Behöver få rätsida på mitt liv. - Kolozzeum Forum

tjorven70 · 2013-10-16, 13:35

Hej Kolozzeum, jag skulle vilja berätta en liten del av mitt liv för att försöka få lite goda tips som kanske kan hjälpa mig framöver i mitt, enligt mig själv, på väg att bli bortkastade liv. Jag skall inte uttråka er med alltför mycket vad gäller min livssituation, men kortfattat kan man uttrycka det enligt följande:

25 årig person som inte gjort något vettigt sedan gymnasiet, har jobbat deltid med diverse ströjobb, startat någon utbildning som jag sedermera hoppat av efter en kort tid i brist på motivation. Bor numera hemma hos en av mina föräldrar och spenderar tiden framför datorn.

Jag har kommit in på en linje nu i höst som jag uteblivit ifrån de sista två veckorna, en linje som jag kom in på efter högskoleprov som jag gjort två gånger det föregående året, med ambitionen att just komma in där. Jag känner nu att det är kört och har i princip hoppat av. Den sista tiden har jag tappat gymlusten, provat x antal droger för första gången i mitt liv och ökat min redan tvivelaktiga alkoholkonsumtion.

TLDR-versionen: Jag mår dåligt, behöver växa upp och vill försöka ta tag i mitt liv.

Det jag skulle vilja få tips om är vad det finns för hjälp att få. Jag har googlat runt på psykologer, livscoacher mm. men det känns som jag inte har någon större koll. Vårdcentralen kontaktade jag för något år sedan då jag i princip inte kände någon lust att leva. Jag fick ett frågeformulär och det konstaterades att jag inte behövde piller i princip.

Alla svar är uppskattade, Pma gärna om det skulle verka vettigare.

WHITEFOLKS · 2013-10-16, 13:39

Kontakta vårdcentralen om du har ångest/depressioner så kan de försöka hjälpa dig med den delen genom piller och/eller terapi.

I övrigt så handlar det väl mest om att "komma in" i sånt liv, hitta ett jobb/utbildning hjälper nog mycket, hitta rutiner och ett syfte.

TheOne1994 · 2013-10-16, 13:39

kan du ta hjälp av dina föräldrar tror du ? Har dom koll på "läget" i allmänhet ?
Framåt,possitiva osv ?

Tomten · 2013-10-16, 13:44

Uteblivit i två veckor är ingen ursäkt för att ge upp.

Vad är det för linje? Varför har du slutat? Varför känns det som det inte är någon poäng med att gå kvar där?

VoDaresVins · 2013-10-16, 13:50

Om depression eller likande är orsaken är det en sak jag inte kan ge råd om. Men om du mår dåligt bara pga du inte är nöjd med nuvarande situation vore det ju nåt du kan ta dig upp ur på egen hand. Gällande det låter det som du gjort livet för tryggt för dig när du ännu bor hos dina föräldrar så du har inget tvång att ta tag i saker. Om du skaffar en egen lägenhet blir du tvungen att skaffa jobb och har nåt att kämpa för. Känner du då för att studera vidare hamnar du ändå jobba på sidan om för att få ihop allt.

tearz · 2013-10-16, 13:56

Vad brukar man säga..."Ta dig i kragen förfan"

Allting måste starta hos än själv. Ingen annan kan förändra din situation, endast du själv kan göra det. Har man sedan tex alkoholproblem så finns det extern hjälp att få för just det specifika problemet. Men här verkar det handla om en total motivationsbrist om jag fattat det rätt. Jag hade exakt samma problem i princip fram till 25 års ålder med. En flytt, några heltidsarbeten och en rigorös träningsrutin senare så är jag botad ifrån mina "problem". Och för tillfället är jag tillbaka i skolbänken och planerar att läsa vidare nästa år på högskola/universitet.

Det måste bara starta någonstans och endast du själv kan ta reda på vart.

tjorven70 · 2013-10-16, 13:58

Jag försöker att komma in i ett liv där jag känner syfte eller ens glädje, men det går inte framåt. Mina föräldrar har jag aldrig haft en "djup" diskussion med och skulle inte kunna se att det händer, det skulle bara skapa fler problem då det inte skulle tas på rätt sätt, enligt vad jag tror då. Hysteri och tvångströja är ord som jag associerar med det.

Angående skolan så började det redan från början av första kursen. Första dagen var det introduktionsdag, en dag som jag åkte dit på för att veta om det var obligatoriskt. När det visade sig att så inte var fallet åkte jag hem och kände mig nöjd att åkte dit åtminstone. Tanken att lära känna nya människor var något som jag inte hade ambitionen att ge mig in på ändå. Resten av den kursen skippade jag föreläsningar och gjorde minimala mängden för att klara kursen. Nu vid nästa kurs skall det skapas projektgrupper och man måste faktiskt vara i skolan och umgås med andra människor.

Jag missade början av detta då jag låg hemma i upplösningstillstånd efter 2 dagars festande under helgen med konstant alkoholkonsumtion samt droger. Sedan rann det bara vidare...

tjorven70 · 2013-10-16, 14:08

Angående lägenhet och att inte bo hemma hos sina föräldrar så var det i princip exakt samma sak när jag hade flickvän under fem års tid, varav sista 3 år bodde vi tillsammans i en lägenhet. Hon tröttnade helt enkelt på min omogna och konstanta avtrubbade personlighet. Jag jobbade så pass mycket att det gick runt, men aldrig något mer än så.

Detta om att jag borde ta mig i kragen är något som jag har känt i flera års tid. Jag vet att det rätta vore att gå till skolan och bara ta tag i sakerna som måste göras. Men jag faller alltid tillbaka till att sitta och spela vid datorn, eller så kanske jag "tar tag i mitt liv" genom att gå till gymmet och mår bra. Sen tar det stopp där. Senaste veckan har jag inte loggat in på min kurs hemsida eller min mail då det skapar en enorm ångest och jag vill då inte tänka på det, ännu mindre att jag borde gå till skolan. Jag vet vad jag borde göra, men jag gör det aldrig, eller i den mån att jag kan känna mig nöjd och återgå till att inte göra nånting.

Det känns som jag har en konstant kamp mot att orka göra nånting och att det bara är en fråga om när jag tappar det.

TheOne1994 · 2013-10-16, 14:11

därför jag snöar in påföräldrar är att ofta är dom förebilder under ens uppväxt. Långt ifrån alla har en bra uppväxt men du förstår nog vad jag menar. Kan du inte prata med dom så är det lite upp till dej själv, precis som tearz säger. Hoppas det löser sig för dej. Livet går upp och ner för alla.

WHITEFOLKS · 2013-10-16, 14:12

Jag undrar om jag blivit schizo och postar på två konton nu.

ducedo · 2013-10-16, 14:15

Släng ut datorn och använd mobilen för att komma åt din mail. När du väl ska göra skolarbete så kräver det att du tar dig till skolan och använder deras datorer.

Angående att missa 2 veckor så är det ingenting. I värsta fall har du missat en tenta/inlämningsuppgift och då kan du göra detta vid årsskiftet samt innan och efter sommaren. Har skolkamrater som släpat efter ett halvår i gamla tentor och då kan jag förstå att det börjar bli problematiskt att orka med alla omtentor.

tjabon · 2013-10-16, 14:46

Spontant tycker jag att det verkar som om du behöver få mer/bättre kvalitet i
dina nära relationer. Det tar tid, men jag tror det är ett nyckelgrepp i ditt fall
för att få harmoni och mening i tillvaron.

VoDaresVins · 2013-10-16, 14:47

Vem betalar för ditt "kalas" idag och när du bodde med flickvännen? Bor du i egen lägenhet och tar hand om egen ekonomi blir ju moroten att jobba just det att du kan unna dig saker du vill ha som belöning, som gymkort, kläder, bättre käk, alkohol och prylar. Sköter du egen ekonomi inser du att det inte lämnar pengar till extra raj raj om du inte kämpar lite. Vad känner du idag för motiv att studera vidare? Säger inte att det är en dålig idé men låter bara som nåt du kan testa på nu utan motivation eftersom det inte verkar finnas nån klar press på att du måste klara dig.

DPahkamaa · 2013-10-16, 15:12

Det låter som om du är deprimerad, då går det inte bara att "ta sig i kragen" och lösa allting. Det är en legitim psykisk åkomma som kan lindras och botas med vård.

"Man up", "ta dig i kragen", "klipp dig och skaffa ett jobb" är förmodligen de sämsta typerna av råd man kan ge någon som är deprimerad. Det lägger över skulden på den psykiska åkomman på personen i fråga, stigmatiserar och kommer inte att hjälpa någon. Det är som att säga till någon som brutit benet att bita ihop, för benet kommer ju att läka ihop tids nog.

Ta kontakt med vuxenpsyk och boka in tid för samtal med en psykolog. Fokusera på att börja må bättre, skaffa motivation och se glädjen i saker och ting - därefter kan du ta tag i utbildning, jobb och att bli något. Att ge sig på saker utan att känna glädje eller motivation kommer bara att få dig mindre glad och mindre motiverad och förvärra en redan, vad det verkar, svår situation.

Och håll dig borta från droger och alkohol, att dra på sig ett eventuellt missbruk kommer inte att göra din situation mer hanterbar.

Lycka till och jag hoppas att allt fixar sig för dig.

Baskagge · 2013-10-16, 16:10

+1 på DPahkamaa.

Se till få tag på en psykolog. Du kan vända dig till vårdcentralen. Om du inte får den hjälpen du behöver kan du byta till en annan vårdcentral som hjälper dig med terapi/piller.
Om du mått så här i flera år och inte känner att du kommer någonstans så borde du kanske kontakta skolan och lägga in studieuppehåll, då behåller du din plats. Du är fortfarande ung och kan börja om på programmet nästa år om du vill. Att studera när man är deprimerad gör det oftast bara ännu värre. Däremot är det inte bra att sitta hemma hela dagarna. Se till att få tag på ett arbete så att du har något vettigt att göra om dagarna. Psykolog+arbete+träning+kompisar. Sedan kanske du ändå skulle försöka förklara din situation för dina föräldrar. Det är ingen bra idé att hålla psykisk sjukdom för sig själv och försöka hyfsa till situationen med alkohol och droger.