Det beror ju på lite omständigheterna. Vissa flirtar är ju ganska omedvetna och faller liksom på plats av sig själv.
Minns en gång jag väntade på tåget vid stationen. Där var det även en kille som var telefonförsäljare en bit bort från där jag satt. Jag tyckte han var snygg så jag kika ju dit ibland, vid flertal tillfällen möttes våra blickar och de var definitivt sådana blickar som man kan räkna som flirtande. Hela den episoden gjorde min dag. Flirten var ju inte direkt menad att leda till något annat än just det ögonblicket.
Sådana flirtar kan jag uppskatta mycket. Det pirrar till lite i magen av dem. Man känner att båda upplever en viss attraktion.
Men sen finns det ju flirtar som inte känns lika oskyldiga, där de känns som den andra bara flirtar för flirtandes skull. Man känner inte själv nån attraktion och man kan inte riktigt uppfatta att den andra heller är speciellt attraherad av en själv.
Svårt att veta egentligen var gränsen går, men i stort så uppskattar jag nog förr flirtande på allmänna platser jämfört med krogen.