Jag lever men har återigen stött på hinder
För några dagar sedan vaknade jag strax innan 05 av att det gjorde ont i ena axeln. Trodde att jag måste haft den i fel läge under natten och att det snabbt skulle gå över.
Det gick över ungefär lagom till lunch så när jag nästa natt kl 02:30 vaknade med samma smärta igen var oväntat. Kunde inte ligga still mer än 10s i varje ställning innan jag vred mig igen för att hitta ett läge där det skulle kännas bättre.
Även denna gång försvann smärtan mer och mer när jag väl hade gått upp.
Var väldigt trött så jag somnade gott strax efter 21:30 den kvällen. Riktigt jobbigt att vakna igen med en ännu värre smärta igen redan 00:20!
Tog en 600mg Ipren men den hade ingen märkbar effekt alls. 03:30 fick jag komplettera med Panodil och hoppas det skulle hjälpa. Det gjorde det inte.
När klockan började närma sig 06 så gick jag tillbaka till sängen igen efter att ha suttit i soffan framför en ljudlös tv. Hade nickat till några gånger så nu trodde jag att jag skulle somna. Men nej det gick inte.
Gick upp och åt lite frukost för att sedan leta rätt på när sjukhuset i Kungsbacka skulle öppna.
Medans jag gjorde mig iordning för att köra dit så började axeln bli bättre. Kom in till doktorn ganska fort och när hon undersökte mig så var jag ganska återställd. Lite frustrerande men ändå skönt att det alltid går över.
Trött som ett as åkte jag till jobbet. Jepp, det var Lördag men vi hade en viktig grej inplanerad så det var bara att infinna sig där mellan 08 - 18.
Var lite nervös över att gå och lägga sig igår för jag visste ju inte när och hur jag skulle vakna.
Det blev först 05:15 och kanske att smärtan inte var fullt lika tuff. Lättnad att det går åt rätt håll så förhoppningsvis hjälper den Diklofenak som läkaren skrev ut åt mig.
Någon träning som belastar överkroppen är nog inte aktuell än på några dagar men springa skulle jag behöva göra. Synd bara att det är Regnkusten man bor på.