Loppet:
Det var ett stort gäng med likadana tröjor i min grupp och jag hade ju köpt min startplats av en från deras gäng. Vid köpet så frågade jag honom vad de hade för tänkt tid och fick till svar att det fanns både sub 9 och 10.
När vi rullade iväg så försökte de samla ihop sitt gäng och jag ville snällt hålla mig undan så jag la mig bakom. Efter några km och vi hade lämnat Motala så frågade jag en av dem vilken tid de skulle köra på. Fick till svar att de var nöjda om de kom i mål på något mellan 12-15tim!! Jag kände mig lurad
Lyckligtvis så kom det ganska omgående efter det beskedet ett stort gäng från gruppen bakom oss. Jag bytte till dem illa kvickt

Kände direkt att det här skulle bli en betydligt mer gynnsam fart för mig om jag skulle ha någon chans att kunna klara sub 9.
Första milen snittade ganska exakt på 30km/h så jag hade inte tappat supermycket, men det var ändå en lite sämre start än önskat.
Låg på 5:e par efter Team Sportia-gänget som höll tempot och behövde inte göra mer än hålla min position.
Dimman låg ganska tät så jag blev fuktig på armarna men absolut inte kall eller blöt. De som hade glasögon såg ut att ha det värre. Jag körde med visiret uppe på hjälmen så jag hade inga sådana bekymmer.
Tempot var helt optimalt och nästkommande mil snittade vi 35,9-35,6-37,8km/h. Min puls låg kring 115-125Bpm nästan hela tiden.
Allt gick enligt plan och enda incidenten var väl när en snubbe 3-4 par längre fram tappade en flaska och killen snett framför mig kör på den. Han klarade sig från att vurpa eller köra in i någon annan med en hårsmån.
Men plötsligt så hände det, sista backen ner mot Gränna så åker en av killarna i Team Sportia-gängen rätt ner i asfalten och blir dessutom påkörd av några bakomvarande.
Jag lyckas precis dra mig åt sidan och får stopp på cykeln i gräskanten. Hela hans gäng stannar och hjälper till. Vi var några som ganska omgående insåg att vi inte kunde bidra med någon hjälp så vi började sakta rulla vidare.
Det anslöt sig några till och vi började köra på igen. Gick inte så fort genom Gränna på kullerstenarna och nu var vi ju utan någon som styrde upp formationen. Svårt att avgöra hur länge vi körde på innan ett litet gäng på 6pers tog kommandot, men nog hann det gå ett par km. Grabbarna höll ett bra tempo och jag var med i rotationen för att hjälpa till.
Snitthastigheterna per mil fortsatte att vara mellan 35-38 hela vägen ner till Ölmstad (83km) där jag enligt plan stannade. Ville fylla en flaska, kissa och ta något att äta. Ställde cykeln bland en massa andra men där kunde man inte kissa så det blev lite onödigt spring i depån för att lösa mitt behov. Samtidigt som jag klev ut ur bajamajan så kände jag att magen bubblade ordentligt och ville att jag skulle gå tillbaka in. Sket (

) i det och hoppade upp på cykeln istället. Såg nämligen att ett stort Team/lag var på väg ut och jag ville följa dem. Glömde i den vevan att ta mig något att äta. Anledningen till att jag tänkte ta något var för att jag hade slarvat ordentligt med intaget.
La mig sist tillsammans med en kille från Luleå som numera bodde i Danmark. Han hade startat 15 min innan mig och hade som mål att klara sub10. Trevlig kille och vi hade det helt suveränt där vi låg. Klungan körde på riktigt bra och även om det alltid går lätt ner till Jönköping så var ändå upplevelsen att det var ruskigt behagligt.
Men, ständigt dessa men. Den gruppen var tydligen en "fikagrupp" som kör på fort, men stannar på alla depåer för att äta och snacka skit.(Vilket egentligen borde passa mig som handen i handsken)
Så de svängde av i Jönköping (104km) och vi två blev helt ensamma. Eller ensamma är såklart fel ord då det var cyklister överallt. Det var dock bara vi som ville i mål före solnedgång

Han la sig bakom mig genom hela stan och upp för alla backar efter. Jag kände mig stark, men visste såklart att det inte var hållbart i längden att jag skulle sköta tempot själv. Han sa att jag körde för hårt i uppförsbackarna och att han nog låg över sin gräns även bakom mig. Fanns inget att göra mer än att släppa en aning på farten och hoppas på att det skulle komma ett gäng snart igen. Det syns tydligt på mina watt att dessa 20km var där som jag brände mest energi innan det äntligen kom 5 killar från CK Sundet och vi kunde ansluta till dem.
Den lyckan var dock inte så långvarig för efter gissningsvis 10km så körde en av dem ner i en grop och tappade sina flaskor framför mig. Jag lyckades återigen hålla mig undan och kunde fortsätta. De andra stannade för att hjälpa honom med flaskorna.
Så jag och "Dansken" fortsatte ensamma igen. Bara att börja om...