Failure eller inte

[Timme]

Ursprungligen postat av major Pectoralis

se där..... En övning är dock ingen övning, två övningar är däremot en vana .

haha Jag är lite för knäppt för att förstå det där tyvärr. Är en övning ingen övning men två en vana?

[Yes]

Ursprungligen postat av Timme

Fail = Dåligt, ett misslyckande. Jag vill inte misslyckas. Jag tror inte träning till Failure är bra för någon, varken för kropp eller psyke.

Det är ju för att du ser på det utifrån dina SL-premisser. För min egen del är liksom skitsamma om jag bommar ett lyft. Det betyder antingen att jag lyckats ta ut mig rätt bra på en övning eller att jag råkat välja helt fel vikt.

För min del känns det som jag lyckats när jag pressat mig igenom så hårda prövningar jag klarar i gymet. Failure är en del av det. Att inte nå riktig failure känns oftast otillfredsställande, då har jag inte gjort mitt bästa.

[<Nicklas>]

Någon som vet på vilken sida ni kommer överens om vad studien säger och kanske sammanfattar det lite?

[Timme]

Ursprungligen postat av Yes

Det är ju för att du ser på det utifrån dina SL-premisser. För min egen del är liksom skitsamma om jag bommar ett lyft. Det betyder antingen att jag lyckats ta ut mig rätt bra på en övning eller att jag råkat välja helt fel vikt.

För min del känns det som jag lyckats när jag pressat mig igenom så hårda prövningar jag klarar i gymet. Failure är en del av det. Att inte nå riktig failure känns oftast otillfredsställande, då har jag inte gjort mitt bästa.

Det har du rätt i Failure sliter dock mycket på cns, speciellt i större övningar som knäböj, bänkpress och marklyft. Man blir helt slut tillsist.

[major Pectoralis]

Ursprungligen postat av Timme

haha Jag är lite för knäppt för att förstå det där tyvärr. Är en övning ingen övning men två en vana?

Tja, det var bara lite flumm. Det finns ett uttryck som är: en gång är ingen gång, två gånger är början på en vana.

[Englund]

Ursprungligen postat av major Pectoralis

Tja, det var bara lite flumm. Det finns ett uttryck som är: en gång är ingen gång, två gånger är början på en vana.

Finns ett till uttryck också som lyder; En gång är ingen gång, två gånger är två gånger för mycket.

[major Pectoralis]

Ursprungligen postat av Englund

Finns ett till uttryck också som lyder; En gång är ingen gång, två gånger är två gånger för mycket.

jaha, det var kanske så.....

[krilleh]

Ursprungligen postat av Englund

Finns ett till uttryck också som lyder; En gång är ingen gång, två gånger är två gånger för mycket.

det heter väl: en gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket?

[Dnepr]

Ursprungligen postat av krilleh

det heter väl: en gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket?

Givetvis heter det så - för en gång var ju ingen gång - men nästa gång är en gång för mycket.

[Englund]

Ursprungligen postat av krilleh

det heter väl: en gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket?

Jag har hört båda. Men jag tycker att "en gång är ingen gång, två gånger är två gånger för mycket" är bättre. Att man gör misstag en gång kan hända alla, men när det har hänt två gånger så är det inte ett misstag och då är det två gånger för mycket. Så tolkar jag det ordspråket iaf.

[Yes]

Ursprungligen postat av Timme

Det har du rätt i Failure sliter dock mycket på cns, speciellt i större övningar som knäböj, bänkpress och marklyft. Man blir helt slut tillsist.

Visst är det så. Failure kräver längre återhämtning och lägre volym.

Fast jag undrar om det inte också beror mycket på hur man når failure. I många fall kan det bara ta stopp utan att ansträngningen/utmattningen blir jättehög. Vikten och utförandet avgör ju en del hur länge man kan fortsätta utan att man fastnar vid en "sticking point".

För att ta ett (dåligt) exempel så, när jag kör marklyft(som ju är en sjukt jobbig övning - just därför det är ett lite dåligt exempel) så fastnar jag lätt i början även fast det finns en hel del kraft kvar i musklerna. Just starten är, i varje fall för mig, en mycket svår del av rörelsen. Så när jag börjar bli slut fastnar vikten bara där.

I det fallet är ju frågan om det verkligen gör någon större skillnad ifall man slutar en eller ett par reps innan fail?

När jag t.ex. kör hantelpressar(brukar inte köra bänk) är det lite annorlunda. I varje fall för min del. Det brukar vilja ta stopp precis innan triceps kommer med allt mer i leken. Resultatet är att om vikten bara rör sig liiite, liiite uppåt så blir jag snabbt starkare och kan slutföra rörelsen. Så kan jag göra kanske två, tre eller t.om. fyra reps. Det går sjukt segt och på ren vilja.

Där tycker jag läget är annorlunda. De sista repsen blir snabbt mycket jobbigare än tidigare reps och då borde det ju även göra större skillnad ifall man avslutar övningen tidigare.

[jwzrd]

Något som är intressant i sammanhanget är att skilja failure från fatigue. Failure är även att i tyngdlyftning t ex bomma ett lyft. Fatigue är att verkligen vara sopslut. Det negativa med att köra till failure är att man hela tiden "avprogrammerar" rörelsemomentet och att man hela tiden låter nervsystemet elda på för allt vad det kan. Man använder resurser som är ganska nära knutna till ganska jobbiga problem i form av overreaching och överträning, saker som sätter sig på psyket. Att göra dessa saker tillsammans med ett i övrigt vettigt träningssystem mot höga mål (där failure används i rätt moment och "lagom" ofta) ger antagligen bäst resultat. Men failure i sig kombinerat med nybörjarträning utan mål är och kommer alltid att vara självplågeri förklätt som seriös träning och kommer aldrig att ge några särskilda resultat.

[mr ruhl]

Ursprungligen postat av Allan

Bevisligen kan man få makalösa resultat utan att gå till det som tydligen är failure. Eftersom de som blitt nåt inte kör till failure. Återigen - jag har sett rätt många av de absoluta toppen träna och de kör inte till failure hela tiden. Det gjorde inte ens de som förespråkar metoden.
Det må vara en bra metod emellanåt, men det sliter på kroppen något så förbannat, och skadorna kommer som brev på posten. I varje fall när man kommit upp på lite vikter. Är man ett spett brukar man svara på all sorts träning. Och återigen - eftersom det aldrig kommit några handfasta besvis - upp med bilder om ni nått makalösa resultat med den metoden.
Vi vill gärna se.

allan

kan du ge några exempel på några som är i toppen som inte tränat till failure? vet många i toppen som kört till failure som är riktigt grova, visst det är säkert en stor skillnad på om dom medicinerar eller ej men om det är toppnamn så förutsätter jag att dom medicinerar, och mig finns det massor med bilder på, säger inte att jag nåt några makalösa resultat men är säkert grövre och starkare än några av dom som förespråkar icke failure iaf, minns inte ett enda träningspass där jag inte kört till failure, i min värld kör man inte hårt om man inte tar ut sig max..

[Timme]

Ursprungligen postat av jwzrd

Något som är intressant i sammanhanget är att skilja failure från fatigue. Failure är även att i tyngdlyftning t ex bomma ett lyft. Fatigue är att verkligen vara sopslut. Det negativa med att köra till failure är att man hela tiden "avprogrammerar" rörelsemomentet och att man hela tiden låter nervsystemet elda på för allt vad det kan. Man använder resurser som är ganska nära knutna till ganska jobbiga problem i form av overreaching och överträning, saker som sätter sig på psyket. Att göra dessa saker tillsammans med ett i övrigt vettigt träningssystem mot höga mål (där failure används i rätt moment och "lagom" ofta) ger antagligen bäst resultat. Men failure i sig kombinerat med nybörjarträning utan mål är och kommer alltid att vara självplågeri förklätt som seriös träning och kommer aldrig att ge några särskilda resultat.

Det blir ett rejält +1 på den.

[Nitrometan]

Ursprungligen postat av major Pectoralis

en gång är ingen gång, två gånger är början på en vana.

En gång, ingen gong, två gånger, gong-gong.