Lellan - mot bättre vetande!

[Lellan]

Ursprungligen postat av cam

Häftigt och intressant!! Ser en del tips som jag ska tillämpa tror jag

Bra att du hittat en vettig person, såna som den du träffade innan kan man gott kasta i sopkorgen

Gött mos - tillämpa på! =)

Och jag ska nog lära mig att ha selektiv hörsel, låter det som skitsnack ska man nog ta det för det.

Kroppsligt;
sover - men oroligt pga privat bläh, krampaktig fosterställning är inte höftvänligt. Meen, jag stretchar på.
Måndag; bröst och axlar (störtlöjligt pass, men ändock)
Tisdag; benrehapass; knäböj utan vikt enligt konstens alla regler, utfall dito, benpress dito, mark med kettlebells.
Idag: Rygg och biceps, gött. Även sjukgymnastbesök - han fick faktiskt inte gå 10 gradigt på smärtskalan utan högst 7:or, pallade inte mer - han förstod.

Själsligt;
Här skulle jag verkligen vilja tillämpa selektiv hörsel, men pappas överläkare var väl bara ärlig. 5 % chans till remission (delvis avtagit eller tillfälligtvis helt försvunnit). Därtill är han 70 år, har försvagat hjärta efter hjärtinfarkten. Får han hjärtstopp kommer de inte använda elchocker el så för att återuppliva. Därtill har han fått en infektion, har vätska i lungan. Så i morgon bitti åker vi ambulans till ett sjukhus närmare hans hem. I hate this. Men vi försöker ha det bra, han är fin min pappa.

[Lellan]

Hm. Jag är visst inte superwoman, för tillfället.

Vad förvånade alla ska bli när jag kommer i planeringsdagen jag ska hålla i på hyrt konferenshotell och meddelar att jag sjuksriver mig ett par veckor, istället för att stå där och vara peppig och kunskapsbärande.

Visserligen har jag haft genomgång med en person som har hand om det jag skulle hålla i, gått igenom slidsen o vilken info som behöver nå ut till vilken enhet. Men ändå, lite snopet.

Tröttsam byråkrati har bidragit till stress utöver pappas sjuka. (Eg trygg funktion men kvittar mig nu) som gör att bankens fullmakter (ifyllda enligt konstens alla regler för att hantera föräldrarnas ekonomi när de nu för närvarande inte kan) typ inte funkar att.. just hantera deras ekonomi med (trodde jag var smart som betalade i tid från mitt konto men se inte då). Banken skulle återkomma innan 18 idag, men icke. Har själv listat ut att det nog är god man jag ska vara, fortare än kvickt (fast det tar evigheter att få igenom).

Och inte har jag fått tag på varken ansvarig läkare för pappa eller mammas biståndshandläggare el ngn som vet ngt om nåt ngnstans, så frågetecken som skulle rätas ut skaver.

Så - istället för att jobba = räta ut gåtor, andas och krama min pojk och min pappa är planen. Insåg att det nog var sundast så, när jag plockade ut 4 linser ur vänsterögat samtidigt som jag blåste sonens gympakläder torra med hårtork nyss. Dis shit aint klokt.

Livet är fint ändå *ej ironi*. Har tränat axlar, fått kärlek av son samt waldenfarms caramel syrup på min kesella. Tur att man är en enkelspårig sate ibland. Ledsen - men för korkad för att orka vara det konstant.

Hej då macken, vi ses imorrn!

Edit; Visstsjutton - jag joggade i lördags. (faktiskt skönt, men säg inget till nån). Och har kroppsvikttränat lite i badrummet till pappas rum. Ljudlöst trodde jag. "F-n vad du måste skitit" sa pappa efter min bortavaro.. Älskar den gubben. Känner mig så stressad att vara närvarande o hjälpa honom när jag är där, men ska kolla m personalen när jag åker dit igen vilken tid som det är lugnast - så kan jag kanske ta en paus o röra på mig utan stress. Så slipper han tro att jag skiter tarmarna ur mig.. :P

[Lellan]

Glömde visst skriva in passen sist;
Måndag =Axlar o bröst
Tisdag=Ryggbredd och armar
idag=benrehabaktigt men äntligen lite vikt på. Nu när jag kör "höftöppnat" (läs:lite hjulbent) känns det awesome istället för ont! Ryggtjocklek o mafe blev det också. Bor m pappa på sjukan så vet ej när det blir gym nästa gång.

Köpte ett "fitdeck" (kortlek m kroppsviktövningar) + en Lindt caramel seasalt chokladkaka. Den senare har jag redan använt klart, den andra testar jag när andan faller på.

[cam]

Man kan inte alltid vara superwoman och definitivt inte i den situation du har. Så helt rätt att släppa ifrån sig lite ansvar ibland.

Gillar du den Caramel suryp? Jag försökte ge den en chans, men var tvungen att slänga hela flaskan efter att ha provat på kesella samt senare kaseinpudding pga kraftigt illamående Hehe

[Lellan]

Ursprungligen postat av cam

Man kan inte alltid vara superwoman och definitivt inte i den situation du har. Så helt rätt att släppa ifrån sig lite ansvar ibland.

Sant, men inte alltid helt lätt. Idag tex åkte pappa till Mora, så jag åker till sonen i Västerås. Pappa, läkare o vårdpersonal var eniga - även jag men ändå inte. På natten när pappa vaknar av ont, då tänker han inte på att larma och säger nej när på frågan om han har ont men ligger och kvider av smärta, inte klarar beröring el närvara i "vår" verklighet. Han har ramlat på natten när han tänkt gå på toaletten (varit sängliggande sedan hjärtinfarkten), inatt fick jag fysiskt hejda honom. Han kämpar på så strongt, stolt över honom. Behövs och vill vara lika mycket hos sonen, men känslan att inte räcka till är inte helt lätt att resonera bort. Men - jag har helt släppt känslan av otillräcklighet gällande att inte jobba samtidigt. Alltid nåt!

Ursprungligen postat av cam

Gillar du den Caramel suryp? Jag försökte ge den en chans, men var tvungen att slänga hela flaskan efter att ha provat på kesella samt senare kaseinpudding pga kraftigt illamående Hehe

Skämtar du? :P Den är det enda i matväg jag släpar med vart jag än går, Uppsala, Falun, huset.. plånbok, nycklar & caramel syrup.

Men man kan inte ta mkt, den är dryg - men smaken är som baken! *delad och luktar konstigt*

Hm.. Träning.. får se om jag har ngn koll;
Torsdag: nada tror jag, promenad till ICA typ (ett par km).
Fredag: Löptur, crazy!
Lördag: nada
Söndag: Löptur..mad i tell yah!
Måndag; Axlar, triceps + bröst och lite jogg på kvällen.

Vad gäller kosten = keso, kesella, grönsaker, frukt. Fikat gotte mellan varven typ, fast jag nog egentligen var sugen på KÖTT..eller fisk..eller fågel. I söndags lagade jag mat åt mamma, moster + man i huset.. Bara att stå i ett kök, sedan äta varm lagad mat var himmelskt. Lax, potatis, sås, sallad och äppelpaj med dalkullaglass (lokalproducerad gräddglass m äkta vanilj) på det.. nom nom!

Oavsett så behöver jag se till att iaf fixa i mig ett lagat mål/dag - för att må gott och inte trösta med mig sockertopp då och då. Micra gröt el whatever varmt i magen hoppas jag går att fixa i Mora. Aj lööv food!

I Uppsala fick man köpa fika (kaffe+frukt) från dagrummet för en tia, Falun fick inte sälja el bjuda på något och det var dyrt i huset.. bra ica maxi dock! Annars har jag ju nära till huset I Mora om inte annat. Om jag lyckas slita mig, that is.. Är väl inte meningen att anhörigvård ska vara 24/7 för det är rätt slitigt när pappa mår apa och behöver mkt omvårdnad, inte är sig själv. Men just då är det ju svårt att ta pauser också, men behövs nog för att hålla ut själv.

Nu ska jag dock hinna med sonen och mig själv en vecka, hoppas pappa får må så gott han bara kan under tiden! Han var glad bara att få komma närmare hemmet, även om fast han är skyddsisolerad och sliten. Fina pappa!

Jag har börjat skriva här flera gånger men varje gång raderat allt för att ingenting känts tillräckligt att skriva angående din situation.
Skickar en internet-KRAM även här och håller tummarna för att allt löser sig på bästa sätt.
Beundrar att du lyckas bolla vardagen (träning m.m.) samtidigt som hjärtat säkert får ta mkt stryk. Smart att hålla igång träningen, endorfinerna behövs ju nu mer än någonsin.
Som sagt, håller tummarna!

[Lellan]

Ursprungligen postat av jaaaaag

Jag har börjat skriva här flera gånger men varje gång raderat allt för att ingenting känts tillräckligt att skriva angående din situation.
Skickar en internet-KRAM även här och håller tummarna för att allt löser sig på bästa sätt.
Beundrar att du lyckas bolla vardagen (träning m.m.) samtidigt som hjärtat säkert får ta mkt stryk. Smart att hålla igång träningen, endorfinerna behövs ju nu mer än någonsin.
Som sagt, håller tummarna!

KRAM tillbaks! Konstigt nog är jag lika lycklig som vanligt, parallellt med som du skriver - ett hjärta som värker mer än lovligt mellan varven. Tillvaron har intensiva smaker nu, eller hur man ska säga.

Och man skriver hur mkt el lite el inte om man vill, blev hursomhelst glad av dina rader! Tack! Det är motigare än normalt, det mesta, men samtidigt uppskattar jag det mesta mer än normalt. Som att allt både tar och ger mer kraft. Så kan det få vara, när det inte är som vanligt.

Är oändligt tacksam till mycket; människor (både nära och nya jag möter, en varm kram från en överläkare kändes genuin - precis som jag blev glatt överraskad över att träffa min moster efter 15 år utan att ha setts - och allt var som förr.. vi skrattade och mös i soffan). Träning, sömn, mat - också saker som känns att jag uppskattar otroligt. Att kunna lämna sjukhussalen och gå utomhus ger tålamod och uthållighet när pappa inte är sig själv. "Jag får gå hem" - den tanken gör att man kan "bjuda" på lite mer omtanke än man kanske eg orkar för stunden. Att hänga med sonen känns oändligt värdefullt. Just nu hör jag honom på gården med en ny kompis.. myser. Så jag har det bra, och önskar mest av allt att alla har det bra bara. Det verkar som att pappa inte minns de jobbigaste pärserna, vilket är bra, hoppas han lyckas hålla ångan uppe.

Igår tränade jag med magen i fyra hörn, hade varit lite för tacksam för hemlagat och tryckt både lax, hemrullade köttbullar och mkt potatis med smör på samt gröt.. inte så smart att "äta igen", men njöt verkligen. En påminnelse om att fixa till matbiten när jag bor på sjukan.

Det blev iaf ett pass rygg och biceps, gött!

Idag blev jag plågad en timme hos sjukgymnasten - det är ju löjligt hur lättretade lår jag har. Var nästan nära att knäa honom i nyllet en gång när andra benet flög upp i självförsvar, han var cool med det dock men hade kännts rätt illa att bryta nosen på någon som tar bort mitt onda..

Efter det transformerpass och lite allmän rörlighet och stretch. Over n out!

[Becky]

Väldigt länge sen jag var här och skrev men jag beklagar och hoppas att allt blir bra för dig och din familj. Massa cyberkramar!

[Lellan]

Ursprungligen postat av Becky

Väldigt länge sen jag var här och skrev men jag beklagar och hoppas att allt blir bra för dig och din familj. Massa cyberkramar!

Kramar tillbaks! Hoppas allt är fint med dig!

Cancer är en jävla sjukdom helt enkelt. Min pappa ska förihelvete inte dö, så.. Läkarna upplever jag som mänskliga och varma, men de är lite tröga vad gäller mitt "han lever nu" biten - men de måste kanske vara krassa och prata om allvaret. Som om NÅGON fattar det här med döden? Känner just nu mer att "den dagen den sorgen", det praktiska har jag koll på så vill bara fånga friska stunder nu.

Vinsten med allt detta är iaf att jag vägrar må dåligt ha det dåligt el bry mig om vad ngn tycker om ngt jag gör el säger, en sekund mer än nödvändigt. När han ringer och saknar mig går jag sönder lite, men det får man göra - samtidigt vet jag ju att sonen behöver mig också - på andra sätt. Och var pappa frisk skulle han ju tänka klart och vilja det.

Träning också ja!

I torsdags benpass med en kompis, rätt ostrukturerat men lite kontakt och sjukgymnastikfinlir och grymt tuff magträning blev det iaf. Inte vardag!

I går körde jag axlar, bröst. Sjukt svag i bröst, samt att vid dipsen så funkade det öht inte pga träningsvärken i latsen. Axlarna sved på en gång och ville inte pumpa upp sig, men kändes som att det tog sig efter att vi fikat oss 200 kr fattigare sonen och jag.. (vi brukar baka, men oorkadeee inte).

Idag är jag rätt opepp och ostruktuerad. Lite barn här så blir det andra bullar hoppas jag!

[Dravena]

Kram på dig Lellan, cancer är så jäkla orättvist och grymt.

[Lellan]

Ursprungligen postat av Dravena

Kram på dig Lellan, cancer är så jäkla orättvist och grymt.

Det är ju det. Och inget facit finns det. Han glimtar igenom ibland, så länge det är så är jag tacksam.

Träning då. I söndags vevade jag lite med hantlar hemma. Inte helt igenom fördjävligt!

Igår så blev det lite promenixande till planeringsdag och moffande, mat är bra gott alltså. Även en cupcake! (har svååårt sötsug senaste tiden. Botas enklast genom att strypa snabba kolhydrater och bita ihop, men så blev det inte igår alltså).

Idag var jag till sjukgymnasten (jo, det faller under kategorin träning - svettigt värre!). Som hittade ett jätteondare ställe än tidigare! Han blev lyrisk "men vad har vi hääär?" "ONT!" blev svaret. Sen sa han att jag skulle se behandlingen som mental träning. Väste desperat "jag har ingen mentalitet idag!!" och när han sa att safeword var "gråsparv" och jag i endorfinontdimman kved "sparven... som är.. gråå!" medgav han roat att han nog är sadist. Behandlingen gick ut på att kavla muskelfibrer fram o tillbaks och hålla där det "guppade till" och smärtade som mest, samt trycka med lilla bollen. Allt blev snart förlåtet då jag mår som en princessa minst sagt efteråt. Ngn punkt ovanför knät som strålade upp i höften löstes upp i rena förskräckelsen.

Var helt hög efteråt, gick och körde axlar, bröst o triceps i ruset. Nyss blev det ett benpass.

Kanske inte så träningsrelaterat, men kroppsrelaterat - så har jag sedan min pappas cancerdiagnos irriterande nog haft den tiden i månaden.. varje dag. En sisådär 5 veckor. Så lyckades klämma in ett besök på kvinnoklinken idag. Vad läkaren säger? "Du har en stor blödning på g här ser jag..". Förslaget var att ta gulkroppshormon i 10 dagar (mår APA av hormoner..), för att få vila från det de dagarna och sen få den. Men vetekatten. Jäkla kropp. Nu vet jag iaf vad det extrema sötsuget kommer ifrån.

Men det är småpotatis. Är lycklig på riktigt över att inte lida av ont i höfterna, kunde jogga till benpasset idag tex. LYX! Och nu ska jag till pappa i en vecka, jag hoppas han är sig själv och mår så hyfsat det går.

[Magnus Larsson]

Har inte varit här inne så mycket innan, men nu har jag läst ett par sidor och vill bara säga att jag tänker på dug och din familj. Förstår om det är tufft! Kämpa!

[Lellan]

Ursprungligen postat av Magnus Larsson

Har inte varit här inne så mycket innan, men nu har jag läst ett par sidor och vill bara säga att jag tänker på dug och din familj. Förstår om det är tufft! Kämpa!

Tack för omtanken, vi kämpar på! Jobbigast är nog när han inte är sig själv, inte vill kämpa mer - även om jag medmänskligt kan förstå den känslan känns den helt fel att höra från honom, som jag känner som en kämpe. Svårt att föreställa sig hur han upplever det, skönt om jag kan hjälpa på något sätt.

(Förresten; ngt helt annat - efter att jag skrivit igår kände jag att det kanske lät märkligt där hos sjukgymnasten; men "safeword" etc är för att jag egentligen vill stå ut o protesterar instinktivt när det blir för jobbigt, därför bättre att ha ett annat ord som inte slinker ur när jag eg inte menar det. Killen är riktigt bra o seriös, bara jag som är som jag är! )

[Lellan]

130918: Har minne av att jag var på gymet innan jag åkte till Dalom, men vad jag gjorde minns jag inte.
130920: Rygg och axlar, minnesvärt iaf!
130923: Bröst, triceps, axlar. Stumma svaga axlar, som kändes helt "torra" och gnirkiga så dips var bara att lägga ner. Inser att kost på huuur mkt kaffe som helst, bullar, keso, glass och start samt choklad inte gör musklerna alerta direkt (befunnit mig på språng - inte ursäkt, men ville tröstäta - fast fann ingen tröst i kosten så la ner det söndag kväll).

Undrar hur många ggr man ska behöva bevisa för sig själv kostens betydelse? Hursomhelst upplever jag den helt sjukt enormt betydelsefull, så känns skönt att ha återgått till att inta näring - inte bara energi (som dränerar energi).

Och visst har jag ätit ngt vettigt också under helgen, men jag skyller skräptrycket på skräpmaten. Är inte en av de lyckligt lottade som får en boost av skräp, helt enkelt.

Livet i övrigt då? Tja, jag har allt som behövs för att vara lycklig. Kapacitet, förmåga och fina människor. Om det kommer en dag när fina människor inte finns, kommer jag ha kapcitet och förmåga att vårda deras minne - tills dess, vill och försöker vi skapa fler. Och jag inser var min förmåga inte räcker, och övar på att acceptera när det blir så. Det går bra, peppar peppar. Alltid nåt!

[hestJaevel]

Hittade nyligen din journal, har gjort några slumpvalda nerslag, kanske var 15:e sida eller så, och något som slår mig är hur du ständigt verkar vara så positiv. Och vilken resa du har gjort!

Jag ville bara säga att jag är duktigt imponerad över dig. Du är stark! Och jag beklagar verkligen.