Har inga vänner kvar

[Pendelous]

Ursprungligen postat av bb X

Är du i skolan varje dag? Det jag märkt är att folk som ofta skippar skolan och bara "skiter i allt" hamnar utanför tillslut, är du en av dem?

Nä, så är det inte. Går inte på samma skola som många av mina gamla kamrater. Har lite klasskamrater och så. Men det är inte mycket mer än klasskamrater.

[shut teh face]

Det blir så, jag förlorade alla mina vänner i ungefär samma ålder som du (var 18 år). Eller det var mer att jag konstaterade på vilken nivå mina vänner låg och jag tog mitt pack och drog. Nu 5 år senare arbetar jag, är förlovad och har barn, medan de gör exakt samma sak som när de var 16 år; bor hemma och är oskulder typ.

[Vinter]

Shit happens, när jag kom hem från USA hamnade jag i en ny klass, efter lumpen + annat(18mån) bodde inga kompisar kvar i min gamla hemstad. Jag har flyttat runt några gånger sedan dess. Jag har alltid hittat nya vänner på de mest underligga ställen. Inom fritidsintresset, jobbet, på fester, krogen etc. Man får vara lite öppen och social så fixar det sig. Det är mer folk än du tror som hamnar i samma situation som du. Eftersom många flyttar runt till nya städer, studieorter och jobb. Träffa nya människor med liknande intressen och var lite öppen så fixar det sig.

[L-Sami]

Ursprungligen postat av Pendelous

Jag har väl varit för snäll och haft för stora förhoppningar, helt enkelt.

Hur kan du ändra beteende gällande din snällhet och stora förhoppningar i samband med sociala relationer? Har du provat att skaffa dig andra typer människor som vänner? Man passar inte alltid ihop alltid med vissa typer.

Annars är skola, arbetsplats, idrottsföreningar, gym, kolozzeum bra ställen att hitta nya kompisar om man vågar vara lite social.

[hugok]

Jag tror att du har hängt kvar vid dina gamla barndomspolare för länge. Började ni på samma gymnasium och så och fortsatte umgås där eller? Jag tror att många skaffar sej ett nytt umgänge när de börjar på gymnasiet som ibland blir "vänner för livet".

[Ignatius72]

Ursprungligen postat av Pendelous

Jag har inte brytt mig så mycket om det (även om jag känt mig jävligt ledsen och sviken vissa gånger), utan istället fortsatt som vanligt. Jag har liksom inte konfronterat min s.k. vänner knapp över huvud taget.
.

Det är bra att ställa sig frågan "kunde jag har gjort något annorlunda?"
Om kompisarna drar sig undan så finns det förmodligen en anledning till det. Det kan ligga hos dem och det kan bero på hur du agerar och bemöter dem. Det kan ju hända att de avvisat dem i den grad att de tröttnat. Att de utvecklats när du står still eller tvärtom samt en massa andra anledningar.
Men är det polare som du vill hänga med och som, för dig, av oförklarliga skäl försvunnit så kan du ju fråga dem.

[Pendelous]

Ursprungligen postat av hugok

Jag tror att du har hängt kvar vid dina gamla barndomspolare för länge. Började ni på samma gymnasium och så och fortsatte umgås där eller? Jag tror att många skaffar sej ett nytt umgänge när de börjar på gymnasiet som ibland blir "vänner för livet".

Jag går på ett annat gymnasium i, så självklart spelar det in.

[Pendelous]

Ursprungligen postat av Ignatius72

Det är bra att ställa sig frågan "kunde jag har gjort något annorlunda?"
Om kompisarna drar sig undan så finns det förmodligen en anledning till det. Det kan ligga hos dem och det kan bero på hur du agerar och bemöter dem. Det kan ju hända att de avvisat dem i den grad att de tröttnat. Att de utvecklats när du står still eller tvärtom samt en massa andra anledningar.
Men är det polare som du vill hänga med och som, för dig, av oförklarliga skäl försvunnit så kan du ju fråga dem.

Ärligt talat är det nästan bara en person som jag känt mig avvisad och undviken av vid flertal tillfällen. En person som jag har känt väldigt länge. Vet inte varför, men det är väl bara att acceptera. Det är så svårt att fråga när man inte längre vet var man har varandra.

Det är lite annorlunda med de andra s.k. kompisarna. Av dem har jag känt mig sviken och utesluten. Det känns som de inte bryr sig om en annan, utan bara om sig själva "när det gäller" eller vad man ska säga. Schyssta och trevliga ibland, men ibland helt tvärtom. Kanske har det mycket med grupptryck och så att göra, men det rättfärdigar ju inte beteendet hur eller hur, tycker jag.

[hugok]

Ursprungligen postat av Pendelous

Jag går på ett annat gymnasium i, så självklart spelar det in.

Som sagt, skaffa vänner där då. Dina gamla vänner har kanske börjat umgås mer med dem på deras nya gymnasium.

[hultman]

Ursprungligen postat av skaparn

Vad menar du med vänner?

Är det personer som du kan anförtro dig till om stort och smått, personer du kan umgås med för att ha trevligt eller kanske bara folk i ett nätverk att morsa på vid festligheter?

Och har de försvunnit geografiskt eller känslomässigt?

Många frågor blir det.

+1 (+7 )

Förmodligen behöver du ändra inställning. Har mött en hel del Det Är Fel På Alla Andra-människor genom åren och oftast är problemet inte alls vad de bestämt sig för.

[bb X]

Ursprungligen postat av shut teh face

Det blir så, jag förlorade alla mina vänner i ungefär samma ålder som du (var 18 år). Eller det var mer att jag konstaterade på vilken nivå mina vänner låg och jag tog mitt pack och drog. Nu 5 år senare arbetar jag, är förlovad och har barn, medan de gör exakt samma sak som när de var 16 år; bor hemma och är oskulder typ.

WoW?

[Olegh]

Vänskap är jätteenkelt i teorin, visst. Men när man i princip har misslyckats med att omsätta teorin till praktik, i 22 år, så blir man lite modfälld. Inte för att låta gnällig, men att "skaffa vänner" är inte precis samma sak för person A och B.

[jens__E]

Som många andra så känner jag igen mig i din situation.
I högstadiet så började jag att tappa kontakten med mina barndomsvänner.
När gymnasiet började så hade jag fortsatt lite kontakt med några utav dom, men fick snabbt nya vänner. Efter gymnasiet så hade jag bara kontakt med mina närmaste vänner från klassen(2-3 stycken).

Efter gymnasiet så har jag flyttat runt flera gånger, tappat några vänner men fått nya.

Har i stort sett kontakt med en vän från min barndom.

Just nu bor jag inte ens i Sverige, har inga direkta planer på att komma hem på ett tag heller. Nu har jag fått vänner jag kommer ha med mig resten utav livet. Nästan inga av mina nuvarande vänner är ifrån Sverige så det gör att längtan att flytta tillbaka hem och "växa upp" är nästan obefintlig.

Men jag är glad där jag är och mår bra med allt. Så trots att man kan ha svackor med allt, vänner, skola, jobb, etc. Så löser det sig alltid.

Hur lång tid har du kvar på gymnasiet? Vad pluggar du? Hur ser planen ut vad du ska göra efter gymnasiet?

Ta nått jobb på nått annat ställe? Flytta utomlands!

Jag trodde aldrig att när jag satt på Fordonsprogrammet som 17-åring att jag 5 år senare skulle bo(för den här säsongen) på Teneriffa och arbeta som reseledare.

[Raschmus]

Börja jobba krogbransch. Har iaf knytit många nya kontakter och öppnat flera andra nätverk för mig.

[Pjotor]

Jag går med i den allmänna kören och råder dig att söka dig till situationer, ställen och grupper där man kan samlas kring en gemensam aktivitet. I mitt fall var det körsång och musik som fick fart på mitt sociala liv.

Vad finns det på din ort?