Diskbråck och SL.........

[Pinglan]

Hallå i SL-hörnan kära kamrater Jag har fullt medvetet hållit mig borta från den här nya avdelningen eftersom det suger hästballe (herregud var det verkligen jag som sa det där ) att läsa om träning, tävling, upplägg, utrustning -ja om SL överhuvudtaget- när man är skadad och så långt från SL-flaket man kan komma....

Jag förmodar att de flesta här inne vet vad som fattas mig men om det nu finns någon som lyckats missa vad som har hänt så ligger det till på det sättet att jag har dragit på mig 2 st diskbråck i ländryggen (L4/L5 och L5/S1).

Min läkare och min sjukgymnast har å det bestämdaste avrådit mig från att ens tänka tanken att ta upp SL:andet igen efter rehabiliteringen. Eftersom jag ju är sjukgymnast själv så vet jag naturligtvis också att det förmodligen är ganska så dumt att fortsätta att lyfta när man nu har 2 svaga länkar i ryggen....MEN nu är det ju inte alltid så att förnuftet kan få bestämma....

Jag vet att tex Fetknoppen, Nitro och Börje har pratat om lyftare som de känner som haft diskbråck och som har fortsatt lyftningen efter rehabilitering....nu vill jag höra fler erfarenheter omkring detta.....gärna med beskrivning om hur lång tid det tog innan de kunde lyfta igen, om de haft problem med ryggbesvär efter att ha börjat lyfta igen osv....naturligtvis vill jag helst höra solskenhistorier men jag vill även höra om lyftare som kanske inte har kunnat komma tillbaka....

Som sagt var så är jag sjukgymnast själv men just detta med diskbråck och hur det påverkar fortsatt lyftande har jag ingen praktisk erfarenhet av eftersom ingen av mina patienter tränar/tävlar på den nivån...

Hoppas ni vill dela med er!

[Fetknoppen]

Ursprungligen postat av Pinglan

Hallå i SL-hörnan kära kamrater Jag har fullt medvetet hållit mig borta från den här nya avdelningen eftersom det suger hästballe (herregud var det verkligen jag som sa det där ) att läsa om träning, tävling, upplägg, utrustning -ja om SL överhuvudtaget- när man är skadad och så långt från SL-flaket man kan komma....

Jag förmodar att de flesta här inne vet vad som fattas mig men om det nu finns någon som lyckats missa vad som har hänt så ligger det till på det sättet att jag har dragit på mig 2 st diskbråck i ländryggen (L4/L5 och L5/S1).

Min läkare och min sjukgymnast har å det bestämdaste avrådit mig från att ens tänka tanken att ta upp SL:andet igen efter rehabiliteringen. Eftersom jag ju är sjukgymnast själv så vet jag naturligtvis också att det förmodligen är ganska så dumt att fortsätta att lyfta när man nu har 2 svaga länkar i ryggen....MEN nu är det ju inte alltid så att förnuftet kan få bestämma....

Jag vet att tex Fetknoppen, Nitro och Börje har pratat om lyftare som de känner som haft diskbråck och som har fortsatt lyftningen efter rehabilitering....nu vill jag höra fler erfarenheter omkring detta.....gärna med beskrivning om hur lång tid det tog innan de kunde lyfta igen, om de haft problem med ryggbesvär efter att ha börjat lyfta igen osv....naturligtvis vill jag helst höra solskenhistorier men jag vill även höra om lyftare som kanske inte har kunnat komma tillbaka....

Som sagt var så är jag sjukgymnast själv men just detta med diskbråck och hur det påverkar fortsatt lyftande har jag ingen praktisk erfarenhet av eftersom ingen av mina patienter tränar/tävlar på den nivån...

Hoppas ni vill dela med er!

Jag skriver gärna några rader. Det är inte svar på dina frågor, bara lite råd om hur du skall hantera din skada och hur den på sikt kan läka.

Det som talar för fortsatt lyftande är att diskbrock efter rehab med lyckosamt resultat inte behöver vara vidare riskfyllt. De kolagena proteintrådar som brister och leder till att nucleus pulposus läcker ut och trycker mot nervtrådarna växer ihop igen och sedan inåt så att nucleus pulposus får mindre och mindre plats ju äldre man blir. Detta sker hos alla, inte bara dem som drabbats av diskbrock.

Resultatet av förändringen blir att diskens stötdämpande förmåga försämras (disken blir stummare), men samtidigt minskar risken för diskbrock ju äldre man blir. Diskarnas långsamma ämnesomsättning gör dock att det tar lång tid innan vävnaden blir lika stark igen (om den någonsin blir det). Detta gör att men rent teoretiskt löper större risk att utveckla diskbrock igen än vad risken är för att en frisk människa skall drabbas av diskbrock.

Det som trots allt talar för att lyftandet kan återupptas är dels ovan angiven process som innebär att risken för diskbrock minskar med stigande ålder, och dels att du idag inte verkar lida av någon nervpåverkan pga dina diskbrock (har jag fel?). Dessutom skall man vara medveten om att disken hos en helt oskadad människa är starkare än kotkroppen.

Man har i försök satt kotsegment (från ett lik) med mellanliggande disk i hydraulisk press för att se vid vilket tryck diskskivan gav vika. Med stor förvåning upptäckte forskarna att kotkroppen faktiskt pulvriserades innan diskskivan gick sönder. Slutsatsen av detta blir att en frisk disk mellan två friska kotor är den starkaste komponenten om man belastar strukturerna korrekt.

Grundat på detta vågar jag gissa (men inte skriva under på) att även en något försvagad disk är tillräckligt stark för SL på elitnivå. Min slutsats bygger jag på att styrkelyftare inte drabbas av krossade kotor pga belastningarna. Jag har i alla fall aldrig hört om en sådan skada. Det svåra är bara att veta i vilken grad just din diskskiva har återhämtat sig.

Fortsatt lyftande förutsätter också att du fullkomligt tänker om Pinglan. Du måste lära dig att ha tålamod. Först skall du rehabilitera diskarna, och i din strävan efter att göra så skall du kontakta kompetenta människor som kan sin sak. Sedan skall du försiktigt börja om att träna, men kanske först efter att ha hoppat hopprep regelbundet i någon månad och därmed givit diskarna en god nutrition. Mer än 8h sömn är också positivt.

När du sedan börjar om att träna skall du vara seg (envis) som gammalt tuggummi. Du skall skriva ner ett träningsprogram som först och främst åtgärdar uppkomsten av dina nuvarande diskbrock. Du har troligtvis någon benlängskillnad, asymetrisk styrka, mm, mm. Sedan skall du fatta det livsviktiga beslutet att ALDRIG forsera i träningen (tålamod igen). Det spelar ingen roll hur lång tid det tar innan du är tillbaka. Det enda viktiga är att du inte drabbas av ett nytt diskbrock. Ett till skulle kunna vara förödande. Med lite otur skulle det kunna ge sådan nervpåverkan att du blir sjukpensionär. Och om du går med smärtan tillräckligt länge finns risk för kroniska smärtsyndrom som leder till ett livslångt lidande. Och det är inte lyftningen värd…

[Doctor Snuggles]

Funderat själv på det som fetknoppen nämde, att diskarna (samt ligament, senor osv) har en långsam ämnesomsättning, vilket gör att de läker långsamt. Men vad kan man göra åt det, om något? Öka blodgenomströmningen? Och isf hur?

Sen hittade jag ngt som kanske är intressant- prolotherapy:

http://www.prolonews.com/
http://www.prolodoc.com/

[Doctor Snuggles]

Hmm.. länkade lite för snabbt. Läst lite mer om proloterapi och det är inte medecinskt bevisat eller erkänt att det har en effekt på ryggproblem.
http://en.wikipedia.org/wiki/Prolotherapy

[Pinglan]

Fetknoppen: tack för ett mycket bra svar även om det inte innehöll någon solskenshistoria om lyftare med diskbråck som gjort bejublad comeback på SL-flaket

Som jag ser det så har jag nu (äntligen) börjat inse att diskbråcket inte kommer att läka utan att jag gör stora avkall på min träning.....det har tagit lång tid men nu har jag plockat bort precis allt som tidigare har påverkat ryggen dåligt. Jag har sållat bort alla styrketräningsövningar som orsakat smärta (det dumma med min rygg är ju att jag oftast inte fått ont under tiden jag tränat utan först dagen efter) Detta innebär att övningar som tex skivstångscurl, alt hantelcurl, olika former av axelpress osv systematiskt har tagits bort eftersom jag upptäckt att jag inte har förmåga att stabilisera tillräckligt för att undvika att diskarna mår dåligt (jag kan köra tex skivståmgscurl på otroligt lätta vikter om jag står med ryggen mot en vägg- då först har jag fullständig kontroll....)

All löpning har jag plockat bort eftersom det inte alls fungerade....in i det längsta försökte jag ignorera detta eftersom det kändes som att just löpningen var min sista kontakt med den seriösa träningen (ja det låter larvigt men så var det) Istället för att springa har jag börjat cykla...jag tar det försiktigt och utvärderar hela tiden hur olika underlag, sträckor och tempo påverkar mig. Jag känner redan att ryggen mår bättre sen jag bytte löpning mot cykling.

Vidare tränar jag ju min stabilitetsträning på bollen 3-4 ggr/vecka. När jag känner att jag har bra kontroll på en viss övning ändarar jag lite på övningen eller byter ut den för att hela tiden öka svårighetsgraden. Utöver detta tränar jag alltså lite vanlig styrketräning (det som fungerar)

Du har helt rätt i att jag har en benlängdsskillnad (åtgärdat med ilägg i skorna), jag har en muskulär obalans som jag försöker jobba med via stretching men menar du att jag ska göra något ytterligare? Jag kan väl inte gärna korrigera en assymetrisk styrka med någon form av styrkeövning? Eller har du något tips på en sådan övning?

Det som jag tycker är svårt är att veta när jag kan börja med tex lätta böj och mark igen (naturligtvis måste jag vänta tills jag är besvärsfri men hur länge ska jag ha varit bevärsfri) och hur lägger jag upp en vettig plan på hur fort ökningarna får ske....ja du vet, sådana saker funderar jag på.....

[Baha]

en sak jag undrar bara är om det är ditt själva lyftande som lett till diskbråcket? eller beror det på ngt annat?

är det en viss risk för tex diskbråk vid tung SL?

[Pinglan]

Ursprungligen postat av Baha

en sak jag undrar bara är om det är ditt själva lyftande som lett till diskbråcket? eller beror det på ngt annat?

är det en viss risk för tex diskbråk vid tung SL?

Jag vet inte säkert men det som jag tror hände var att jag skadade diskarna litegrann vid ett tungt marklyft för drygt 2 år sedan. Förmodligen började diskarna bukta efter det och det besvärade mig till och från vid tunga marklyft. Det var dock inte värre än att smärtan gick över av sig självt på ett par dagar innan det var dags för nästa pass med tunga mark, då fick jag ont igen och sådär höll det på.

Sedan var det den där ödestigra tävlingen i februari där jag tappade balansen i bottenläget på 170kg i knäböjen...istället för att låta passarna ta stången fortsatte jag att kämpa och på något sätt lyckades jag utföra en halvtaskig good morning med 170kg på ryggen Förmodligen gick diskbuktningarna då sönder till diskbråcken som nu alltså är ett faktum....

Visst är det en risk för ryggproblem vid tunga mark och böj....men ffa är det väl så att risken är som allra störst om tekniken är dålig...

[Fetknoppen]

Ursprungligen postat av Pinglan

Fetknoppen: tack för ett mycket bra svar även om det inte innehöll någon solskenshistoria om lyftare med diskbråck som gjort bejublad comeback på SL-flaket

Som jag ser det så har jag nu (äntligen) börjat inse att diskbråcket inte kommer att läka utan att jag gör stora avkall på min träning.....det har tagit lång tid men nu har jag plockat bort precis allt som tidigare har påverkat ryggen dåligt. Jag har sållat bort alla styrketräningsövningar som orsakat smärta (det dumma med min rygg är ju att jag oftast inte fått ont under tiden jag tränat utan först dagen efter) Detta innebär att övningar som tex skivstångscurl, alt hantelcurl, olika former av axelpress osv systematiskt har tagits bort eftersom jag upptäckt att jag inte har förmåga att stabilisera tillräckligt för att undvika att diskarna mår dåligt (jag kan köra tex skivståmgscurl på otroligt lätta vikter om jag står med ryggen mot en vägg- då först har jag fullständig kontroll....)

All löpning har jag plockat bort eftersom det inte alls fungerade....in i det längsta försökte jag ignorera detta eftersom det kändes som att just löpningen var min sista kontakt med den seriösa träningen (ja det låter larvigt men så var det) Istället för att springa har jag börjat cykla...jag tar det försiktigt och utvärderar hela tiden hur olika underlag, sträckor och tempo påverkar mig. Jag känner redan att ryggen mår bättre sen jag bytte löpning mot cykling.

Vidare tränar jag ju min stabilitetsträning på bollen 3-4 ggr/vecka. När jag känner att jag har bra kontroll på en viss övning ändarar jag lite på övningen eller byter ut den för att hela tiden öka svårighetsgraden. Utöver detta tränar jag alltså lite vanlig styrketräning (det som fungerar)

Du har helt rätt i att jag har en benlängdsskillnad (åtgärdat med ilägg i skorna), jag har en muskulär obalans som jag försöker jobba med via stretching men menar du att jag ska göra något ytterligare? Jag kan väl inte gärna korrigera en assymetrisk styrka med någon form av styrkeövning? Eller har du något tips på en sådan övning?

Det som jag tycker är svårt är att veta när jag kan börja med tex lätta böj och mark igen (naturligtvis måste jag vänta tills jag är besvärsfri men hur länge ska jag ha varit bevärsfri) och hur lägger jag upp en vettig plan på hur fort ökningarna får ske....ja du vet, sådana saker funderar jag på.....

Ja det är verkligen inte lätt att svara på de frågor du ställer. På vissa har jag inget svar. När det gäller att arbeta bort en muskulär obalans så är det självfallet styrketräning och kanske stretching du måste bedriva. Men naturligtvis inte just nu, diskbråcket måste först läka.

Jag tror att en måttstock för när man kan börja om att belasta med vikter är när du varit helt besvärsfri (smärtfri) i ca 6 månader. Då kan du först börja med att utsätta ryggen för milda kompressioner som "pressar" ut vätskan ur diskarna. Därefter är det bra om du med försiktighet kan dra ut ryggen, genom att exempelvis hänga i en sele och dra isär kotsegmenten. Du måste kontakta någon som verkligen är duktig på ryggbesvär/diskbråck eller leta på medline för att få information om hur du skall gå tillväga.

Om man förenklar något fruktansvärt kan man säga att diskskivorna liknar tvättsvampar. När du tränar med vikter trycks diskarna ihop, och då pressas vätska (och slaggprodukter) ut. När du sedan sover dina 8-9h eller hänger ut ryggen i en sele så sugs ny vätska in i diskarna, vätska full med näringsämnen som reparerar diskarna och håller dem i god kondition. Sömnbrist kan därför ge upphov till diskbrock hos den friskaste ryggen i världen. Och på samma sätt är det nyttigt att belasta ryggraden med vikter så att diskarnas ämnesomsättning ökar. Det sämsta alternativet vid diskbråck är alltid total inaktivitet. Jag tror att du genom att ta upp SL igen kan få en starkare rygg än medelsvensson om du bara först har arbetat bort de faktorer som nu orsakat ditt diskbråck.

[Fetknoppen]

Ursprungligen postat av Fetknoppen

Ja det är verkligen inte lätt att svara på de frågor du ställer. På vissa har jag inget svar. När det gäller att arbeta bort en muskulär obalans så är det självfallet styrketräning och kanske stretching du måste bedriva. Men naturligtvis inte just nu, diskbråcket måste först läka.

Jag tror att en måttstock för när man kan börja om att belasta med vikter är när du varit helt besvärsfri (smärtfri) i ca 6 månader. Då kan du först börja med att utsätta ryggen för milda kompressioner som "pressar" ut vätskan ur diskarna. Därefter är det bra om du med försiktighet kan dra ut ryggen, genom att exempelvis hänga i en sele och dra isär kotsegmenten. Du måste kontakta någon som verkligen är duktig på ryggbesvär/diskbråck eller leta på medline för att få information om hur du skall gå tillväga.

Om man förenklar något fruktansvärt kan man säga att diskskivorna liknar tvättsvampar. När du tränar med vikter trycks diskarna ihop, och då pressas vätska (och slaggprodukter) ut. När du sedan sover dina 8-9h eller hänger ut ryggen i en sele så sugs ny vätska in i diskarna, vätska full med näringsämnen som reparerar diskarna och håller dem i god kondition. Sömnbrist kan därför ge upphov till diskbrock hos den friskaste ryggen i världen. Och på samma sätt är det nyttigt att belasta ryggraden med vikter så att diskarnas ämnesomsättning ökar. Det sämsta alternativet vid diskbråck är alltid total inaktivitet. Jag tror att du genom att ta upp SL igen kan få en starkare rygg än medelsvensson om du bara först har arbetat bort de faktorer som nu orsakat ditt diskbråck.

Jag bör kanske tillägga att du absolut inte skall lägga dig på soffan och vänta på att bli besvärsfri, då inträffar det kanske aldrig. Du kan redan nu testa dig fram till vilka aktiviteter som din rygg mår bra av, och det som ger upphov till smärta avstår du ifrån. Simning gissar jag är perfekt motion nu när du har som mest problem. Där är du nästan tyngdlös och kan arbeta försiktigt med musklerna utan att belasta ryggen. Allt som inte ger upphov till smärta direkt eller dagarna efteråt är bra aktiviteter.

[Fetknoppen]

Ursprungligen postat av Baha

en sak jag undrar bara är om det är ditt själva lyftande som lett till diskbråcket? eller beror det på ngt annat?

är det en viss risk för tex diskbråk vid tung SL?

Med korrekt teknik är SL en bra sport. Men om man har bristfällig teknik eller anatomiska asymmetrier finns alltid risk för skador, precis som i många andra sporter.

Man skall vara medveten om att styrketräning är bra för kroppen och det innefattar naturligtvis SL. Det stärker inte bara muskulaturen. Det ger också starkare benstrukturer och starkare ligament. Dessutom ökar det ämnesomsättningen i kroppen och minskar därmed risken för fetma och olika sjukdomar...

Jag skulle i 10 fall av 10 hellre se att mina barn börjar med styrketräning som 7-åringar (åsyftar teknikträning) än fotboll. När de blir 14-15år för de gärna börja träna ganska tung styrketräning Ingen sport i världen orsakar fler skador än fotboll, och detta beror inte enbart på att fotboll har flest utövare. En av världens främsta knäspecialiser, förövrigt svensk läkare, brukar säga att fotboll inte är en idrott, det är en åkomma.

[Pinglan]

Ursprungligen postat av Fetknoppen

Jag bör kanske tillägga att du absolut inte skall lägga dig på soffan och vänta på att bli besvärsfri, då inträffar det kanske aldrig. Du kan redan nu testa dig fram till vilka aktiviteter som din rygg mår bra av, och det som ger upphov till smärta avstår du ifrån. Simning gissar jag är perfekt motion nu när du har som mest problem. Där är du nästan tyngdlös och kan arbeta försiktigt med musklerna utan att belasta ryggen. Allt som inte ger upphov till smärta direkt eller dagarna efteråt är bra aktiviteter.

Nej sofflocket är det ingen risk att jag hamnar på! Det kan du lita på
Att testa mig fram vilka övningar som fungerar har jag ägnat sommaren åt. Jag tycker jag har bra koll på detta nu (äntligen!) Simning är dessvärre inget alternativ när dte blir för kallt i sjön eftersom jag bor så att jag måste resa långt om jag ska kunna bada. Däremot tror jag absolut att cyklingen kan fungera bara jag tar det lite lugnt.

Angående detta med muskulär obalans då.....stretching är givet som sagt var men jag funderar tex över detta att mitt högra lår är så mycket större (och starkare?) än det vänstra....en sådan obalans kan jag väl knappast träna bort med någon specifik övning? Det är väl snarare så att om jag sköter min stretching på rätt sätt ändras balansen såtillvida att belastningen sedan förhoppningsvis blir densamm på höger och vänster ben...jag antar att skillnaden har uppkommit dels pga benlängdsskillnaden men också pga att jag varit stram i en del muskler vilket givit upphov till att hö sida har tagit större belastning än vänster...nå vad jag menar är att det finns väl ingen anledning att tex träna enben knäböj på vänster, enbens benpress med vänster, enbens lårcurl på vänster osv (när ryggen tillåter alltså)....jag lär ju inte komma ikapp obalansen på så sätt eller hur?

[Fetknoppen]

Ursprungligen postat av Pinglan

Fetknoppen: tack för ett mycket bra svar även om det inte innehöll någon solskenshistoria om lyftare med diskbråck som gjort bejublad comeback på SL-flaket

Som jag ser det så har jag nu (äntligen) börjat inse att diskbråcket inte kommer att läka utan att jag gör stora avkall på min träning.....det har tagit lång tid men nu har jag plockat bort precis allt som tidigare har påverkat ryggen dåligt. Jag har sållat bort alla styrketräningsövningar som orsakat smärta (det dumma med min rygg är ju att jag oftast inte fått ont under tiden jag tränat utan först dagen efter) Detta innebär att övningar som tex skivstångscurl, alt hantelcurl, olika former av axelpress osv systematiskt har tagits bort eftersom jag upptäckt att jag inte har förmåga att stabilisera tillräckligt för att undvika att diskarna mår dåligt (jag kan köra tex skivståmgscurl på otroligt lätta vikter om jag står med ryggen mot en vägg- då först har jag fullständig kontroll....)

All löpning har jag plockat bort eftersom det inte alls fungerade....in i det längsta försökte jag ignorera detta eftersom det kändes som att just löpningen var min sista kontakt med den seriösa träningen (ja det låter larvigt men så var det) Istället för att springa har jag börjat cykla...jag tar det försiktigt och utvärderar hela tiden hur olika underlag, sträckor och tempo påverkar mig. Jag känner redan att ryggen mår bättre sen jag bytte löpning mot cykling.

Vidare tränar jag ju min stabilitetsträning på bollen 3-4 ggr/vecka. När jag känner att jag har bra kontroll på en viss övning ändarar jag lite på övningen eller byter ut den för att hela tiden öka svårighetsgraden. Utöver detta tränar jag alltså lite vanlig styrketräning (det som fungerar)

Du har helt rätt i att jag har en benlängdsskillnad (åtgärdat med ilägg i skorna), jag har en muskulär obalans som jag försöker jobba med via stretching men menar du att jag ska göra något ytterligare? Jag kan väl inte gärna korrigera en assymetrisk styrka med någon form av styrkeövning? Eller har du något tips på en sådan övning?

Det som jag tycker är svårt är att veta när jag kan börja med tex lätta böj och mark igen (naturligtvis måste jag vänta tills jag är besvärsfri men hur länge ska jag ha varit bevärsfri) och hur lägger jag upp en vettig plan på hur fort ökningarna får ske....ja du vet, sådana saker funderar jag på.....

Jag har en solskenshistoria om du vill ha… En klubbkompis till mig drabbades av ett diskbråck med nervpåverkan i början av 80-talet. Han hade så ont att han inte kunde gå och fick erbjudande om förtidspensionering. Då han är en äkta arbetsnarkoman vägrade han gå med på försäkringskassans erbjudande och sade sig vilja vänta ett tag och se om det inte kunde bli bättre med vila/träning.

Jag vet inte exakt vilka specialister han träffade (om det ens var några), men han började gå korta promenader och stannade för vila när ena benet inte orkade längre. Efter en tid, vet inte hur lång, började han kunna gå längre sträckor. Ca två år därefter började han bli smärtfri och kunde småningom börja arbeta igen.

Tyvärr var arbetet inte det bästa (rörmockare) och han började få ont igen. Då fick han tipset av en vän att börja styrketräna. Som tur var kontaktade han en person som gav honom vissa råd och genom att ta det väldigt lugnt och få mycket hjälp med teknik och annat så började han snart att kunna lägga på vikter. Sex år efter diskbrocket gjorde han debut i styrkelyftsammanhang och ytterligare en tid därefter gjorde han ca 280-165-285 i 100kg klassen. Det bästa med historien var att han blev en av få i klubben som var bättre i marklyft än i knäböj. Det om något är smått fantastiskt om man vet vilka problem han hade haft bara några år tidigare.

[Nitrometan]

Ursprungligen postat av Fetknoppen

Jag skulle i 10 fall av 10 hellre se att mina barn börjar med styrketräning som 7-åringar (åsyftar teknikträning) än fotboll. När de blir 14-15år för de gärna börja träna ganska tung styrketräning Ingen sport i världen orsakar fler skador än fotboll, och detta beror inte enbart på att fotboll har flest utövare. En av världens främsta knäspecialiser, förövrigt svensk läkare, brukar säga att fotboll inte är en idrott, det är en åkomma.

Hahaha. Håller med där. Jag känner en duktig ortopedkirurg som brukar säga att fotboll inte är en sport utan en diagnos. Men det är ju i stor sett samma sak.

[Pinglan]

Fetknoppen: Tack för solskenshistorien Flera historier omkring detta ämne tack Kom igen nu gott folk och gör mig på bra humör

[polaren]

Det här är väl inget diskbrock, men jag läste i en intervju med Benedikt Magnússon att han har brutit ryggen när han var yngre. Och nu drar han ju 440+ i marken