Trivs ni med att vara ensamma?

[Malone]

Jag trivs med att vara ensam men jag har blivit asocial mot min vilja. Det är något jag växt in i med åldern. När jag var ung gillade jag att umgås mycket med människor, nu vill jag mestadels vara ensam. Känner att det är tråkigt att umgås med folk utanför fester. Jag skulle vilja vara social och vara med i ett gäng för det känns som att man får mer i utbyte och får uppleva mer än om man degar hemma som jag gör, även fast jag trivs med det.

Jag har knappt några vänner men som det känns nu behöver jag inte direkt några, kan vara kul på fester men inte annars. Är människor som trivs med ensamheten mer egocentriska?

Hur är det för er? Trivs ni med att vara själv? Varför?

[Joanna]

Jag tycker inte om att vara med "folk" (som i bekanta, påtvingade "vänner" genom jobb etc), har sällan något utbyte och de allra flesta intresserar mig inte överhuvudtaget, men älskar att vara med mina närmaste. Vill egentligen inte vara själv mycket, tycker mest det är tråkigt. Vill prata liksom

edit: Uppfattar mig själv som väldigt social men selektivt social. Har inga problem med att umgås med i princip vem som helst och kan kallprata men får liksom inget ut av det själv.

[TREX]

Jag trivs väldigt bra med att vara med mig själv, men kan även trivas väldigt bra med att vara med någon annan människa om den människan är rätt sorts människa.

http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=179846

[älskarcola]

Ja, har alltid varit så. Annars trivs jag bäst med kompisar en och en. Blir så stressad när det är fler. Alltid försökt undvika såna situationer D:

Innerst inne vill jag vara mer social men det går ej !

[Juxta]

Kan egentligen bara hålla med. Jag var väldigt social när jag var yngre, men har nu dragit ner på vännerna till ca 2-4st som jag träffar ibland. Ibland träffar jag dom bara var tredje månad under en fika. Absolut inget jag lider av, tvärtom. Jag trivs ganska bra i situationen. Jag är fortfarande social när jag träffar folk, ingen ångest av att vara bland andra och på fester har jag kul, men jag väljer att prioritera ensamheten.
Jag har en flickvän som jag bor med kan tilläggas, det gör väldigt mycket.

[Malone]

Ursprungligen postat av TREX

Jag trivs väldigt bra med att vara med mig själv, men kan även trivas väldigt bra med att vara med någon annan människa om den människan är rätt sorts människa.

http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=179846

Fan.. Ber om ursäkt.

[mini]

Jag är själv rätt mycket (både jobbar och bor själv) men behöver mina vänner några gånger i veckan. Dessutom pratar jag i telefon med ett par i princip dagligen. Utan dessa sociala interaktioner känner jag mig lätt isolerad och ensam.

[tjabon]

Nej,

Kniper det, så kan jag alltid krama mina katter ..

[Gosti123]

Ursprungligen postat av älskarcola

Ja, har alltid varit så. Annars trivs jag bäst med kompisar en och en. Blir så stressad när det är fler. Alltid försökt undvika såna situationer D:

Innerst inne vill jag vara mer social men det går ej !

Jag hamnar väldigt lätt utanför ifall jag inte är en och en (ifall det inte är vänner jag känner bra). Säger ingenting, vet inte varför det är så.

[Stefan J]

Ursprungligen postat av Malone

Jag trivs med att vara ensam men jag har blivit asocial mot min vilja. Det är något jag växt in i med åldern. När jag var ung gillade jag att umgås mycket med människor, nu vill jag mestadels vara ensam. Känner att det är tråkigt att umgås med folk utanför fester. Jag skulle vilja vara social och vara med i ett gäng för det känns som att man får mer i utbyte och får uppleva mer än om man degar hemma som jag gör, även fast jag trivs med det.

Jag har knappt några vänner men som det känns nu behöver jag inte direkt några, kan vara kul på fester men inte annars. Är människor som trivs med ensamheten mer egocentriska?

Hur är det för er? Trivs ni med att vara själv? Varför?

Jag umgås i princip aldrig med vänner, men skulle inte säga att jag känner mig ensam. Jag träffar ju folk på jobbet (som råkar vara att ta hand om sjuka människor), och arbetskamraterna är ju folk som man både tycker om och ogillar. Sedan har jag en sambo som jag har väldigt roligt med och jag tränar även 5 dagar/vecka. Det är på en atletklubb, så till skillnad från en vanlig gymmiljö så blir det mycket prat och skämt under tiden man tränar med folk som man för det mesta tycker om. Så jag har varken ork eller lust att träffa vänner i någon större utsträckning utöver det dels eftersom jag hela tiden vistas bland människor och dels eftersom att jag älskar att spela datorspel. Det ger mig oftast mer nöje att koppla av med ett riktigt bra spel än att träffa (ännu) mer människor, så varför ska jag plåga mig själv? Vart man än vänder sig så finns där människor, människor, människor! Överallt, hela tiden. Jag kommer inte undan. Det får liksom vara nog ibland.

[TREX]

Ursprungligen postat av Malone

Fan.. Ber om ursäkt.

Jag menade inte att det var som i en redan existerande tråd utan att jag har snuddat på "problemet" tidigare på forumet

[Pernam]

Ursprungligen postat av Stefan J

Jag umgås i princip aldrig med vänner, men skulle inte säga att jag känner mig ensam. Jag träffar ju folk på jobbet (som råkar vara att ta hand om sjuka människor), och arbetskamraterna är ju folk som man både tycker om och ogillar. Sedan har jag en sambo som jag har väldigt roligt med och jag tränar även 5 dagar/vecka. Det är på en atletklubb, så till skillnad från en vanlig gymmiljö så blir det mycket prat och skämt under tiden man tränar med folk som man för det mesta tycker om. Så jag har varken ork eller lust att träffa vänner i någon större utsträckning utöver det dels eftersom jag hela tiden vistas bland människor och dels eftersom att jag älskar att spela datorspel. Det ger mig oftast mer nöje att koppla av med ett riktigt bra spel än att träffa (ännu) mer människor, så varför ska jag plåga mig själv? Vart man än vänder sig så finns där människor, människor, människor! Överallt, hela tiden. Jag kommer inte undan. Det får liksom vara nog ibland.

Det låter som ett väldigt socialt liv om du frågar mig, iom att du träffar polarna på klubben varje dag i princip. Det är ju en form av umgänge.

[Sniggel]

Jag trivs bra med att vara ensam. Jag tycker även om att träffa vänner men har inga jättestora behov av att träffa andra dagligen.
Att vara fysiskt isolerad från människor i en vecka är t ex inget som är ett problem för mig. Att vara helt isolerad är svårt att praktiskt genomföra dock då det finns internet osv...
Hur länge jag kan vara ensam innan jag börjar känna en stark saknad av umgänge vet jag faktiskt inte. Har inte kunnat prova. Får man ta emot och skicka sms eller chatta 1-2 ggr per vecka under tiden man är "ensam" lär det iaf kunna förlänga tiden rätt rejält.

[Joanna]

Ursprungligen postat av Pernam

Det låter som ett väldigt socialt liv om du frågar mig, iom att du träffar polarna på klubben varje dag i princip. Det är ju en form av umgänge.

På klubben är det ju konstant socialt umgänge, typ 5 dagar i veckan. This I like Roligt att hänga med folk med liknande intressen och peppa på varandra.

[Stefan J]

Ursprungligen postat av Pernam

Det låter som ett väldigt socialt liv om du frågar mig, iom att du träffar polarna på klubben varje dag i princip. Det är ju en form av umgänge.

Ja, det tycker jag också. Det kan bli rätt så lustigt det där. För om man med att träffa vänner menar att festa eller umgås privat, då lever jag riktigt asocialt. För det gör jag i princip aldrig. Det har ju blivit en och annan diskussion kring det med arbetskamrater och så.

I en 18-årings värld där man hänger med polare och festar är jag troligtvis ett asocialt mongo. Men själv har jag inte den synen på mig eftersom jag är så social som jag bara orkar utan att må dåligt. Det är lite olika det där, vad som är umgänge med vänner och inte.