tråden om dating, relationer mm

[Kebab-Arne]

En grej som jag inte bryr mig så mycket om egentligen men har av någon anledning inte släppt det helt. Var på en sittning för ett bra tag sen. Tyckte jag fick bra kontakt med en b-rud, så pass bra så det var värt att försöka att göra nåt mer med det. Dvs facebook - tadaa! (Nej, jag brukar inte facebook stalka alla brudar jag pratar med) Hursomhelst så adda jag henne som vän och fråga om hon ville göra nåt nån dag. Fick inget svaret på frågan men svarade ja på vänförfrågan. Ok... Nog för jag fick nobben men då kunde jag väl fått det fullt ut? Fast vissa lägger ju till allt och alla på fejjan.

[Spartansk]

Notifications kommer inte fram alltid... Hon kan ha missat meddelandet.

[Tyrwing]

Ursprungligen postat av Neco

Pratar vi om detaljer om sexlivet eller det faktum att man haft tidigare älsare partners osv?? För censurera flera år av ens liv är ju inget vidare. Men jag missuppfattar er säkert.

Det kan ju finnas någon mer anledning, som att hon vill att hennes pojkvän ska värna lite mer om honom, och svartsjuka har väl kanske varit det tydligaste exempel på omtanke som hon haft i tidigare förhållanden? Personligen tycker jag inte att det är någon stor fråga att ta upp. Undrar man varför hon pratar om det, fråga varför!

Poängen var mer att man inte ska ta åt sig, som sagt, det är ett försök till att kolla av om hon kan rubba dig.
Visserligen ska man definitivt inte censurera sitt förflutna, men kom ihåg att det är just det, förflutet.
Det bästa sättet att visa omtanke är spontanitet, inte påtvingad omtanke från svartsjuka.

[Rahf]

Ursprungligen postat av Tyrwing

Poängen var mer att man inte ska ta åt sig, som sagt, det är ett försök till att kolla av om hon kan rubba dig.
Visserligen ska man definitivt inte censurera sitt förflutna, men kom ihåg att det är just det, förflutet.
Det bästa sättet att visa omtanke är spontanitet, inte påtvingad omtanke från svartsjuka.

Eller så kan det vara ett naivt berättande, utan en tanke på att den andra personen faktiskt blir sårad eller förbannad. Något de flesta gör är väl att inte konfrontera detta heller. De sitter hellre och tar emot denna utläggning om fantastiskt sex, etc. En stund senare så träffar verkligheten, och man sitter med sina tankar och grämer sig. Förmodligen lite av en standard för vissa.

[Kwon]

Ursprungligen postat av Pdaddy

LOL jag har obegränsad tillgång till innomhus skjutbana och massa roliga pangare.... Win win liksom

Pd

Got this one PimpDaddy?

[Lellan]

Ni vet den där dejten? Nu har vi sagt hejdå argt, sedan via sms har jag inte svarat (= uppretad karl), svarat artigt (= insmickrande karl), svarat artigt med betoning på "ej ses mer" (= frustrerad karl), återgått till att inte svara alls.. (han tycker vi ska göra nytt försök..). Detta efter att han kallat mig både det ena och andra, nöjt konstaterat att jag bara kommer träffa oseriösa killar alt bli en nucka i skogen med katter (fasen vad alla tjatar om kattkvinnan, jag kanske vill bo i stan å inte orkar dammsuga..?!?).

Då skickar han till slut ikväll som trumfkort en bild på sin mage (man ser inte "den" men jag kan anotomi och den borde börja där kortet slutar), så att jag ska veta vad jag missar typ.. liksom.. Killar..män.. gör inte så. Jag tror inte någon tjej i världshistorien har reagerat på det med ett "åh, fan.. jaa - kom å ta mig!!". Det är en fin mage. Men gört inte, oavsett. Inte för att jag tror ni skulle. Men ändå: det är dålig idé. (Och jag struntar väl för faasen i magar?? Har själv haft flera, liksom.. )

Hur faaeeen ska jag orka dejta igen efter det här dåå??!

Ursäkta det frustrerade inlägget med en ton av - men det blir fasen pannkaka plättlätt för mig! PT i dejting, please?!??

[Rahf]

Verkar som att du träffat en av de mest arroganta idioterna i världshistorien.

[Spartansk]

Ursprungligen postat av Lellan

Hur faaeeen ska jag orka dejta igen efter det här dåå??!

Vänta tills suget efter karlar vuxit sig större än smärtan från tidigare trauma.

[TREX]

Ursprungligen postat av Lellan

Då skickar han till slut ikväll som trumfkort en bild på sin mage

Hur gammal var han sa du? 14?

[yeahgrr]

Ursprungligen postat av Lellan

Hur faaeeen ska jag orka dejta igen efter det här dåå??!

det borde ju inte kunna bli värre iaf.... eller jo kanske det kan...

[tano]

Många skriver om denna försiktighet som har sitt ursprung i dåliga erfarenheter. Precis den känslan går jag med nu, att man måste hålla känslorna i strama tyglar nästa gång. Inte ge lika mycket av sig själv. Är det nästan en naturlag att den som ger mest också är den som kommer bli hårdast sårad? Känslan av att vara bränd, sviken, grymma känslor... men även de går över med tiden.

Så jag ställer mig frågan, måste man hålla igen? Om man blir riktigt kär igen, ska man inte kunna släppa lös och tro på det? Är det att lära av sina erfarenheter att skydda sig, eller förstör det mer att reservera sig? Kan man ens styra det? När man står där igen med hjärtat bultande och huvudet i molnen...

En vän sade nyss detta kända ordspråk, men det var först nu när han sa det som jag insåg att det verkligen stämmer. För det är så sant. Kärleken är blind. Den är det i alla spektra. Eller snarare är den både blind och döv. Man kan på kort tid tro att man lärt känna någon, men det har man inte. När har man egentligen verkligen lärt känna någon? När kan man lita på någon?

[Fredszky]

Ursprungligen postat av tano

Så jag ställer mig frågan, måste man hålla igen? Om man blir riktigt kär igen, ska man inte kunna släppa lös och tro på det? Är det att lära av sina erfarenheter att skydda sig, eller förstör det mer att reservera sig? Kan man ens styra det? När man står där igen med hjärtat bultande och huvudet i molnen...

Jag tror att man ska ge det en chans först. Öppet låta känslorna vara fria mot den man tycker om, visa det. Våga göra det. Med murar uppe går man miste om allt det fina i livet!

Om kärleken inte blir besvarad så... har du i alla fall vågat leva. Det gör ont att visa sig, sina känslor och bli avvisad. Bygg inte en försvarsmur om det händer. Låt känslorna som gör ont komma. Slå dig för bröstet att du vågar leva, du är känslomässigt ärlig mot dig själv, stark, mogen och kärleksfull! Du växer för varje gång du vågar!

Till slut hittar du någon som kan möta dig på samma sätt!

[Madame]

Ursprungligen postat av tano

Många skriver om denna försiktighet som har sitt ursprung i dåliga erfarenheter. Precis den känslan går jag med nu, att man måste hålla känslorna i strama tyglar nästa gång. Inte ge lika mycket av sig själv. Är det nästan en naturlag att den som ger mest också är den som kommer bli hårdast sårad? Känslan av att vara bränd, sviken, grymma känslor... men även de går över med tiden.

Så jag ställer mig frågan, måste man hålla igen? Om man blir riktigt kär igen, ska man inte kunna släppa lös och tro på det? Är det att lära av sina erfarenheter att skydda sig, eller förstör det mer att reservera sig? Kan man ens styra det? När man står där igen med hjärtat bultande och huvudet i molnen...

En vän sade nyss detta kända ordspråk, men det var först nu när han sa det som jag insåg att det verkligen stämmer. För det är så sant. Kärleken är blind. Den är det i alla spektra. Eller snarare är den både blind och döv. Man kan på kort tid tro att man lärt känna någon, men det har man inte. När har man egentligen verkligen lärt känna någon? När kan man lita på någon?

När man har gått igenom en separation


Jag är inte försiktig inför nya relationer eller känner att jag måste hålla i några tyglar. Jag kan säkert släppa lös, och nån annan kan säkert bli förälskad i mig, fast jag vet ändå nånstans att det bara är nåt tillfälligt känslotillstånd. Jag vet ju att de känslorna kan gå över, och gör de det är det inte katastrof ändå, man går vidare oavsett vad. Så jag har lite svårt att ta starka kärlekskänslor på allvar, i slutändan är man ändå alltid ensam och naken, man har bara sig själv mitt i allt annat obetydligt som kommer å går omkring en.

[powerbruden]

Jag som tjej för dagligen möta killar som bokstavligt talat beter sig som svin. Till exempel så brukar det hända att män brukar börja vräka ut sig kommentarer som "Vet att du vill bruden, bara säga till". Å andra sidan så är det mest desperata svin som uppträder så här.

[Yes]

Ursprungligen postat av Fredszky

Jag tror att man ska ge det en chans först. Öppet låta känslorna vara fria mot den man tycker om, visa det. Våga göra det. Med murar uppe går man miste om allt det fina i livet!

Om kärleken inte blir besvarad så... har du i alla fall vågat leva. Det gör ont att visa sig, sina känslor och bli avvisad. Bygg inte en försvarsmur om det händer. Låt känslorna som gör ont komma. Slå dig för bröstet att du vågar leva, du är känslomässigt ärlig mot dig själv, stark, mogen och kärleksfull! Du växer för varje gång du vågar!

Till slut hittar du någon som kan möta dig på samma sätt!

Fast man får ju inte direkt nåt för det. Bättre att hålla emot in i det sista.