Psykiskt svag? Kan ej hålla mig borta från dålig kost. - Kolozzeum Forum

Deanmartin · 2011-12-05, 18:50

Ja, ni har säkert sett sådana här trådar förut och tänker att det bara handlar om att vilja så går allt. Vilket säkert stämmer. Ändå klarar jag inte av det :|

Grejen är väl att jag tidigare åt riktigt dåligt och var sockerberoende utan tvekan. Det är jag inte längre åtminstone och jag äter inte jättedåligt längre likaså. I jämförelse med förr i tiden, jag äter fortfarande dåligt på helger:

Något går snett varannan eller varje vecka när ett "återfall" sker vilket förstör min träning och motivation att gå ned i vikt.

I princip kan jag äta bra från mån-fre då jag har saker att göra såsom att jobba och så vidare, men på helgen när jag inte har något att göra så har jag så väldigt svårt att vara "glad". Glad är väl kanske fel ord, men jag tänker snarare på hur kvällen skulle se ut med en film och lite chips och godis än en kväll med bara en film. Det känns som om dagen blir så mycket bättre då.

Vet att det kanske låter konstigt, men rent psykiskt känns det som det hjälper mig. Nu kommer ni kanske säga att man kan unna sig lite, men att man bör tänka på mängden. Vilket är nästa problem. Jag köper för mycket saker för att jag inte vill att saker ska ta slut och att det ska bli "tråkigt" igen.

Jag vet inte huruvida detta låter sjukt eller inte, men jag vill gärna göra något åt det. Det sätter stora resultat i min viktnedgång som inte är bra för mitt självförtroende eller livsglädje heller!

Denna vecka ska jag verkligen göra allt jag kan för att hålla mig borta från återfall och försöka hålla på detta på riktigt i flera månader, med undantag från någon chokladbit på julafton och så vidare. Jag har lyckats förut i kanske 2-3 veckor max, men till slut går det bara inte för det kommer alltid en helg jag alltid är ensam och där livet vore bättre med dåliga godsaker :/

Vad är det för fel på mig? Vad bör jag tänka på för att lyckas med mitt mål? Vill verkligen köra hårt så att jag i sommar till exempel kan gå och bada, vilket jag inte gjort på flera år

young_george · 2011-12-05, 19:15

Att använda ord som "svag" och liknande är helt meningslöst eftersom det inte gör något annat än att förstärka din upplevelse av hjälplöshet.

E.x. "Jag är svag, därför klarar jag inte detta och det är ingen idé att jag försöker för att jag är svag". Det blir självuppfyllande.

Dom flesta gillar godis och det går utmärkt att äta godis och samtidigt gå ner i vikt. Om du drar ner lite på den "tråkiga" maten så kommer du kunna ersätta de kalorier med den "onyttiga" roliga maten.

Hitta andra saker som du kan göra istället för att äta när du vill må bra. Jobba med dessa och försök att inte falla tillbaka på att tristessäta.

vicarious · 2011-12-05, 19:25

Kan det vara så att du äter för lite under veckan? Inte ovanligt att svälta sig för att sedan hetsäta när det brister.

Annars är det bara jobba på disciplinen och försöka ändra sin livsstil. Skaffa dig ett mål så du har något att se fram emot.

stajv · 2011-12-05, 19:38

räkna kcal ftw.

begt · 2011-12-05, 19:45

Unna dig Cola zero då och då på helgerna. Kolsyrat vatten fungerar också bra, du kan lägga i en multivitamintablett också för smaken

. Gör en sallad på broccoli, röd lök, krutonger, tonfisk m.m och med lite lättdressing i. Bättre det än att frossa i chips och godis.

Fast det är viktigt att du hittar på något att göra om helgerna också.

Thidea · 2011-12-05, 19:47

Jag tycker det hjälper mycket att väga och skriva upp exakt vad du äter. Använd dig av ev. smartphone/ipad app som listar kcal, protein, fett osv. Då är det lättare att se hur du ligger till (om du faktiskt har råd att unna dig en godisbit). Jag upplever också att det är lättare att stå över när man faktiskt har det svart på vitt framför sig.. lite av ett kvitto på att man har gjort något bra den dagen.

Lychgate · 2011-12-05, 19:55

Behöver du verkligen godiset för att må bra på helgen? Ät lite godis isåfall eller prova på något annat som kan vara en belöning. T.ex. ett varmt bad etc.

Annars är det helt enkelt att fråga sig själv om det långsiktiga målet är viktigare än direkt belöning i form av godis. Kommer ens framtida jag vara nöjdare om man åt godiset eller om man bet ihop för en bättre kropp? Måste man ha hela påsen eller kan man nöjja sig med en liten bit och må bättre sen?

Nelli · 2011-12-05, 20:23

Du har ju lyckats bra att ändra kosten. Det är bättre säger du ju, bara fortsätt på inslagen väg och ändra i små steg till du är nöjd. Du behöver inte ändra allt på en gång. Sen är det som de andra säger, du behöver inte ta bort allt för att gå ner i vikt.

Springer · 2011-12-05, 21:01

Ja, man kan väl göra på två olika sätt här. Ett sätt är att räkna kcal som andra varit inne på, och börja kompensationsträna för att kunna äta det du vill på lördagkvällen. En tvåtimmars rask promenad gör en del, men man inser snabbt att det är inte helt lätt att träna bort en kebabpizza.

Jag håller med Thidea, det är kanske värt att pröva?

Gukken · 2011-12-05, 23:50

Jag älskar godis, läsk, chips och andra "onyttigheter". Kanske var det därför jag en gång vägde 112.6kg till mina 185cm. Nu har jag gått ner till 87kg och lärt mig mer om näringsinnehåll och så. I början gick jag ner genom att bara motionera mera. Senare var jag tvungen att skära ner på maten. Att räkna intaget av kalorier (energi) så får man sig en snabb uppfattning av hur mycket man verkligen stoppar i sig.

Förut hände det att jag åt en chipspåse på fredag tillsammans med en massa öl och sen fyllekäk. Lördag mera chips osv.
Det jag inte tänkte på då är att 200g chips är ca 1000kcal. Om jag ska bränna 1000kcal så krävs det att jag ska springa ca 12km på löpbandet. Det är helt enkelt inte värt det för mig längre.
Men eftersom jag fortfarande gillar att äta gott ibland så har jag bytt chipsen mot grönsaker som t.ex. gurka å morötter. Det är faktiskt riktigt gott!
Se om det finns bättre alternativ till dina "onyttigheter" men som fortfarande tillfredsställer ditt behov av "fredagsmys"

Kent Herbert · 2011-12-06, 01:25

Citat:

Ursprungligen postat av Lychgate

Behöver du verkligen godiset för att må bra på helgen? Ät lite godis isåfall eller prova på något annat som kan vara en belöning. T.ex. ett varmt bad etc.

Annars är det helt enkelt att fråga sig själv om det långsiktiga målet är viktigare än direkt belöning i form av godis. Kommer ens framtida jag vara nöjdare om man åt godiset eller om man bet ihop för en bättre kropp? Måste man ha hela påsen eller kan man nöjja sig med en liten bit och må bättre sen?

+1

om man har tålamod så brukar man få en till marshmellow*

Sportfiskaren · 2011-12-07, 21:38

Det låter som ett ganska ohälsosamt ätarbeteende det där. Du verkar ju inte äta för att det är gott, utan snarare för att du ensam och/eller uttråkad? Helt fel orsaker med andra ord!

Ett tips kan ju vara att försöka se till att inte köpa hem något som du inte får äta helt enkelt, och sedan väljer du ut en dag i veckan(exempelvis lördag) då du tillåter dig något extra. På fredag behöver du inte ens gå till affären. Se till att du är mätt och belåten när du handlar också, det kanske kan hjälpa till lite.

BelowAverage · 2011-12-08, 08:34

Du skriver ju själv att du klarat det i 2-3 veckor. Då är det ju inget fel på din disciplin. Bara för att du sedan äter onyttigt och gott en helg betyder det inte att du måste återgå till att göra det alla helger.
Tror det vore bra om du tänker genom vad du vill uppnå. Jag antar att du vill tappa vikt. I så fall kan det vara en ide att testa att väga maten någon gång och testa att äta disciplinerat. När du gjort det en vecka känns det mindre lustigt att "sabba" veckans arbete genom att svulla under helgen. Så funkar jag iaf.

Du skriver ju inte heller din vikt eller längd så det är svårt att förstå vad det är för slags viktnedgång du jobbar med. Det kan hända att du sätter ribban på tok för högt under veckan?
Viktnedgång tar tid, det är viktigt att acceptera det.

StNicholaus · 2011-12-08, 19:25

It's all in your head bro'.

Min erfarenhet säger mig att ohälsosamt beteende - oavsett om äter för mycket eller för lite - är en mental grej. Det kan låta som självklarheter. Det är det också. Men det gör inte att det inte är värt att återkommande poängtera. Vi äter (avstår att äta) pga. av att hjärnan säger åt oss att äta. Inte nödvändigtvis för att vi behöver (inte behöver) det.

Jag har själv ett förflutet (usch, vad pretto det låter...) där jag vid tillfällen ätit otroligt lite. För att sätta det i ett sammanhang kan vi väl säga som så att jag de senaste tre åren pendlat mellan 97 och 65 kg. Utan att för den sakens skull någonsin varit att anse som fet eller ens överviktig (rent estetiskt). När det var som värst gick jag ned 18-20 kg på ca. 6-8 veckor. I dagsläget väger jag omkring 81-83.

Så vad har detta nu med saken att göra? Jo, i nuläget lider jag av motsatt "problem". Från att tidigare ha våndats med att äta tillräckligt upplever jag nu svårigheter att inte äta för mycket. Jag är (mentalt) hungrig som ett djur och kan utan problem sätta i mig 1,5 kg chiligryta + 1 kg keso + 1 liter yoghurt i ett svep - och ändock fortfarande inbilla mig vara hungrig. Ett ätbeteende delvis framkallat efter längre tid av periodisk fasta (jag är säker på att en del koloiter förstår...)

Kontenta: Put your mind to it. Det är psykiskt jobbigt att lägga om sin kost. Det jobbiga övergår emellertid snart till ett livets normalitet. Till ren och skär vardag. Hjärnan är - mig veterligen - en hejare på att anpassa sig efter levnadsmönster. Bit ihop och håll kursen.

Du grejar det. Jag lovar.

kimozabe · 2011-12-11, 01:49

Citat:

Ursprungligen postat av StNicholaus

It's all in your head bro'.

Min erfarenhet säger mig att ohälsosamt beteende - oavsett om äter för mycket eller för lite - är en mental grej. Det kan låta som självklarheter. Det är det också. Men det gör inte att det inte är värt att återkommande poängtera. Vi äter (avstår att äta) pga. av att hjärnan säger åt oss att äta. Inte nödvändigtvis för att vi behöver (inte behöver) det.

Jag har själv ett förflutet (usch, vad pretto det låter...) där jag vid tillfällen ätit otroligt lite. För att sätta det i ett sammanhang kan vi väl säga som så att jag de senaste tre åren pendlat mellan 97 och 65 kg. Utan att för den sakens skull någonsin varit att anse som fet eller ens överviktig (rent estetiskt). När det var som värst gick jag ned 18-20 kg på ca. 6-8 veckor. I dagsläget väger jag omkring 81-83.

Så vad har detta nu med saken att göra? Jo, i nuläget lider jag av motsatt "problem". Från att tidigare ha våndats med att äta tillräckligt upplever jag nu svårigheter att inte äta för mycket. Jag är (mentalt) hungrig som ett djur och kan utan problem sätta i mig 1,5 kg chiligryta + 1 kg keso + 1 liter yoghurt i ett svep - och ändock fortfarande inbilla mig vara hungrig. Ett ätbeteende delvis framkallat efter längre tid av periodisk fasta (jag är säker på att en del koloiter förstår...)

Kontenta: Put your mind to it. Det är psykiskt jobbigt att lägga om sin kost. Det jobbiga övergår emellertid snart till ett livets normalitet. Till ren och skär vardag. Hjärnan är - mig veterligen - en hejare på att anpassa sig efter levnadsmönster. Bit ihop och håll kursen.

Du grejar det. Jag lovar.

Lagt ner periodisk fasta?

Sent from my HTC Desire using Tapatalk