Kungsbackaloppet 2014
Själva banan som skulle löpas måste vara en av Sveriges plattaste halvmaror. Visst var det några 90graders svängar och smal gångväg men med tanke på att deltagarantalet (204 herrar + 61 damer) inte var så stort så är det inga problem.
Vi stod ungefär lite framför mitten och kom iväg bra. Lite för bra! Tempot var på tok för högt för oss som hade en plan på att komma i mål under 1:50. Efter 3km låg vi nästan 40s före i schemat så då sa jag åt Mathias att vi måste ta det lite lugnare.
Värmen gjorde sig påmind bland husen där det var vindstilla. Men det gjorde inte så mycket för vid 5km skulle det ju finnas första vätskestationen.
När vi kom fram till den så slet de 2!!! funktionärerna kopiöst med att få ut de sista!!! vattendropparna ur sina dunkar. Normalt när man kommer fram så brukar man kunna greppa en eller två muggar och jogga vidare. Här fick vi köa för att få en halv mugg. Jag och Mathias delade på den lilla skvätten och sprang vidare. Tappade ungefär 35-40s på den stationen.
Fortsatte i vårat tempo och hela tiden blev vi omsprungna av fler och fler löpare, precis som vi blivit ända från starten. Tänkte hela tiden att oj vad vi kommer springa om många under andra varvet för de där ser inte ut att kunna hålla hela vägen.
När vi närmade oss nästa vätskestation så hade vi varit ute på en lång sträcka utan skugga ganska länge. Skulle bli skönt med lite vatten i den torra munnen och kanske hälla en mugg eller två över huvudet.
Kom fram dit och där var det lika dant igen. 2 stackars funktionärer slet för fullt för att fylla upp vatten. Några muggar med rosa "sportdryck" fanns tillgängligt så jag tog en sådan istället för att ställa mig i kön.
Drack upp den och god var den då inte. Skulle hällt den över huvudet istället
Strax efteråt var det en lång (3km) raka fram till varvningen där vi för första gången faktiskt kom fram till ett bord med vatten. Min mage hade varit väldigt orolig en stund nu så jag sprang och höll utkik efter en Bajamaja men några sådana fanns inte. Att sätta sig bakom en parkbänk med dålig mage var inget alternativ så jag knep ihop.
Jag kände mig hela tiden ruskigt fräsch i benen och hälsenen blev aldrig värre än att det inte påverkade mig speciellt mycket.
Vid 13km började dock Mathias få det tyngre och tyngre så jag försökte peppa honom mera. Han fick dock slita hela tiden nu så jag insåg att det inte skulle gå att klara önskad tid. Istället var det nu fokus på att genomföra loppet utan att bryta ihop. Tur att banan var så flack för några tuffa stigningar hade nog knäckt honom.
Kilometertiden blev sämre och sämre men när vi vid den sista vätskestationen fick gå några meter och han kunde kyla ner sig med lite vatten över huvudet så kunde vi hålla hela vägen in i mål.
På upploppsrakan fick vi sittande ovationer av Emanuel och hans tjej
Kom i mål på tiden 1:53:36 och det gav oss placering 161 och 162 av 204.
För Mathias var det här första gången han sprang en halvmara under 2tim så helt dåligt gick det inte.
Vi sprang bara om 5 eller 6 personer på hela loppet så för att svara på frågan om det mest är idrottsfjantar som ställer upp så får nog svaret bli ja!
(vill bara avsluta med ett tack till Emanuel för att du avrådde mig att ta vätskeryggan, den hade bara varit onödig....)