Bli glad av uppskattning/komplimanger/feeback - Kolozzeum Forum

Lellan · 2011-04-21, 08:16

Vad har ni för respons när ni får ovanstående? Jag vill bli glad, men känner oftast press, blir generad eller i värsta fall misstro. Ett angenämt problem, men senast rodnade jag en hel dag när jag fick cred från bossen, och hade hög puls och osäkerhetskänsla och undvek personen. Silly! I skolan ville jag tex ibland inte prestera bra för att undvika situationen, gick hellre loss när det var grupparbeten än enskilda arbeten vilket kändes galet men lättare. Ngn blyghets issue tror jag, jobbat mkt på det.

Försöker att inte tolka positiv feedback som krav på ytterligare prestation, ökade förväntningar utan mer kvitto på något bra, men det faller sig inte helt naturligt att göra det tyvärr.

Tror mig veta "hur man gör", finns ju ex kbtinsperirerat på ämnet. Men jag tycker saker blir mer "levande" och lätt att ta till sig om man får höra ngns personliga reflektioner, tillvägagångssätt.. så.. hur gör du?

shadowfire · 2011-04-21, 09:07

Försöker träna mig till att bara säga "Tack", men det sitter långt inne.
Oftast slår jag ifrån mig komplimangen och går in Mode: "näh, men inte skulle väl jag, äsch" osv.

Ändå lever jag med sjuka prestationskrav på mig själv. Vill alltid vara bäst och vill alltid få komplimanger.
Den bästa vännen, den bästa älskaren, den bästa pojkvännen, den bästa chefen osv...

Dreas · 2011-04-21, 09:11

Citat:

Ursprungligen postat av shadowfire

Försöker träna mig till att bara säga "Tack", men det sitter långt inne.
Oftast slår jag ifrån mig komplimangen och går in Mode: "näh, men inte skulle väl jag, äsch" osv.

+1

Dock blivit bättre och ibland tar jag bara åt mig, ibland säger jag tack, ler och kokar ihop något i huvudet om att det inte var så speciellt.

Har lättare att ta till mig negativ feedback och rätta till felaktiga saker än positiv feedback, fast det kanske alla har?

Dala · 2011-04-21, 09:17

Det är självfötroendet som styr denna känsla och gör det svårt att bara ta imot beröm, och den så svenska egenheten att inte vilja sticka ut. Ta imot det och känn hur du växer av att få beröm, för det är något du har förtjänat, för int går då jag runt å beröm folk som inte är värd att berömmas

Lellan · 2011-04-21, 10:01

Men jag tycker det är lite konstigt ändå.. JAG tycker att jag är skitbra. Men jag vill liksom inte att andra ska notera el tänka ngt öht, värdera mig el prestationer alls. Då blir det stopp. Gör hellre braiga saker som inte ngn kan relatera till mig, blir sjukt mkt nöjdare och gladare då än om det är ngt som andra märker av.

Det är skummast tycker jag..

yeahgrr · 2011-04-21, 10:07

ja det låter lite skumt men jag tror ändå att du måste tillåta dig själv att andra får tycka att du är skitbra... utan att det är någont konstigt med det eller att det ställs några ytterligare krav för det..... bara mer ta det som ett konstaterande att fler än du upptäckt att du är skitbra...

ceejay · 2011-04-21, 10:08

jag känner mig fett awesome för en stund

L-Sami · 2011-04-21, 10:11

Fick mycket beröm som kid, till slut satt jag där med enorm press på mig själv. Nu idag är det annat, säger bara tack och reflekterar jag en stund att jag faktiskt gjorde något bra, sen släpper jag det.

Lellan · 2011-04-21, 10:15

Citat:

Ursprungligen postat av yeahgrr

ja det låter lite skumt men jag tror ändå att du måste tillåta dig själv att andra får tycka att du är skitbra... utan att det är någont konstigt med det eller att det ställs några ytterligare krav för det..... bara mer ta det som ett konstaterande att fler än du upptäckt att du är skitbra...

Ja, alltså, det tycker ju jag med, därför jag går utanför dörren, outar åsikter, vågar sticka ut ibland. Tycker att det är lite onödigt att reagera dumt, men ingen som har ngt knep på vad man kan tänka då? Ngn finurlig liten standardtanke att ta till?

Tycker liksom ofta att folk tycker så mkt, har skaffat glasögon tex, och alla jag möter tycker ngt om det. Själv känner jag att "vafan, skiiit i det, vad är det att TYCKA nåt om?" Det blir ris, det blir ros, jag orkarintää.. säger "tack" el "jaha, tycker du det" men ändå så fastnar personens reflektion onödigt i huvudet och mals. Drygt, typ.

Vill jag ha input frågar jag om det, å andra sidan är det ju välment så stör mig på att störas av det. Folk brukar ju gilla att man kommenterar ny frisyr etc, men själv vetefan.. (Kanhända har jag ngn allmän överkänslighetsperiod då detta blir extra tydligt).

Pirko · 2011-04-21, 10:20

Brukade få komplimanger för mitt utseende, vilket var smickrande, men som i efterhand gjorde en väldigt utseendefixerad. Kunde t.ex. inte gå och slänga soporna utan att ha fixad frilla och jeans.

Men det har gått över nu.

Snafu · 2011-04-21, 10:21

Jag tror jag var ett offer av att få för mycket beröm när jag var knodd, utan att nödvändigtvis alla förtjäna det (inget illa ment mamma!) så nu har jag en tvetydig känsla inför beröm. Nog för att det är kul att få beröm, men samtidigt känns det ibland lite patronising att få beröm - liksom wtf det är självklart att jag är så jävla BRA men liksom just give me that sodding promotion/löneök. Nu hoppas jag att jag snarare får samma bra-känsla av att prestera bra resultat , vilket på något vis är mer objektivt än någon som säger snälla ord.

Lellan · 2011-04-21, 10:29

Citat:

Ursprungligen postat av Pirko

Brukade få komplimanger för mitt utseende, vilket var smickrande, men som i efterhand gjorde en väldigt utseendefixerad. Kunde t.ex. inte gå och slänga soporna utan att ha fixad frilla och jeans.

Men det har gått över nu.

Ja, haha, kanske är det.. tjock och ful = får va ifred. Tror fasiken det, därför jag kan få lust att va tjock och ful å blir sur över komplimanger. Även om JAG mår bra av att känna mig fin, mår man bättre av att få vara ifred, på något sätt. Faktiskt får man ju vara mer ifred om man visar i handling/yta att den inte betyder något för en.

Fast detta gäller även prestationer, och det är ju lite fånigt om man underlåter att göra bra grejer för att man inte orkar med att det "märks".

Lellan · 2011-04-21, 10:34

Citat:

Ursprungligen postat av Snafu

Jag tror jag var ett offer av att få för mycket beröm när jag var knodd, utan att nödvändigtvis alla förtjäna det (inget illa ment mamma!) så nu har jag en tvetydig känsla inför beröm. Nog för att det är kul att få beröm, men samtidigt känns det ibland lite patronising att få beröm - liksom wtf det är självklart att jag är så jävla BRA men liksom just give me that sodding promotion/löneök. Nu hoppas jag att jag snarare får samma bra-känsla av att prestera bra resultat , vilket på något vis är mer objektivt än någon som säger snälla ord.

Haha! Påminner om när jag började gymnasiet. På högstadiet var jag grym på tyska, kunde alla prov utan att plugga till dem, slölyssnade på lektionen och skummade igenom en text el likn innan prov.

När man började gymnasiet så inleddes första lektionen med ett test, men jag var lite trött den dagen, så jag satt och dagdrömde = fyllde i halva el nåt. Ett akut inslag av skoltrötthet, ingen aning. Iaf: det framkom att testet avsåg att dela in oss i tyska a + b. Dvs beroende på nivå man låg på.. eehh, jag hamnade i den LÄGRE klassen? Wtf, fattade inte de att jag ÄR awesome??

Bad om att få göra ett prov till, plus adderade en extrakurs i engelska bara för att visa min awesomness. Innan tänkte jag liksom att det var uppenbart att jag är grym, inte att jag skulle behöva VISA det också..

Fick mvg både i tyskan och extraengelskan, men det var en nyhet + skrämselhicka för mig att det var min prestation som räknades, fick grym prestationsångest därefter.

Angel · 2011-04-21, 10:46

Gör rullstolen kombinerat med vispen!!

Lellan · 2011-04-21, 10:46

Citat:

Ursprungligen postat av Angel

Gör rullstolen kombinerat med vispen!!

Haha.. whaat??