Känner en kille och en tjej, som håller på att "få ihop" det.. Nu hade de setts igår och pratade med mig på msn om detta eftersom jag känner dem båda (fast jag väntade m att säga att jag hade den "andra" på "tråden").(kortfattat (jaja, för att vara mig)):
Killens version
"Förra gången gav jag komplimanger om hur snygg hon är, men hon blev mest generad (kanske för att vi varit kompisar). Så den här gången sa jag hur smart å rolig hon var, men sen blev det konstigt ändå. Va fan?! Va tycker hon, har hon sagt ngt till dig? Känns lite som att det inte kommer bli nåt.."
Tjejens version
"När vi sågs senast så sa han att jag va så snygg å sådär, då tänkte jag att han kanske bara har kommit på att jag är
tjej (vi har ju varit kompisar). Men nu igår så var det inget sånt utan bara fina saker om hur jag är som person, typ som att han tycker att jag är ful nu!? Så jag vet inte om han tycker att jag var ointressant först och ful nu, han verkade mest lite frånvarande när vi skulle säga hej då för han fick inte stanna över.. men hallåå, jag vill ju att han ska fatta att jag är intresserad - inte billig!!"
Sen när jag frågade "vad vill DU?" så svarade båda att de var sååå tända på den andra, hade velat ha sex för länge sen och se var de hamnar, vilken typ av relation.. De gillar både varandras utseende och sätt.
Men hur fan blir det såhär snurrigt i kommunikationen? 
Jag hintade iaf till båda att de skulle fortsätta ses och inte bry sig så mkt om hur det "ska" vara utan hur det känns + att våga lite själv och inte vänta på att saker ska hända. Vi får se..
Tycker folk hållit på såhär sedan 14-årsåldern, och vi är alla 30+ och det bara fortsätter?! Eller förhoppningsvis är det bara just d två, själv har jag inte dejtat sedan urminnes men det där verkar ju...