Nja, jag har redan åtagit mig att skriva ett mastidontinlägg om .jp på ett annat ställe (med en betydande del utav de 3 gig bilder jag har), så jag har nog inte ork att även predika om hjärtat mitt på ett träningsforum.
Men OnTopic: jag har inte satt min fot på ett gym på 2½ långa veckor. Kommer knappt ihåg hur en hantel ser ut, känns det som.
Nej, för i Japan är det slank ("slank" som i "atrofierad") och blek som gäller.
Det senaste i fitnessväg som har svept landet med storm är Billy's Bootcamp - ビリシ ボウツカンプ (hoppas att jag transkriberade det där rätt nu bara).
En amerikansk herre som lattjar omkring med gummisnören i en humoristisk träningsvideo. 'Nuff said.
Ett skrämmande antal träningsinstutioner jag stötte på bestod av omöjligt korta löpband (vilket snarare gjorde dem till "gå-med-väldigt-korta-steg-på-grund-av-tajt-kimono"-band än "löp"-band) samt vibratorplattor. Och ENDAST "löpband" och vibratorplattor.
Det närmaste jag kom ett faktiskt gym vad Gold's i Harajuku.
Tyvärr fanns det inte utrymme för ett besök, även om jag säkerligen skulle ha hittat mycket humorkittlande att roa mig med där inne.
Konstigt, denna brist på gym, i alla fall om man tar i beaktning denna rikliga hylla proteinpulver (som delar en misstänktsam likhet med kattmat) i en leksaksaffär (!).
Kort sagt, Japan är precis så whacky som somethingawful.com har velat utmåla det. Upphöjt till tio.
I sold my soul to To-ky-oh and I'll be damned om jag inte bor och opererar där inom de närmaste två åren.
よろしく お願い します önskar ポニ, här @ Tokyo Game Show 2007. Envy me.