tråden om dating, relationer mm - Sidan 1858 - Kolozzeum Forum

shadowfire · 2012-11-26, 17:05

Citat:

Ursprungligen postat av Mental

Tja, du är ju tråkig helt enkelt? Genom att arbeta/studera/penda i den utsträckningen så prioriterar du dig själv 100% i stället för "er".

Hon lägger mindre tid på sig och vill även lägga tid på "er" där uppstår konflikten, det är en prioriteringsfråga helt enkelt. Klargör för henne att det andra är högre prioriterat än vad hon är så kan hon ta ett genomtänkt beslut på huruvida det är ok eller inte.

Alla har olika sociala behov och likaså har man som person inte alltid samma syn på hur mycket man vill umgås med sin partner. En del vill mest sova ihop på vardagar och ha relationstid på helger t.ex. Andra vill typ dela ALLT i livet ihop med sin partner och enbart sin partner, som en slags sammanvuxen siamestvilling...

Tjejen jag datear just nu har ett extremt aktivitetsbehov. Hon vill hitta på saker precis varje dag, om inte med mig så med hennes sambo (tjejkompis) eller sina kollegor eller övriga vänner. Själv skulle jag bli knäckt om jag inte fick ha mina slappekvällar med träning och sedan mysbyxor+slösurf, jag behöver egentid och jag behöver tid hemma i lugn och ro för att ladda batterierna och orka med livet i sin helhet. I hennes värld är jag en tråkmåns. I min värld är hon en aktivitetsjunkie.

Det är ingen helt lätt kombination, men kommunikation och respekt för varandras olika livsstilar och ett tappert försök att kompromissa lite så får man se hur det tar sig.

Ulvamal · 2012-11-26, 17:09

Citat:

Ursprungligen postat av Yes

Kortsiktigt så, träffa många tjejer och gärna hitta en stadigvarande KK.
På längre sikt letar jag efter nåt seriöst. Då kan det vara bra med mer erfarenhet så jag har bättre koll på vad jag letar efter.
Jag går gärna ut när jag har tid över och försöker se till att träffa nya människor hela tiden. Det är bara se till att träffa människor, gärna tjejer då, lite varstans och utvidga det sociala nätverket. Sen hugga de som verkar intressanta.

Well. Jag vet inte om jag ska säga att det låter som en bra plan, men den liknar den jag hade i min ungdom. Vilket faktiskt funkade ypperligt om man bortser från att tjejer tydligen blir ledsna av att man inte vill satsa seriöst och prioritera dem som #1 trots att man berättar för dem exakt hur det förhåller sig.

Yes · 2012-11-26, 17:13

Jag kan för egen del uppskatta måttliga aktivitetsjunkie-drag. Det kan vara en skön motpol ibland. Men det får gärna vägas upp av att man kan spendera en fredakväll med en bok i fotöljen, och att jag inte absolut måste vara med på precis alla aktiviteter. Vidare uppskattas middag och ett BJ när man kommer hem i slutet av veckan, så trött att man bara vill lägga sig i fosterställning och gråta, istället för "uuuuäääää!".

Yes · 2012-11-26, 17:24

Citat:

Ursprungligen postat av Ulvamal

Well. Jag vet inte om jag ska säga att det låter som en bra plan, men den liknar den jag hade i min ungdom. Vilket faktiskt funkade ypperligt om man bortser från att tjejer tydligen blir ledsna av att man inte vill satsa seriöst och prioritera dem som #1 trots att man berättar för dem exakt hur det förhåller sig.

En rimlig kompromiss är isåfall att de lever upp till mina högt ställda krav. Någon som står bakom mig till 100% och pushar mig framåt skulle jag verkligen kämpa för att behålla. Det är ytterst sällsynt och värt offantligt mycket.

Annars tycker jag minsann tjejer är bra på att snacka om seriositet, men när det väl kommer till kritan vill de bara ligga. Ja, jag är bitter...

Asdf · 2012-11-26, 22:05

Citat:

Ursprungligen postat av Yes

Jag kan för egen del uppskatta måttliga aktivitetsjunkie-drag. Det kan vara en skön motpol ibland. Men det får gärna vägas upp av att man kan spendera en fredakväll med en bok i fotöljen, och att jag inte absolut måste vara med på precis alla aktiviteter. Vidare uppskattas middag och ett BJ när man kommer hem i slutet av veckan, så trött att man bara vill lägga sig i fosterställning och gråta, istället för "uuuuäääää!".

Yes · 2012-11-26, 22:43

Hey, just sayin'!
Allt jag ber om är lite stöd och uppskattning, istället för att göra saker så jäkla komplicerade.

WHITEFOLKS · 2012-11-26, 22:46

Stöd och uppskattning? Varför det?

Yes · 2012-11-26, 22:49

För att jag är awesome och förtjänar det, såklart.

WHITEFOLKS · 2012-11-26, 22:51

Du är väl så awesome att du inte behöver stöd och uppskattning?

Ger du något stöd själv?

C.E.J. · 2012-11-26, 22:56

Citat:

Ursprungligen postat av Yes

//Forever Alone

Undvik tjejer som inte kan underhålla sig själva, som inte "kan spendera en fredakväll med en bok i fotöljen". Däremot är det viktigt att avsätta tid för "er", kanske på något sätt schemalägga "er"-tid någonstans i ditt arbets-/studieschema. Om du inte är flexibel vad gäller att ta ledigt blir det inte roligt för henne att gång på gång bli nekad när hon vill göra nåt, så försök schemalägg tid ihop.

Yes · 2012-11-26, 23:07

Citat:

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Du är väl så awesome att du inte behöver stöd och uppskattning?

Ger du något stöd själv?

Att dunka sig själv i ryggen ger snart problem med axlarna.

Självklart gör jag det, vill ju att hon ska må bra också.

Citat:

Ursprungligen postat av C.E.J.

Undvik tjejer som inte kan underhålla sig själva, som inte "kan spendera en fredakväll med en bok i fotöljen". Däremot är det viktigt att avsätta tid för "er", kanske på något sätt schemalägga "er"-tid någonstans i ditt arbets-/studieschema. Om du inte är flexibel vad gäller att ta ledigt blir det inte roligt för henne att gång på gång bli nekad när hon vill göra nåt, så försök schemalägg tid ihop.

Absolut, det är viktigt att dels vara självständiga och dels kunna få lite kvalitets-vi-tid.

Lellan · 2012-11-30, 23:46

Har hamnat i en dålig inställning, vet inte hur/om/varför jag ska ta mig ur den men den är lite udda.

Gjorde slut med min kille för 1½ månad sedan. Han blev besviken, hatade verkligen att såra honom. Båda upplever det som bättre om "vi" inte hade hänt, men samtidigt så måste man ju prova för att veta, och hur hejdar man det när båda vill liksom..?

Men nu har jag så sjuuuuukt dåligt samvete att vi hände öht, funderar på hur jag kunde vara så dum, samtidigt så vet jag ju hur gärna båda ville.. Men har stark känsla av skam, dåligt samvete el vad man ska kalla det, som att jag förpestat livet för en fin person.

I måndags råkade vi på varandra, och när vi ses så känner jag mig ännu hemskare och liksom vill sjunka ner i jorden. Han sa "du behöver en kram" och det kändes liksom ändå värre, drömde mardröm om den sen, att han aldrig släppte..

Vill "förlåta" mig själv för att vi började dejta, men svårt. Men tvingade honom ju inte direkt? Var öppen o ärlig, känner jag? Iofs har det gått kort tid, men inom mig är det som att jag bestämt mig för att aldrig "drabba" någon igen, lägga locket på om jag blir nyfiken på någon. Vilket inte känns helt sunt. Även om det kommer dröja år så ska man väl våga bli intresserad av någon, det ÄR ju inte så att man inte får el bör. Någon som kännt så här efter ni gjort slut med någon?

Som det är nu kommer jag bara ihåg när jag gjort personer besvikna om jag inte velat fortsätta dejta, vara tillsammans. Känns som att vara ett hemskt virus el ngt.

Försöker trösta mig med att folk över tid brukar komma över det, minnas mig med värme, men kommer inte ifrån känslan av att jag är oförlåtligt hemsk efter detta förhållande.

Lär ju inte dejta på ett par år, men jobbigt med det konstant dåliga samvetet.. vore skönt att kunna gå vidare, har ju knappast mördat ngn, så jäkla big deal är man ju inte. Folk gör slut, tyvärr, så är det.

WHITEFOLKS · 2012-11-30, 23:51

Varför har du dåligt samvete för det?

Du menar för dina problem med att "vara nära någon" och "eremitgrejer" (om vi använder lite sammanfattningar/förkortningar).

Om det är de sakerna och du var ärlig med att du har sådana problem och han accepterade det, då har du ingen anledning att känna dåligt samvete. Även om du visste att risken var "stor".

Olegh · 2012-11-30, 23:53

Varför inte försöka glädjas åt den tiden ni hade tillsammans istället? Båda två är en erfarenhet rikare.

Fast det är säkert nåt jag inte begriper mig på...

filmjölk · 2012-12-01, 00:08

Han kommer över dig, 1,5 månad är lite för kort tid bara. Samma sak för dig, det har gått 1,5 månad. Det är ok att grubbla, bearbeta, och sakna. Men ring inte duschonanisten! Av dina tidigare kolozzeuminlägg att döma får han dig mer knäpp, deppig och förvirrad än din ex. Din ex. var vad jag tror rätt bra för dig, duschonanisten är det inte.

När du (senare) träffar en ny, hoppas jag att han är mer lik din ex. än just duschonanisten.

(Trots det har jag en känsla av att du redan gjort just det, tagit upp kontakten med duschonanisten.)