Ibland skulle jag vill hålla en stor föreläsning och gå igenom allmänna grunder i näringslära med Kollos medlemar.
Detta är inget det går att rösta om. Det finns inte ens något att diskutera.
Vi tar upp allt protein vi äter, till minst 95 - 98 procent. Det finns några få undantag. Ex. är några mystiska proteiner i någon udda böna som inte tillåter våra matspjälkningsenzymer att klippa upp dem samt vassleprotein.
När det gäller vasslen ligger säkert sanningen någonstans kring att själva proteinet tillåter sig att denatureras, denatureras, denatureras och denatureras men FORTSÄTTER att behålla sin egenskap att vara löslig utan att påverka viskositeten hos magsaften. Det rinner helt enkelt för fort igenom tarmarna. Våra enzymer hänger helt enkelt inte med. Givetvis vilda spekulationer från mig men säkert inte helt vilda
De protein som passerar tunntarmen hamnar i tjocktarmen där olika bakterier har tagit över efter våra matspjälkningsenzym. De är vana att leva på kostfibrer och svårnedbrytbara proteinrester. Skulle de få något mer lättsmält skulle de jubla och kasta sig över det. Resultetet blir i 99 fall av 100 gaser och diarré.
Alla protein bryts ned till aminosyror i tarmen och kommer till levern. Vissa aminosyror som de grenade aminosyrorna passerar vidare och absorberas i musklerna.
Aminosyror är nu redo att byggas in i nya kroppsprotein men för det flesta sker är att levern eller musklerna plockar bort AMINOgruppen från aminosyran och vi får en organisk SYRA ( därför namnet aminososyra ).
Den organsika syran som jag själv slarvigt kallar kolskelett är samma syror som bildas i nedbrytningen av kolhydrater och fett till energi.
Vi kan inte lagra fria aminosyror någonstans utan aminosyrorna MÅSTE antingen byggas in i proteiner ( proteinsyntesen ) eller brytas ned till energi.
På samma sätt kan teoretiskt amniosyror bli till antingen glukos eller till en fettsyra. I praktiken kommer de organsika syrorna att bli till energi före glukosen och fettet från den övriga maten. Vilka istället lagras in som glykogen eller fett.
Ett tapper försök men jag skulle nog behöva en timme eller två i en stor sal med vit duk