Mountain Adventure 2011 - check
Ska sätta ihop en film när jag är tillbaka på hemmaplan och kommer lite bilder mm i
fjällvandringstråden då också.
Kan summera årets fjälläventyr som det mest fysiskt påfrestande jag gjort sedan lumpen (15 år sedan, LOL!) och även något av det mer psykiskt påfrestande sett till "Hjärnskrynkleri/Självcoachning Över Tid". Särskilt med tanke på att jag gjorde allt helt ensam.
Förberedelser: Inga mer än löpträning/konditionsträning i sommar
Packning: Vägde inte exakt, men gissar på 12-13 kg (har som sport att packa fjäderlätt)
Kalorier intagna per dag: ca 1600-1800
Dag1: Tågresa i 16 timmar inkl 3,5 timmes försening gjorde mig grinig. Grinigheten tog jag ut i aggressioner när jag väl började vandra. Från Nikkaloukta till Kebnekaise Fjällstation tog bara några timmar och från busslasten var jag först på plats på fjällstationen. Halvjoggade stundoms förbi massor med folk. Sträcka ca 13 km, tid okänd ännu.
Dag2: Värk under trampdynorna och begynnelse till blåsor precis på stora trampdynan under respektive stortå?! Wtf. Hade ju dubbla sockor och brukar aldrig få skavsår där. Drog iväg västra leden mot Kebnetoppen. Passerade massor med folk och höll högt tempo. Flera avbröt redan innan första platån (Kitteldalen) och stod och flåsade helt dyblöta av svett och detta var den enklaste biten på hela klättringen. Vänstra knät började jävlas rätt tidigt. Brosk som lade sig mot en nerv, så varje steg uppåt var som om ett rakblad skar inne i knät (föreställ en tandläkarborr rätt ner i en nerv utan bedövning, sådär ilande känsla). Bet ihop och tog mig förbi ett 50 tal pers på vägen upp på första höjden och höll ett högt tempo, tills ena ljumsken plötsligt lade av. Gnistrande smärta i höger ljumske, antagligen överbelastad/irriterad. Bara o bita ihop. Ner 600m i Kaffedalen och sedan ytterligare 800m klättring upp mot Kebne. Smärtan var brutal, men tjurigheten ännu mer brutal och jag ökade tempot ännu mer i ren ilska.
Nådde toppen, tog en lunchbreak och joggade sedan ner från berget igen. Tur o retur 19 km på 9 tim 40 min något. Ramlade ihop vid tältet helt förstörd, men blev omhändertagen av tre goa tjejer som bjöd på Baileys o skratt o humör vilket gav ny energi.
Dag3: Stooora vätskefyllda blåsor under varje trampdyna nu. Ljumsken bättre. Vänsterknät svullet och eventuellt vätskefyllt. Drog iväg till Tarfala, ca 13 km tur o retur. Trångt, smalt och stenigt som fan, bitvis klättring över stenblock. Kopiöst jobbigt och smärtan med blåsorna brände i varje steg. Det var dock värt det, så jävla magiskt vackert. Kände mig minst i världen, samtidigt det kändes som om jag ägde livet.

... 13 km på ca 6,5 timme.
Dag4: Tillbaka till Nikkaloukta, tjuvade en båttur även denna gång. Ca 13 km, varav jag för att hinna med båten joggade första 8 km på under 2 timmar (1 o 45 något med full packning).
Summering: Hade jag inte haft problem med blåsor, knät och ljumsken så hade turen "bara" varit jäkligt jobbig. Nu blev den överjävligt jobbig och jag fick psyka mig själv hela tiden till att fortsätta, bara nöta, bara bita ihop. På filmen kommer det finnas ett antal citat där jag hör mig själv säga "gnälla kan jag göra när jag kommer hem, nu kör vi!!"... Tjurig som fan.
Prestationen blev över mina egna förväntningar, Sveriges högsta berg avklarat och nu känner jag mig verkligen som en 30-taggare med hyggligt god fysik. I can do this shit!!!