Trailrun med 30grader i skuggan är inte roligt.
Redan 2tim innan start var jag helt genomblöt av svett. Flugorna svärmade omkring mig nästan hela tiden. Kände på mig att det här skulle bli tufft.
Starten blev försenad 15min då det var så många efteranmälningar och kö vid nummerlappsutdelningen.
Startade alltså loppet 10:15
Ganska tuffa stigningar redan före man passerat 5km och då började redan magen att säga ifrån.
Jag hade ryggsäck med välfylld vätskeblåsa och sippade väldigt ofta. Svettades enormt hela tiden och när vi passerade 10km började det komma små krampkänningar i vaderna.
Vid 12km var det en vätskestation och där böev jag nog lite ivrig och svepte en mugg saft och en mugg vatten. Magen protesterade direkt och jag kunde knappt börja jogga igen.
Där kände jag att nu är det inte roligt längre. Backarna avlöste varandra och det blev inte svalare någon gång.
Krampkänningen hade börjat komma på insida!! lår och även framsida.
Niklas kände sig lite fräschare så vid 14km när jag valde att vänta in Mathias så sprang han iväg. Så glad att jag valde att inte hänga på!
Terrängen var stundtals ganska stökig men oftast ändå bra stigar. Dock kändes de stigarna ganska ansträngande när man sprungit över 2tim
Mathias var riktigt sliten vid 18km och tyckte jag skulle fortsätta själv, men jag hade verkligen ingen lust. Ville bara att det skulle vara över.
Hade väldigt svårt att njuta av den härliga omgivningen om man säger så...
Vid 19km började man verkligen nedräkningen. Problemet var bara att då var vi mitt ute i skogen.
Loppet skulle vara 20km och det kändes tröstlöst när klockan visade 19,8km och vi fortfarande inte såg skymten av målområdet.
Vid 20,6 så hörde man en speaker någonstans långt där borta

Vi passerade några trötta löpare men blev oxå passerade av någon den sista kilometern. Tid och placering var så extremt oviktigt just då.
En lättnad när målportalen äntligen dök upp. 21,2km ungefär visade min klocka men jag hörde flera som hade kommit över 22km på sina klockor.
Nu är jag inte det minsta sugen på löpning. Eller vara ute i solen för den delen.
Något positivt att ta med sig är att kroppen ändå inte var begränsad pga någon skada! Ett bra tecken!