tråden om dating, relationer mm

[Cilia]

Jag tror inte man kan säga vad som skapar en bra relation och vad som inte gör det. Det är nog väldigt individuellt från relation till relation. Att man kan bli kär i en vän tycker inte jag är konstigt. Vi utvecklas genom hela livet (hoppas jag annars är det synd om oss) och våra ideal och synsätt förändras.

Jag tror att en relation som har startat i en vänskap kan utvecklas till en djup och stark relation där man har ett givande liv tillsammans inom alla områden inte bara sex. Eventuellt kommer man inte hat ha den hetaste och mest himlastormande sexlivet men likväl kanske ett bra sexliv. Men hur många par har blixtrar och dunder genom ett helt liv i sängkammaren? Jag tror att den vänskap och värme man känner utanför sängkammaren snarare kan ge förutsättningar för att man får ett riktigt bra sexliv livet ut. Jag tror inte jag är ensam som kvinna när mitt sexliv fungerar bättre när jag är nöjd med mitt liv för övrigt och känner samhörighet med min partner.

Det är så lätt att leva i en ungdomsdröm om hur livet ska se ut och hur man ska reagera. Det blir dock sällan så och det gäller även hur man träffar sin partner. Så himla tråkigt livet vore vara om allt var förutsägbart. Det livet vill inte jag leva.

[Potatiskillen]

Om det finns någon därute som är duktig på att hjälpa människor med sånt här så lovar jag att jag kommer inte att verka desperat något mer.

Just nu är jag hemma, jag är trött och är någorlunda berusad, snarare salongsberusad.

Jag mår rätt så psykiskt dåligt nuförtiden, jag vet inte om jag är stämplad som deprimerad eller inte.

NÄR det gäller tjejer så verkar det som att jag inte är intresserad av att prata med dem, det är som att jag bara inte orkar med sådant. Det kan först och främst ha med att jag är oftare trött än förut, jag är alltså inte på bra humör innan jag far ut och träffar människor. Vilket resulterar till att jag inte får något.

OM jag så vill ha ett ligg så känner jag att jag kan det om jag använder alla knep (dvs småtafsa och spela en riktig jävla player). Jag vet att jag kan få ett ligg, så jädra oattraktiv är jag inte efter allt slit på gymmet. Skulle ni se mig i verkligheten så skulle ni se en lång man (196 cm) med rätt så stor axelbredd och rygg. Jag är alltså inte en klen man med andra ord. Däremot så verkar jag bara inte orka med livet.

Min högsta önskan vore att först och främst må bättre psykiskt, i slutändan så handlar det inte om att jag skall se si och så ut eller prata på ett flörtigt sätt. Utan det handlar om självförtroende inom allt som har med livet att göra. Eller ja, jag saknar en enorm självkänsla som jag verkar tappade då jag hade sex för första gången för snart två år sedan. Men det bör nämnas att jag inte är oskuld, fast det var fasiken på gränsen att lyckas. Bör också nämnas att jag tyvärr har köpt sex utomlands, men mådde inte bättre för det.

Den kvällen var jobbigt, vi hade inget riktigt sex (in och ut) utan bara oralsex, vilket sänkte min självkänsla som om jag inte kan ha sex på riktigt. Idag när jag ser en tjej med stora bröst eller rumpa så pirrar det inte på mycket som det gjorde förr, sitter inte och runkar för den där rumpan precis som jag såg någon hade på stan.

Det känns inte kul för fem öre att må såhär dåligt, känns inte heller kul att ha Asperger Syndrom som sänker allt som har med sociala samspelet att göra.

Jag är rädd att jag egentligen inte är attraktiv över tjejer som det är utan vill bara ****** dem............om jag ens klarar av det.

Självförtroende måste jag fixa, träningen var en bra start och jag vet att jag kan lyckas med allt annat. Men då det gäller sex så är det sådär. Jag har vänner som jag aldrig har haft förr, men det känns inte på spännande längre. Svårt att förklara, för bara två år sedan så hade jag ingen. Nu har jag flera stycken men orkar bara inte liksom med dem.

Allt må vara fumligt, men jag mår fasiken inte bra. Finns det ingen bok eller sådant som tar upp sådant här? Fan alltså att man måste må såhär och är trotsallt bara 22-år.

[Andy.da.wohoo]

Ursprungligen postat av Yes

Bara jag som direkt tänker "orka...?" om det inte är våldspassion på en gång? Jag menar, fan... orka?

Nej, så tänker jag med. Händer det så händer det.

[Semiramis]

Ursprungligen postat av shadowfire

Från en sak till en helt annan, på temat med att hitta partner.
En sak jag hört många säga men aldrig fattat själv är hur man gör när man börjar som vänner för att senare bli ett par.

Hur sjutton gör man det? Vad är det som händer?
Vaknar man bara en morgon och plötsligt hoppar +25 upp under täcket o vips så är man tänd på sin tjejkompis? Hur kan man bygga upp en attraktion som inte finns där från start?

Fokus ändrar sig, plötsligt "blir" personen ifråga attraktiv. Svårt att beskriva om det inte upplevts.

[Semiramis]

Ursprungligen postat av Yes

90%, minst.

Testade faktiskt det en gång, dvs snacka så lite jag bara kunde(samtidigt som jag försökte undvika konstig stämning). På en dryg timme sade jag nog inte mycket mer än:

"Beställ vad du vill, jag betalar"
"Mmm..."
"Jasså, du brukar...?"
"Intressant"
"Nej, du pratar inte för mycket, det är bara kul"

Hennes kommentar efteråt; "Guuu, det har varit sååå roligt att snacka med dig!"

Vet inte vem det säger mest om, mig eller henne.

Gäller inte bara tjejer, jag prövade på en middag en gång att bara säga, åh, och verkligen, och så intressant hela kvällen - fick höra av värdinnan efteråt att min bordkavaljer hade tyckt att jag var väldigt intelligent

[mikaelj]

Ursprungligen postat av Madame

Låter det utvecklas långsamt. Typ som att dejta, fast man inte fokuserar på att omg nu ska vi DEJTA, utan mer att man bara umgås utan superfokus på om man ska bli tillsammans eller ej, man har trevligt, ser hur det artar sig, och sen kan man ta ställning senare, om attraktionen finns kvar och det fortfarande känns som en person att satsa på då lägger man in sitt move, hoppas på respons, å sen köööör man!

Precis. (ett långt +1 följer Det finns inget egenvärde i att "vara ihop" (eller jo...) - det första "målet" borde ju rimligtvis vara att lära känna personen och se hur man trivs ihop, hur det känns och sådär. Att stressa in i något bara för att man saknar tvåsamheten känns helt fel. Liksom utgå från att det är en person man vill veta mer om.

Vad den relationen utvecklas till märker man efterhand. (kompisrelation, kärleksrelation, sexuell relation, eller en svårdefinierbar(!) relation - man har någon sorts relation till alla man på något sätt interagerar med)

Ursprungligen postat av shadowfire

Men hur gör man för att lägga lock på attraktionen från start då? Jag hör folk som umgås som vänner i typ något år innan de plötsligt blir ett par. Har jag attraktion för någon från start (och om det då dessutom visar sig vara en intressant människa) så rister det ju i hela kroppen, man bara vill slänga sig över personen o hångla i timmartal osv.

Man förändras hela tiden. Gemensamt är ju att man varit vänner och tycker om varandra. Jag har varit med om att någon jag haft som vän längre helt plötsligt har börjat bli attraktiv. Vilket förstås kan vara problematiskt, men då får man använda lite Social Kompetens och inte förstöra en fin vänskap. Såvida det inte är besvarat.

Vad är attraktion, förresten? Visst kan man tycka att någon är hubbahubba i första anblicken... men det är ju resten också som skall passa. Kanske visar sig inte vara en så fantastisk person. Eller tvärtom, att när man fick reda på mer om personen inträffade plötsligt attraktionen.

Ursprungligen postat av shadowfire

Alternativt så går jag in för att det bara ska vara vänskap och då slockar ju attraktionen helt. Då börjar man ju prata med personen som en vän, börjar träffa andra, pratar kanske med den här människan om sina nya span osv..

Jag förstår inte riktigt hur man gör för att begrava attraktionen sådär o ha den latent

Genom att leva mer i nuet, kanske? Bara för att ni är vänner eller tehop nu behöver det inte betyda att det kommer vara så för alltid. Ta varje ögonblick som det kommer, känn efter hur det känns.

Dessutom: det är bra med vänner! Såna kan man aldrig få för många av. :-)

[von huff]

Har ni andra samma problem som jag?Jag brukar vara hos någon kompis ibland och så blir kl 2300 och man funderar på att dra till krogen.Ibland vill man oftast ej men man gör det endå för det känns lite som ett tvång när man är singel och vill hitta någon.Känner hela tiden en press att försöka hitta nya kläder osv för att kunna hitta någon eller få någon intresserad.Egentligen är det väl självförtoendet som borde jobbas mest på.

[Fabregas]

Ursprungligen postat av Potatiskillen

Text.

Du verkar uppenbarligen inte må särskilt bra. Jag har inga mirakeltips att komma med, men i grund och botten handlar det hela nog om, precis som du är inne på, att förbättra din självkänsla.

Försök att få gå och prata med en terapeut eller liknande. Jag har ingen personlig erfarenhet av det, men personer i min direkta närhet har gjort det, och alla dem har vädigt positiva erfarenheter från det!

[Fabregas]

Ursprungligen postat av von huff

Har ni andra samma problem som jag?Jag brukar vara hos någon kompis ibland och så blir kl 2300 och man funderar på att dra till krogen.Ibland vill man oftast ej men man gör det endå för det känns lite som ett tvång när man är singel och vill hitta någon.Känner hela tiden en press att försöka hitta nya kläder osv för att kunna hitta någon eller få någon intresserad.Egentligen är det väl självförtoendet som borde jobbas mest på.

Vad menar du med att "hitta någon"? Är det ett ONS eller menar du att hitta något stadigare?
Jag personligen skulle inte gå på krogen med målsättningen att försöka hitta något seriösare.

[von huff]

Ursprungligen postat av Fabregas

Vad menar du med att "hitta någon"? Är det ett ONS eller menar du att hitta något stadigare?
Jag personligen skulle inte gå på krogen med målsättningen att försöka hitta något seriösare.

Seriöstt förhållande eller ONS helst seriöst.Nej krogen är nog en av de sämsta platserna tycker jag.Jag behöver mer tid så man lär känna personerna och de lär känna mig.

[Lellan]

Va roligt, igår lärde jag mig hur man raggar! Det var ju inte så svårt när man vet hur man gör? Iaf, så inträffar det olägligt då jag precis insett att jag nog inte orkar med ngn kille öht. Att det är lyxigare att vara själv. Meen.. det är ju kul att ha lite knep om man skulle vilja testa!

Knep 1: var jätteglad.
Knep 2: var så glad att du inte kan låta bli att skratta.
Knep 3: (det bästa!) få alla du möter att skratta.
Knep 4: (ännu bättre!) få alla du möter att dra med sig folk till hon som får folk att skratta.
Knep 5: (nu är det femitvå) få dem som ägnat sig åt spriten och stått i ett hörn att bli sugna på att skratta, eller var det hångla, iaf - det var nåt den där tjejen gjorde som fick folk att rekommendera ett besök, minns de.

(Nej, de skrattade inte åt mig.. Och NEJ jag har inte hånglat! De här knepen kanske inte var sån stor nyhet för koloexpertisen, och iom hångelbrist så räknas det kanske inte som *win* men för mig var det lite "aha" upplevelse iaf! Är ju en så sur jävel annars liksom. Kanske mest att blygsel brukar ingå i partyutstyrseln, knepet var nog att lämna den hemma).

[Cilia]

Glada människor är väl alltid attraktivare? Vem vill ha en surpuppa?

[sz0]

Hejsan kan ni hjälpa mig stilla mitt sinne om hur jag ska bete mig i en situation.
Det gäller en tjej jag känner genom bekanta som jag varit på en "date" med, vi var båda igår och käkade med bekanta och efteråt drog vi i gänget ut. Ute träffade vi även på ett gäng med hennes vänner. Det var tydligt att folk i det gänget ville ragga på henne. Då kände jag för slagsmål, men jag inser att jag inte kan bestämma över vad hon ska göra, vi är ju inte ett par. Så hon hängde/snacka/dansade en del med mig och en del med andra och jag även med andra. Men eftersom andra var så på tror jag eventuellt hon gav sitt nr till en kille. Jag ville inte själv vara så på,det är inte ett fylleligg jag är ute efter. Men genom att bara vara där och låta detta fortgå har jag onekligen betätt mig jävligt omanligt och tafatt. Något som annars inte direkt beskriver mig väl.

Så till min undran: Man kan strunta i henne och gå vidare till nästa, jag har inte investerat mycket tid eller känslor ännu. Men helst skulle jag rädda situationen och helt enkelt vinna mot konkurrenterna då jag gillar henne.
Hur går jag vidare nu utan att verka upprörd eller desperat? det skulle förvärra min omanlighet ytterligare. (Blev lite wall of text, sorry)

[mini]

Ursprungligen postat av sz0

Men helst skulle jag rädda situationen och helt enkelt vinna mot konkurrenterna då jag gillar henne.
Hur går jag vidare nu utan att verka upprörd eller desperat? det skulle förvärra min omanlighet ytterligare. (Blev lite wall of text, sorry)

Sluta se det som en tävling där hon är ett viljelöst pris. Föreslå en träff verkar väl som det enklaste?

[mikaelj]

Ursprungligen postat av sz0

Så till min undran: Man kan strunta i henne och gå vidare till nästa, jag har inte investerat mycket tid eller känslor ännu. Men helst skulle jag rädda situationen och helt enkelt vinna mot konkurrenterna då jag gillar henne.
Hur går jag vidare nu utan att verka upprörd eller desperat? det skulle förvärra min omanlighet ytterligare. (Blev lite wall of text, sorry)

Fortsätt att vara awesome.

Man kan inte tvinga fram känslor hos någon annan genom att vara "mer" av något. Vad ledde till att ni lyckades få ihop en träff till att börja med? Hur gick det? Vilka sorts reaktioner fick du när du var dig själv ihop med henne? Hör efter om hon vill fortsätta träffa dig och visa att du fortfarande är intresserad när/om ni ses.

Mer än så kan man inte göra.