Citat:
Ursprungligen postat av Yes
Svårast tycker jag är synkningen. Vet inte om det är mig eller andra det är fel på, men värst är det ju när man bara får tag ute vid fingrarna.
|
Hahahaha! Ja, det är det värsta, tätt efterföljt av disktrasan som slinker fram. Helt plötsligt ser man hur man bara får tag på långfingertoppen och börjar ruska om. Då vet man att det är kört :P
Personligen har jag ett handslag jag verkligen minns, och jag har aldrig blivit så paff och känt mig så ohäftig som jag gjorde då. Skulle hälsa på en tjej på en fest. Som vanligt sträcker man fram näven och tar tag i den andres och försöker få någon sorts ögonkontakt. Inse min förvåning när jag inte känner igen det jag tar tag i. Japp, hon hade antingen skadat handen/missbildad så hon bara hade två fingrar. Jag har ALDRIG blivit så ställd i hela mitt liv, kunde knappt få fram mitt namn. Hon där emot brydde sig inte det minsta, hon grabba tag om min näve och hälsade... :P
Hur ser ni på dubbelfattade handslag och hur använder ni det? Är det något som kommer naturligt eller måste ni tänka på det?
Har träffat på folk som använder det hela tiden, vilket för mig är att missbruka det. I mina ögon betyder det att man visar extra vördnad och respekt för den vars hand man skakar... Gör man det på så gott som varenda person man träffar tappar det lite av sin mening.