Träningsförbud - En annorlunda journal - Kolozzeum Forum

magdalenae · 2008-10-22, 18:35

Har bestämt mig efter en tid som mest "snooker" här på Kolo med lite poster då och då, att starta en journal. Min journal kommer dock inte vara lik någon av er andras utan kommer mer vara som en dagbok om hur jag (förhoppningsvis) tar mig ur mina ätstörningar som jag precis har fått diagnos på. Jag har alltså fått diagnosen anorexia, även om jag själv hellre skulle kalla det ortorexi, och har därmed fått träningsförbud vilket kommer vara en stor omställning för mig.

Lite bakgrund:
Jag har alltid varit en väldigt aktiv människa och aldrig behövt tänka på vad jag har stoppat i mig, utan alltid varit naturligt smal. Jag har sysslat med hästar och ridning hela mitt liv med träning och tävling med egna hästar. Så ridsport kan man väl säga är mitt största intresse här i livet. När jag var liten höll jag även på med gymnastik och trampett som jag också tävlade i. Innebandy förekom också en period i mitt liv men under de senaste åren har det alltså handlat mest om ridning.

När jag flyttade till Göteborg för att börja plugga blev det en stor omställning i mitt liv och jag började helt plötsligt gå upp i vikt. När jag tillslut vägde (vad jag tyckte, jämfört med mig själv innan) alldeles för mycket började jag tänka maniskt på vad jag åt, hur mycket kcal jag stoppade i mig och lärde mig näringsinnehållet på det mesta jag åt utantill. Jag började även promenera och jogga i princip varje dag.

I våras tröttnade jag på gbg-studierna och flyttade till en mindre stad och började jobba på ett jobb där jag rörde mig i princip hela dagen, sen gick jag till gymmet, sprang eller promenderade samtidigt som jag fick i mig minimalt med energi. Klart att kilona rasade.

Saknade plugget och sökte utbildning i Uppsala där jag också kom in. Min familj hade ju vid det här laget märkt vad som hände och ett villkor för att låta mig flytta 40 mil hemifrån och börja plugga var att jag sökte hjälp, vilket jag nu också har gjort. På tisdag börjar jag min behandling och kamp mot anorexin på ÄS-enheten här i stan och det är den jag tänkt att dokumentera här.

Har förstått att en del här inne har lidit/lider av samma sak så förhoppningsvis kanske jag kan bidra med något gott

Vet inte om det är av intresse men jag väger nu 41 kilo och är 171 cm lång.

machine gun · 2008-10-22, 18:44

Starkt av dig att våga dela med dig av dina tankar och känslor!

Marcs · 2008-10-22, 18:49

Starkt gjort att ta hjälp! Denna journal är annorlunda, och jag tror att den är nyttig för alla att läsa!

Lycka till nu!

Mvh Marcus

magdalenae · 2008-10-22, 20:21

Tack så mycket för snabb positiv respons

Här kommer en lagom anonym dagsfärsk bild

Eddie Vedder · 2008-10-22, 20:24

Du gör helt rätt i att starta en journal Magdalena.

Det var för övrigt kul att pratas vid häromdagen även om det blev lite pinsamt när jag hälsade på dig utan att du hade en aning om att det var jag.

Men nu vet du ju det i alla fall och vi lär träffa på varandra hela terminen antar jag.

Jag önskar dig såklart ett stort lycka till.

magdalenae · 2008-10-22, 20:27

Citat:

Ursprungligen postat av Eddie Vedder

Du gör helt rätt i att starta en journal Magdalena.

Det var för övrigt kul att pratas vid häromdagen även om det blev lite pinsamt när jag hälsade på dig utan att du hade en aning om att det var jag.

Men nu vet du ju det i alla fall och vi lär träffa på varandra hela terminen antar jag.

Jag önskar dig såklart ett stort lycka till.

Haha nej då det var inte pinsamt! Grejen var nog att jag hade fått för mig att du var två meter lång typ, det ser verkligen ut så på din bild ur grodperspektiv! Men som sagt, kul att snacka lite

Jepp vi lär nog ses!

Brooklyn · 2008-10-22, 20:49

Starkt jobbat att "inse" att man är sjuk,

detta kommer gå vägen skall du se

Luttis · 2008-10-22, 21:15

Fantastiskt starkt att inse att man har problem och söka hjälp för det! Jag "har" själv haft en ätstörning och det tog nog ca 5 år innan jag ens insåg att jag var sjuk och det som hjälpt mig tillbax är att jag först och främst insåg vad jag höll på med och att det inte är normalt utan bara skadligt, samt att jag började berätta för folk runt omkring mig.

All lycka till!! Jag håller på dig!

magdalenae · 2008-10-27, 20:17

Imorgon är första dagen på behandlingen. Jag ska till ÄS-kliniken och äta frukost kl 8:30 och den frukosten kommer inte att bestå av min "säkra gröt" som jag äter varje morgon och tillagar själv. Istället blir det två smörgåsar med pålägget som finns för dagen, ett glas med dryck som innehåller energi och kaffe. Det låter nog löjligt för vissa men att äta mackor och pålägg som jag inte vet exakt vad det innehåller är verkligen en prövning för mig och det känns faktiskt aningen nervöst. Något annat som gör mig fundersam är hur man påverkas av de andra som är där? Jag vet att jag inte är lika illa ute som vissa och dom kanske undrar varför jag är där? Jag har inte svårt för att äta, bara jag vet vad jag stoppar i mig! Kontrollbehovet är det värsta, men det hör väl också till sjukdomen...

Liliaceae · 2008-10-27, 20:59

Citat:

Ursprungligen postat av magdalenae

Något annat som gör mig fundersam är hur man påverkas av de andra som är där? Jag vet att jag inte är lika illa ute som vissa och dom kanske undrar varför jag är där? Jag har inte svårt för att äta, bara jag vet vad jag stoppar i mig! Kontrollbehovet är det värsta, men det hör väl också till sjukdomen...

Hej!

Modigt av dig att starta journal och ta tag i ditt problem! Många känner säkert igen sig och andra kommer förhoppningsvis få en tankeställare och kanske stoppa vikt- och träningskarusellen innan det går så långt som i ditt fall. Helt säkert är i alla fall att du kommer att få mycket stöd härifrån!

Det jag egentligen ville kommentera var det jag quotade ovan; jag tror inte att någon du möter på ÄS kommer att ifrågasätta din vilja att bli frisk. Rätta mig gärna om jag har fel nu, men är inte det där tänket ganska vanligt? Att man inte tycker att man är så illa ute som andra i samma sits? Att man bagatelliserar läget lite?
Det tror jag hindrar många att söka hjälp i ett tidigt skede; just för att de tänker att "det kanske inte är så farligt, finns många andra som har det betydligt värre"
Oh well, lycka till imorgon i alla fall!

/L

magdalenae · 2008-10-28, 21:05

Så var första besöken på ÄS-kliniken avklarad och det gick bra! Jag kom dit lite efter 8:30 och åt frukost till ungefär 9:15. Alla verkade helt okej och det fanns två tjejer som var supertrevliga och som jag redan gillar jättemycket! Vet inte hur jag ska uttrycka mig på ett bra sätt men de kändes lika typ vardagliga som jag faktiskt känner mig. Sen efter frukosten tog jag det lugnt och läste tidningen fram till 10 då jag begav mig till skolan. Tyvärr hade vi mycket att göra med grupparbetet så jag hann inte tillbaka till lunchen och mellanmålet. Men imorgon ska jag äta alla tre mål där! Tror att dagsjukvård/öppenvård är precis rätt nivå för mig, det kändes verkligen bra redan första dagen! Såklart var jag ju tvungen att iakta hur de andra såg ut i kroppen

Well, jag var varken tunnast eller "minst tunn" ändå... Dessutom var det invägning denna första dag, jag vägde mindre än jag trodde, MED kläder dessutom. Men nu är jag ju på rätt väg iaf, får tänka så!

magdalenae · 2008-10-29, 22:03

Dag 2.
Idag åt jag inte frukost på ÄSE pga skolarbete men jag kom dit till lunchen och åt den där samt mellanmål. Lunchen bestod av köttgryta med potatis och sallad. Potatis är helt okej, dock var det två stora! Grytor som jag inte har tillagat själv är dock svårare, kontrollbehovet tar över då jag gärna vill ha koll på ingredienser och mängd. Men åt upp gjorde jag. Sen läste/slumrade jag till kl två då det var dags för frukt och te och sen var det dags att gå hem, eller i mitt fall, ta en sväng på stan.

Whistler · 2008-10-29, 22:05

Starkt jobbat, välkommen och kör hårt!

magdalenae · 2008-10-29, 22:06

Citat:

Ursprungligen postat av Liliaceae

jag tror inte att någon du möter på ÄS kommer att ifrågasätta din vilja att bli frisk. Rätta mig gärna om jag har fel nu, men är inte det där tänket ganska vanligt? Att man inte tycker att man är så illa ute som andra i samma sits? Att man bagatelliserar läget lite?
Det tror jag hindrar många att söka hjälp i ett tidigt skede; just för att de tänker att "det kanske inte är så farligt, finns många andra som har det betydligt värre"
Oh well, lycka till imorgon i alla fall!

/L

Tack så mycket

Jo jag tror det är lite så faktiskt, att man tror att man inte är så illa ute som man är. Men eftersom jag har fått min plats där så måste jag ju FÖRSTÅ att det är rätt för mig, annars hade jag aldrig fått komma dit då resurserna är rätt knappa för ÄS i Sverige. Tyvärr!! Jag tror att det är många som behöver få hjälp som inte är har BMI under 15, det har ju så mycket med ens tankar kring mat att göra också!

Handcuff · 2008-10-29, 22:07

All lycka till dig och hoppas på förbättring