Det pratas mycket om mitt genetiska arv på kolozzeum, och jag nämns numera titt som tätt så fort det pratas om genetik på brädan. Några är säkerligen sarkastiska och menar på att det skulle vara en cover för fusk, andra kanske är med mer på banan, särskilt dom som har följt min utveckling under längre tid.
Hur stor del av ens resultat som kommer av genetik, och hur bra genetik man egentligen har, det är inte särskilt lätt att veta. Jag brukar göra den matematiska liknelsen att man kan addera allt man gör och sedan multiplicera det med en genetisk faktor mellan 0 och 10. En non responder har alltså faktor 0 och får inga resultat trots hård träning och bra kost, ett genetiskt freak kanske har faktor 10. Om man dessutom är dopad så kan man multiplicera igen med en dopingfaktor mellan 1 och 10, där 1 är ickedopad (givetvis) och 10 är ett helt smörgåsbord av preparat. Parametern tid är alltså inte medräknad här.
Av det här sättet att tänka är det lätt att förstå att det någon som tränar som en sopa (ursäkta mitt uttryck) och har kassa gener - men är dopad, kan få sämre resultat än någon med bra genetik som vet vad han gör.
Kost + träning * genetik * doping = resultat
Men nog om detta. Pappa kom nyss hem från en resa nedåt landet, och berättade att han hade pratat med en herre som var Sveriges mesta SM-guldmedaljör i Tyngdlyftning. Så han frågade om han kände pappas kusin, och fick svaret att dom hade tävlat i landslaget tillsammans.
Så jag sitter nu och försöker söka mig till gamla tävlingsresultat i Tyngdlyftning - vilket inte är lätt då det är gamla resultat - och fick idén att jag skulle berätta lite om min släkt, då jag ofta blir frågad.
Mammas släkt är inte särskilt intressant - bortsett från att jag på långt håll är släkt med Sveriges enda helgon, en eller ett par kungar, och tydligen Magnus Uggla - men vad gäller styrka så finns det nog inte mycket intressant där. (Även om hon gärna tar åt sig en del av äran.)
Pappas sida är däremot mer intressant. Min farfar som dog innan jag föddes var en skogshuggare, och det är även så min far är uppväxt.
Farmor kommer från en familj av väldigt starka män, och hade 3 starka bröder. En av dessa vet jag inte mycket om, de andra två var poliser (vilket jag är glad att pappa inte blev).
Båda dessa herrar är idag gamla, och vi har inte träffats många gånger. Den ena - Jack - är väldigt lång, åtminstone över 1.90, medan hans bror Stig är i min längd.
Jack har vad jag vet sysslat med en del med styrkelyft och främst tyngdlyftning, men har också 6 eller så SM-guld i dragkamp, och massvis med medaljer i friidrott. Kula och diskus tror jag.
En piggare 83(?)-åring än Jack hittar man inte, det kan jag lova er. Roar sig fortfarande med att lyfta mer än ynglingarna på gymmet och bänkar fortfarande 130kg. Det är inte illa pinkat för en 83-åring det!

Hittade dessutom ett resultat från NM i tyngdlyftning för veteraner från 1995, där han gjorde ett ryck på 85kg och en stöt på 100kg, sisådär 65 år gammal.
Hur mycket han har tävlat i tyngdlyftning i sin ungdom vet jag inte riktigt, men jag minns ett helt förråd fyllt med medaljer från allt han har gjort.
Hans bror Stig har ett antal SM-guld i tyngdlyftning vad jag vet, möjligtvis också i styrkelyft. Han jobbade som Polismästare för Västra Götaland och bodde i den stad jag är uppväxt i. Då han är gammal nu så finns det inte många som känner igen namnet, men jag har stött på ett antal äldre herrar som har berättat många historier. I yngre dagar så ska han ha varit kort och bred - ungefär i mina mått - med en fruktansvärt grov rygg och stora axlar.
Några tävlingsresultat har jag inte hittat, och vet inte mycket mer än att han tävlade mycket som Polis. 280kg finns noterad som Polisrekord i marklyft sedan 1980 i viktklass 82.5. Då det är vad jag väger så är det numera mitt mål i marklyft, om han kunde så kan även jag! Det nuvarande Svenska rekordet är på 270kg eller så, och hålls av Kristian Sewén.
Stigs son var den som var mest framgångsrik i Tyngdlyftning, och var uttagen till OS i Barcelona 1992. Han är också i ungefär i sin fars och min längd eller lite längre, men jag tror aldrig att vi har träffats, åtminstone inte som jag minns.
Hur många SM-guld han har vet jag inte, men det är säkert ett antal.
Har hittat några tävlingsresultat här, men inte många. Här är några från Nordiska mästerskap. Vad han har gjort som bäst vet jag inte, men resultatet från 1991 NM är ganska sjukt i mina okunniga ögon.
1988, guld i -90kg. 140kg ryck, 155kg stöt.
1991, guld i -90kg. 147.5kg ryck, 177.5kg stöt.
1993, guld i -91kg. 140kg ryck, 170kg stöt.
Vad min far beträffar så har jag nämnt att även han var väldigt stark, men har aldrig sysslat med styrkeidrott, även om han hade varit väldigt bra på det. Fotboll var hans grej, och spelade i det som idag är superettan (om jag räknar rätt) innan han lade av (fortfarande ung).
Han tränade bara ibland som ung, med sina farbröder, men bänkpressade 120kg som 16-åring. En uppväxt mer hårt kroppsarbete sätter sina spår.
I övrigt så har jag aldrig träffat någon som är så gubbstark eller snabb som den mannen. Gigantiska lår och vader som (och jag överdriver inte) mätte minst 48-50cm förr. Har bara sett honom böja en gång, när han skulle hämta mig på gymmet när jag var yngre. Han skulle "känna" lite på vikterna, och lade sig ner och gjorde några reps på 80kg i bänken där en kompis körde, och gjorde några reps på 120kg i böjen då det var på stånge. Varpå han som vanligt påstod att man inte blir stark "på riktigt" på ett gym. Tror faktiskt att han fortfarande har större ben än vad jag har, trots att dom var många centimeter större förr.
Greppet är dock det värsta. Han har tydligen stängt Captain of Crush 3.5, vilket säger en hel del. För er som inte vet så är det alltså en gripper med ett motstånd av 146kg. Ni kanske kan tänka er att jag fick veta att jag hade gjort fel när jag var liten, med den handen som ett skruvstäd runt armen.
Så om det var någon som orkade läsa klart, där har ni en bit av min släkt. Kan inte bidra med en DNA-karta och blodanalyser, men det är inte svårt att förstå att det finns potential till styrka i mina gener.
Har fått höra mycket om mina äldre släktingar av veteraner runtomkring, och har mer än en gång fått höra "då förstår jag hur du kan vara så stark".
Det enda jag kan säga som sammanfattar det jag har skrivit, är att jag har en fruktansvärd tur, och är otroligt glad och på något vis lite stolt över mitt släktarv.
Tack för mig.