Har du varit singel länge och trivs med det?

[Musique]

Att leva själv i etta ses av många som en transportsträcka mellan tonårslivet och kommande giftermål. Men, jag trivs väldigt bra med att leva och bo själv utan partner.

Har ett socialt jobb, upplevs av många som omtänksam och har flera nära vänner. Har aldrig varit mobbad eller känt ett behov av att dra mig undan. Jag mådde psykiskt dåligt en period av mitt liv, men det har jag nästan bara gått starkare från än innan jag började må dåligt.

Kan dock inte hjälpa att känna att det är något fel på mig. Ska jag leva ett helt liv själv? Kommer jag aldrig känna ett behov att träffa kärleken? Jag är 25 år, och frågorna kommer hur det "går på tjejfronten" så ofta att jag inte vet vad jag ska svara. Kan inte med att säga att jag faktiskt inte söker något alls, varken kort-eller långsiktigt. Då jag ser ganska bra ut har tjejer aldrig varit ett problem, utan jag har varit bortskämd med att inte behöva anstränga mig så mycket.

Kan inte lista ut om anledningen till varför jag trivs bra med att leva själv är för att jag

1. Har levt så länge utan partner att jag glömt hur det är
2. Har ett så rikt social liv i övrigt att jag inte känner ett behov av partner
3. En kombination av ovanstående

Ni som levt som singlar länge, har ni reflekterat över varför ni trivs med det? Är partner något ni saknar eller tränger ni undan behovet av att få dela livet med något?

[Bob90]

Singel sedan typ stenåldern. Har inte reflekterat över det eftersom det inte är ett problem för mig, ignorance is bliss

Skulle man ge sig på något av en psykoanalytisk förklaring så tror jag man kanske skulle komma fram till att jag är "skadad" och fick tvärt nog av hela cirkusen efter en utdragen (och typ oönskat) intensiv period från yngre åren.

[Diomedea exulans]

Hade ett förhållande 1,5 månad när jag var 33 för två år sedan med en tjej som jag hade noll känslor för. Folk har hela livet sagt att jag är för kräsen, hon var snygg och trevlig så jag tänkte "jag kommer aldrig få en bättre tjej, lika bra att köra". Hon gjorde slut sen, vilket jag är j-igt glad över. Det var kul att hänga med henne, men ett känslolöst förhållande håller inte i längden. Sen ville hon ha barn också, hemska tanke.

Utöver det har jag alltid varit singel, och jag har alltid hatat det. Jag har ett fattigt socialt liv och har alltid haft extremt svårt att få sex och närhet med någon attraktiv, och har alltid känt mig som en jävla outcast som inte kan få någon jag vill ha. Att hitta kärleken har alltid varit prio ett i mitt liv.

Nyligen har jag dock gjort en helomvändning och helt gett upp letandet efter sex och relationer. Jag har insett att det inte är värd all konstant ångest med vad man ska säga och göra om hon gör si och så, som sedan går över i sorg när man blir dumpad. Sex, närhet och bekräftelse klarar man sig utan, och det är dessutom skönt att få göra vad man vill jämt.

[muddler]

Jag hade kk i 11 år och tänkte därför inte så mkt på det, nu är jag utan sen 3 år och märker hur jävla mkt piss det är att dejta som 35+, kör tyvärr appar och har träffat ett par st i år men det leder aldrig nån vart, har dock inte så mycket val då jag inte går på krogen I guess

Svaret på frågan är alltså nej, jag trivs inte. Behöver inte ha ett regelrätt förhållande men jag behöver "någon".

[Ladugårdsdörr]

Ja, jo, det funkade nog bra att vara singel, men var nog mest för att jag autistade träning och annat. Sedan när hon stod där och hjärtat började bulta konstigt i bröstet insåg jag att det fanns något mycket vackrare än att läsa sitta ensam i en lägenhet och bläddra i samlingen B&K.

[hemlis]

Har varit singel ett par år, tidigare haft 5-6 förhållanden allt från några månader till 3-4 år.

Min syn nu är att det är svårt att hitta vettiga tjejer. Feminazirörelsen, vänsterblivna veganer och en hyperinflation av egot från massmedia, instagram och tinder hos många tjejer gör det väldigt svårt att hitta guldkornen. Hela kulturen idag är riggad emot traditionella parförhållanden.

Gör man något så modigt att gifta sig idag och t.o.m. skaffa barn har man statistiken emot sig att det kommer att lyckas väl. "I WANT HALF $$$!!" och barn varannan vecka rankar rätt högt upp på mardrömslistan.

Nä, det är rätt skönt att vara singel. Man kan träffa olika tjejer ändå då och då när man råkar på dom, och de behöver inte matcha någon längre period för närhet och sex så att man klarar sig ett tag till. No strings attached.

Med det sagt så utesluter det inte att Ladugårdsdörrens scenario inträffar. Den dagen den sorgen

[-squat-]

Ursprungligen postat av hemlis

Har varit singel ett par år, tidigare haft 5-6 förhållanden allt från några månader till 3-4 år.

Min syn nu är att det är svårt att hitta vettiga tjejer. Feminazirörelsen, vänsterblivna veganer och en hyperinflation av egot från massmedia, instagram och tinder hos många tjejer gör det väldigt svårt att hitta guldkornen. Hela kulturen idag är riggad emot traditionella parförhållanden.

Gör man något så modigt att gifta sig idag och t.o.m. skaffa barn har man statistiken emot sig att det kommer att lyckas väl. "I WANT HALF $$$!!" och barn varannan vecka rankar rätt högt upp på mardrömslistan.

Håller med! Dejtingvärlden är tjejernas marknad (som resten av samhället) och de har svinhöga krav. Tjejerna är så fixerade i sig själva och så fixerade vid status - inget duger.

[Starke75an]

Ursprungligen postat av muddler

Jag hade kk i 11 år och tänkte därför inte så mkt på det, nu är jag utan sen 3 år och märker hur jävla mkt piss det är att dejta som 35+, kör tyvärr appar och har träffat ett par st i år men det leder aldrig nån vart, har dock inte så mycket val då jag inte går på krogen I guess

Svaret på frågan är alltså nej, jag trivs inte. Behöver inte ha ett regelrätt förhållande men jag behöver "någon".

Bara att ta tjuren vid hornen och börja gå på krogen. Eller lära dig dansa. Gör det ensam, så är det lättare att lägga tid på raggandet.

Finns många trevliga damer du kommer att träffa.

[BelowAverage]

Jag är singel och trivs bättre med det än de förhållanden jag har haft. Tackar inte nej till en fling om möjligheten slänger sig över mig, men känner i dagsläget inte för att lägga en minut till på att ragga, mycket energi och tid för lite utdelning.
Har haft två längre förhållanden och runt 8? kortare. I min erfarenhet har de resulterat i samma skeende: tjejer neggar mina hobbys samtidigt som de förväntar sig att jag ska intressera mig för deras, sexet blir sämre och sämre, naggande förekommer, kräver mycket mer bekräftelse än de ger.

Jag är medveten om att den enda konstanten är jag, men jag vettifan vad jag kan eller bör ändra, jag gillar överlag mig själv och tycker inte det är rimligt att låtsas vara någon annan.

Instämmer med hemlis och squat.

[Aryt]

Spekulation: den här tråden kommer inte att vara fylld av misogyni, kvinnohat, kritik av "den moderna kvinnan".

Ursprungligen postat av BelowAverage

Instämmer med hemlis och squat.

Trodde inte att du hade fallit i "red pill/MGTOW" fällan.

--
Jag skyller männens avsteg från mänskliga relationer på lättillgängligt högupplöst internetsnusk. Tidigare kunde den kvinnliga partnern vara den uppfostrande och vägledande faktorn i den "vuxna" mannens liv, men nu är hon utkonkurrerad av 24/7 tillgången vilket gör att dagens män vägrar anstränga sig. "If you want a queen, earn her."

Förstår nog varför så många av oss vänder oss till sydländska kollegor istället

[Starke75an]

Man är i många fall singel, för att man är egoistisk. Dina intressen överskuggar din partners, och ni är oförstående för hens sätt att se på saker.


Det finns egentid och gemensam tid. På den senare får ni lägga er tid och pengar på menlösa saker. Bara acceptera det, för att få egentligen.

[TheOne1994]

Ursprungligen postat av Starke75an

Man är i många fall singel, för att man är egoistisk. Dina intressen överskuggar din partners, och ni är oförstående för hens sätt att se på saker.


Det finns egentid och gemensam tid. På den senare får ni lägga er tid och pengar på menlösa saker. Bara acceptera det, för att få egentligen.

Håller med !

[Ett Orm]

Varit singel, förutom ett kortare förhållande på några månader, i 7 år. Dessförinnan ett långt på 13 år. Har ju två barn varannan' så helt själv är jag inte.
Pjta.. Vet inte riktigt vad jag tycker.
Jag vantrivs inte som själv, känner mig sällan ensam trots att jag inte umgås särskilt mycket. Tycker det kan vara rätt jobbigt, men jag skulle inte kalla mig osocial.
Anser nog inte att jag orkar lägga ner det jobb och engagemang som krävs och har inte tillräckligt att ge för ett förhållande med en vettig person skulle funka. Sen är jag inte helt kravlös heller direkt..
Men visst saknar man närhet och regelbunden sex ibland så krograggen blir väl ett substitut för det när det vill sig väl.

[Bärsärk]

Tror de va viktigare förr med tvåsamhet, känns som att de finns mer att göra nu mot för 30 år sedan när man hade typ 4 kanaler på TVn och väldigt begränsat med hur man kunde röra sig i världen.

Idag kan du ju flyga och resa jorden runt, bo precis vart du vill och jobba med i princip vad du vill.

[Mental]

Ursprungligen postat av Aryt

Spekulation: den här tråden kommer inte att vara fylld av misogyni, kvinnohat, kritik av "den moderna kvinnan".

Du gör då onekligen ditt bästa för att få exakt alla trådar dit.