Inga krav under uppväxten att vi ska vara bra på att slåss, hoppa längst, vara starkarst, springa fortast. Vi får BÄRA vårt barn (om allt vill sig väl) i 9 månader innan vi träffar det, själva förlossningen är också sjukaste endorfinpowerkicken ever, fick typ halva min självkänsla grundad vid det tillfället.. typ, jag kickar ju ASS!
Vi har större frihet vad gäller klädstilar etc utan att vår sexuella identitet ifrågasätts, vi har lättare för att utveckla omtyckta egenskaper såsom empati om man ska tro på biologiska skillnader män/kvinnor. Vi har mjukare hud, lever längre och behöver ingen livspartner för att känna lycka (män som lever ogifta blir olyckliga, studier visar att så ej är fallet för kvinnor), dvs lite självständigare och mysigare än killar?
Om man INTE glider räkmacka, använder yta så får man respekt, livserfarenhet och god självkänsla - även (el särskilt?) som tjej, eftersom vi tydligen lever i en korkad kultur som inte förväntar sig ett sunt starkt inre hos tjejer.
Vi slipper hår i ansiktet (såvida vi inte hånglar m ngn skäggig), vi riskerar inte att klämma vårt könsorgan och får lata oss när vi kissar.. gött!
Dessutom får man inte slå oss (heller, men särskilt inte oss, tydligen). Vi kan vara jävligt intressanta, vackra och roliga. Men det kan ju killar också!
Är nog hugget som stucket men jag skulle lätt välja tjej alla gånger i världen.. it rocks!