Mitt livs första halvmarathon
Förberedelser.
Inget av det jag hade tänkt göra blev av. Springa lite broar o sådant. Jag visste därmed ingenting av vad som väntade. Nu i efterhand inser jag hur dåligt kan kan stan egentligen.
Uppladdning.
Igår kebabpizza, någon giffel, lite vatten. Kaffe för sent, för sen sänggång osv. Dock upp i "ok" tid, kände mig trött men redo. Inga känningar mer än att jag hade lite sprickor i skinnet mitt under ena foten som jag oroade mig lite för. Smorde in med vaselin, tejpade nipplarna och skippade kalsonger. Kaffe+gifflar+vindruvor+2 korv med bröd, vatten i omgångar och sedan iväg.
Före loppet
Satt i bilkö i en timme bara för krypa ner till Åbytravet, men var lite för rädd för att komma fram och så var det fullt kanske, så jag parkerade i ett bostadsområde istället. Av en slump såg Jimmy mig där precis o anslöt.
I bussen upp till området höll jag på att kremera. Svetten bara sprutade, shit vad varmt och vad ovan man är.
Upptäckte att jag glömt nummerlappen till väskan hemma, men det löste sig ändå. Dock gör vatten mig hungrig så jag fick trycka en banan innan start.
Loppet
Jimmys kompis hakade på också, men vi tre väntade rätt länge innan vi drog iväg och det kändes jättekonstigt. När vi väl passerade starten och sprang på så var det glest och nästan inga löpare alls. Kändes som ett ensamlopp (den känslan försvann lite senare kan man säga).
Skönt ändå att börja hitta tempo o fart själv. Säldammsbacken minns jag inte ens, var lätta steg o skönt o nöta på. Första kilometrarna var lätta och jag försökte bromsa mig själv flera gånger, ville flera gånger upp i 5-tempo, men bara o sakta ner lite. Nu i efterhand vet jag inte om jag hade varit MER trött på slutet om jag hade släppt på lite mer på första milen.
Lite segt var det allt upp på första bron, pulshöjning o så, men fungerade. Upptäckte dock att det kom en del vindar och ute på hisingen kom det rejält med motvind bitvis. När jag såg på klockan att jag höll 5:30-tempo i bra rytm, kom runt ett hörn, fick motvind på mig och upplevde det som att jag höll samma tryck så kollade jag på klockan igen... 6:10...

.. ökaaaaa
Jag försökte dricka vatten vid vätskedepåerna på hisingen och hälla vatten över mig, men hade svårt o dricka och fick kramper i magen lite senare. Värmen var verkligen ett problem där ute på hisingen. Kände hur jag började hetta i ansiktet och hur jag kände pulsen banka i kinder o allt. Här började också diskbråcket i samma veva strula som fan, så fort jag tittade upp så blev jag yr och hela vänsterarmen, axel och delar av ryggen domnade bort (nervinklämning).
Bro nummer två var lång, men inte så farlig ändå tyckte jag. Jimmy tyckte dock att jag sprang för långsamt vid brofästet så jag la mig i ytterfil och försökte pressa på rätt så bra. Lagom puls- och andningsökning, men inte farligt ändå. Lång nerförsbacke och jag försökte räkna vilket tempo jag hade i uppförsbacken och se till att öka aningen mer i nedför än vad jag tappade i uppför.
Sedan kom det jobbigaste på hela loppet. Brunnsparken! Gick svagt uppför och det var trångt mellan människor och busskurer mm. Å den där jävla avenyn som skulle också vara lång uppför dök ju aldrig upp! Jimmy var på mig o drog mig lite här och det behövdes. Försökte dra på uppför avenyn, men jag kunde ju inte titta på publiken pga diskbråcket som gjorde ont på allvar. Kistan var riktigt risig efter sportdrycken på 15 km också. Först när jag närmade mig götaplatsen så fick jag upp tempot igen.
Strax därefter kom en helt sjuk åskknall och 30 sekunder senare öppnade det sig där uppe. Först skyfall, sedan rejäla vindar så det kändes som hagelkorn från sidan. Flaggor flög och jag fick väja för ett avspärrningsband som slog upp mot ansiktet. Action!
Bara o fortsätta loppet med u-båtar till skor. Hyffsat pigg ändå här, men visste inte om jag skulle tempoöka på 19, 20 eller 21 eller hur mycket!? Mycket folk i vägen iaf, men drog på vid 20-skylten och strax innan vallen slog jag i väggen... en liten, sketen pluttbacke upp och då först kände jag att jag var trött. Det hindrade mig inte från en spurt in mot mål sen, men den här gången tillät jag mig att bli omsprungen av andra på spurten. Det hade inte hänt på milen
Distans-PB!
och träningsmål avklarat, mål sub 2 tim, resultat
01:58:21
Efterråt
Kändes ingenting i vader, inget i hälsenor, inget i knän. Jag minns inte när jag var så HÄR fräsch senast, jag brukar känna mer efter träningspassen på helgerna. Däremot diskbråcket i nacken är riktigt elak nu, nervern är tokinflammerad och jag saknar just nu känsel helt i delar av vänstra armen. Var törstig när jag kom i mål, så för att kuta längre jag hade behövt mer vätska. Magen var jag som en liten bäbis i som bara ville, ursäkta, få lägga av en rackabajsare. Huga vilka kramper o gaser jag fick av sportdrycken o försöken att dricka vatten.
Är riktigt nöjd iaf, detta trodde jag inte om mig själv, inte i denna värme och jag hade riktiga problem ute på Hisingen där jag kände att kroppen överhettades. Jag blev stressad efter milen då jag såg att jag låg över den tid jag hade velat hålla där, men märkligt nog så tog jag ikapp det.
Tack för pepp o stöd Jimmy, du lät mig springa själv det mesta av jobbet, men stöttade det där behövdes. Mucho gracias!
Nöjd o glad, har ätit en sandwishglass och druckit en MER och nu börjar magen vakna till liv även om jag kommer ha gaser troligtvis hela kvällen lol. Ska försöka renovera på kåken ikväll, men först en gubbatupplur på bänken ute