Med frugan på rymmen så fick jag skippa Zwift-tävlingen igår och istället köra barn fram och tillbaka.
Var inne en sväng på XXL och kollade på skidor. Även om min ekonomi inte riktigt tillåter mer utsvävningar så lutar det ändå åt att jag skaffar nya inför sportlovet. Det kan nämligen vara så att jag kör Engelbrektsloppet i år igen. Mest som ett bra långpass, men också för att säkerställa att klassikern blir avklarad.
För att hitta rätt skidor så bör jag ha kontroll över min kroppsvikt. Det har jag som vanligt inte, men måste ändå vara realistisk vid inköpet. Kommer jag verkligen väga under 80kg när det väl är "tävlingssäsong" eller är jag kvar kring 85-86 som vanligt.
Känns löjligt att lägga så mycket energi kring sin kroppsvikt när man egentligen inte tävlar i viktklasser eller bryr sig nämnvärt om utseendet. Men det här är sviterna efter de perioder i livet som jag vägde +115kg.
Kämpar är ett starkt ord, men nästan så jag vill påstå att jag kämpar varje dag, med att inte tappa kontrollen igen.
Det är inte bara tonårsflickor som kan ha ätstörningar
(Nej, jag anser mig inte ha en ätstörning. Jag är bara störd hela jag)