plugga på högskola > så får du nya rutiner i livet igen. Efter det börja jobba > få nya rutiner igen. And so it goes...

[Shakemynuts]

Vem giddrar om att mogna?

Glid in på något skönt universitet eller högskola i 5 år och plugga, festa och umgås med tonvis av folk istället.

[Scratch89]

Jättebra tips Shakemynuts. Studierna ska aldrig komma i första hand; det är mycket bättre att dra på sig en ful kåroverall och supa sig dyngrak och bada i stadens mest centrala fontän. Sen ska man fika upp alla pengar och klaga på regeringen att man får för lite studiebidrag. Och ja just ja, fem års heltidslån blir 250 000 i lån, utan ränta.

[Clarkolofsson]

Så här blir det när folk inte gör lumpen.. Inte en jävel som uppskattar livet.

[mangs]

Ursprungligen postat av Mr.Cosybear

Plugga på högskola > så får du nya rutiner i livet igen. Efter det börja jobba > få nya rutiner igen. And so it goes...

Det var bra skrivet tycker jag. Det handlar mycket om rutiner. Att sluta gymnasiet är en stor grej eftersom det är sista gången man gjort vad man "bör" göra. Efter detat är det upp till en själv vilken väg man vill gå. Visst kan man skippa gymnasiet med men det är ju hyffsat ovanligt.

Dock är det som så att amn komemr in i rutiner ganska snabbt, både vad det gäller högskola, jobb, familj med barn etc.

Det är klart att inte livet är slut efter gymnasiet även om du kanske känner det så nu. Frågar du mig så skulle jag snarare säga att det är där någonstans livet börjar. Fram till dess stöps alla i liknande formar men det är sedan när du tar dina egna steg som du växer och blir den du är. Det kommer gå bra. Att skiljas från vänner behöver inte heller bara vara dåligt. Det kommer gallras och de vänner som du verkligen bryr dig om kommer du säkert ha fortsatt kontakt med även framöver.

[LoTiX]

Inget slår universitetsperioden!

[Mr.Cosybear]

Gillar du inte rutiner så kan du alltid backpacka jorden runt. Allt möjligt lär ju hända då.

[skaparn]

Ursprungligen postat av LoTiX

Inget slår universitetsperioden!

Njaaaaa, så långt vill jag inte gå. Det jag kan sakna är sådant som att spela tv-spel en hel vecka i sträck med sina kamrater istället för att göra någon löjlig läxa som man sedan fick göra tillsammans med en balja kaffe natten innan. Det var lite spontant på något sätt. Idag är jag allt annat än spontan. Men det ser jag inte som en negativ utveckling. Bara en utveckling.

Till trådskaparen: Gymnasiet är bara slutet på början.

[stevebc]

Det slutar inte efter gymnasiet. Det är då det börjar! Se valmöjligheterna som något positivt istället för ångestframkallande. Vad du än väljer kan du ändå nischa om dig sen, åka ut på nån långresa och hitta dig själv eller bara glassa på CSN/filosofikurser.

[pragmatist]

Jag känner ingen människa över 25 års ålder som tycker att deras liv var "på topp" när de gick på gymnasiet och saknar den tiden. Snarare framstår det i efterhand för de allra flesta som en ganska kass period i livet. Inte lika kass och jobbig som högstadiet kanske, men nästan.