Om dogmatism (utbrutet från tråden om hård träning) - svar till jwzrd

[Yes]

Allan blev visst sur, så fortsätter vi här istället då, för jag tänker inte lämna det obesvarat.

Ursprungligen postat av jwzrd

Antingen är det så att jag inte förstår vad att vara dogmatisk betyder, eller så förstår inte du det. Vi verkar inte ha samma uppfattning även om båda verkar överrens om att det inte är något positivt. Jag kan börja förklara hur jag ser det:

Att vara dogmatiskt inställd till något innebär att man t ex inte ser till effekten/resultatet av något, eller bryr sig om huruvida något är positivt eller negativt. Detta någots värde deriveras inte av nettoeffekten eller summan utan av uppfyllandet av krav som finns i metoden. T ex: Som del av träningen för att springa ett maratonlopp lägger man till baklängeslöpning och har det kvar trots att man konstaterar att det ger skador, att det inte ger några som helst bättre resultat och andra saker vars summa/resultat är negativ. Man har den kvar och tar öht inte till förslag som inte innebär baklängeslöpning i någon form. Man är inte pragmatisk i sin syn på hur man tar sig närmare sitt mål. Man har en dogmatisk syn.

"Metoden MÅSTE innebära baklängeslöpning, jag gillar baklängeslöpning, jag kan tänka mig att andra kanske gillar andra saker, jag ser att jag borde ändra något. Men inte baklängeslöpningen."

Dogmatism är att ovillkorligen acceptera en idé. Exempel på det vore kanske de 10 budorden, eller nåt sånt.

Att syssla med baklängeslöpning för att det är kul, är knappast dogmatiskt även om man skulle strunta i alla gånger man snubblat och slagit skallen i marken. Att hålla det som dogm vore att syssla med baklängeslöpning bara för att och hålla det för sanning att man just måste springa baklänges.

Nu svarade du dock inte direkt på mitt förra inlägg. Skall jag tolka det som att det obemärkt for förbi? Du kommer aldrig lyckas få mig till en domatiker, för du har helt enkelt fel. Vägrar du sedan ta till dig det finns det inte mycket jag kan göra åt saken. Det är dock inte en brist hos mig i sådana fall.

Vad jag hittils konstaterat är att mitt sätt att träna jäkligt kul. Precis som någon kan tycka baklängeslöpning är kul. Vanlig löpning är inte lika rolig. Ett problem uppstår dock. Jag kan inte säga helt säkert att baklängeslöpning gör mig till en bättre löpare, något som jag vill bli. Det kan bero på olika saker. Kanske är det för att ena knät strular, eller för att min ökade kroppsbehåring bromsar utvecklingen av aerodynamiska skäl. Det kan också vara så att baklängeslöpning är värdelöst för att bli en bra löpare. Saken är att jag vet inte.

Om jag varit dogmatisk hade jag konstaterat att baklängeslöpning är enda sättet som funkar att träna löpning på, oavsett vad jag får ut av det. Det bara år så, och så är det med den saken. Nu är det dock ingalunda så jag gör. Jag har konstaterat att det eventuellt kan finnas problem med baklängeslöpningen. Tyvär besitter jag ännu inte tillräcklig kunskap för att avgöra något säkert, utan jag behöver utforska möjligheterna ytterligare. Detta trots att jag kanske tycker baklängeslöpning är jävligt skoj.

Det, jwzrd, är inget domatiskt synsätt. Snarare är det ett vetenskapligt synsätt. Dessutom är det ett ärligt synsätt, där man inte försöker konstatera att något funkar eller inte funkar bara för att man vill att det skall vara så(för om så vore fallet skulle jag nöja mig med att säga att jag tränar baklängeslöpning för att det är kul och inget annat - inte heller det dogmatiskt).

Just av den anledningen är det också förolämpande att bli kallad domatisk.

[Allan]

Nej, jag blev inte sur. Bara trött. Men jag är tacksam för att det filosofiska resonemanget hamnade här istället! Bra där, Yes!

[jwzrd]

Men.. du säger flera gånger och på olika sätt: Jag är inte dogmatisk, du visar flera exempel på att vara dogmatisk med baklängeslöpningen, men du når inte fram till slutsatsen.

Du håller HIT som den enda sanningen för dig. Din "offentliga" förklaring är den att det är mycket kul att träna så. Det kan ingen säga något om och det har jag givetvis inga synpunkter på.

Plucke håller baklängeslöpning som den enda sanningen för sig. Hans "offentliga" förklaring är den att det är mycket kul att springa baklänges. Det kan ingen säga något om och det har jag givetvis inga synpunkter på.

Plucke har satt upp ett mål, han ska springa maraton datumet Y. Till sitt förfogande har han allsköns olika tekniker och metoder för att inte tala om kunniga löpare. Han läser om metoderna, han kollar teknikerna och han frågar och lyssnar på andra kunniga löpare. Han berömmer till och med några av dem och låter forumlera sig i positiva ordalag om desamma. "Någon gång ska jag testa fartlekar, de verkar ge bra resultat".

Yes (nu vet jag inget om dina mål). Till ditt förfogande har du allsköns metoder och tekniker för att inte tala om kunniga människor på forumet och i din omgivning. Du läser om metoderna, kollar teknikerna och diskuterar olika saker. Du lyssnar och berömmer några av dem. "Någon gång ska jag testa att träna flera set utan att gå till failure, det verkar ge andra hyffsade resultat".

Plucke lider skador av baklängeslöpningen i form av ett knä som aldrig slutar strula, det gör ont efter varje pass. Han får ideligen råd från andra erfarna löpare och människor som bryr sig om Pluckes välbefinnande men det är som vatten på en gås. Plucke gillar verkligen baklängeslöpningen och bortsett från hastigheten med vilken han tar sig mot målet - maratonloppet - går det inte att kritisera honom. Det är hans knä och hans tid. Han har bestämt sig för en dogm. Baklängesmetoden är hans metod; de är som skapta för varandra. Han trivs bra med den. Han kan alltid springa maraton nästa år istället, det går ju som bekant fler lopp. Alla kan inte springa maraton, hur skulle det se ut? Det skulle ju bli katastroftrångt i stockholm, förresten är det redan katastroftrångt i stockholm - har någon varit i tunnelbanan på sistone? Det är nog så att Plucke kanske inte kan förbättra sin löpning. Alla kan inte springa långt och länge.

[jwzrd]

Ursprungligen postat av Allan

Nej, jag blev inte sur. Bara trött. Men jag är tacksam för att det filosofiska resonemanget hamnade här istället! Bra där, Yes!

Haha, ja du Allan. Resonemanget som inte var om hård träning i din tråd om hård träning, sågade du för att du inte ville ha mer tjafs om hård träning i din hårdträningstråd eftersom hård träning inte är så intressant.

[petersson]

Ursprungligen postat av jwzrd

Haha, ja du Allan. Resonemanget som inte var om hård träning i din tråd om hård träning, sågade du för att du inte ville ha mer tjafs om hård träning i din hårdträningstråd eftersom hård träning inte är så intressant.

Haha du kunde inte skrivit "hård" en gång till när du ändå var igång?

[jwzrd]

Ursprungligen postat av petersson

Haha du kunde inte skrivit "hård" en gång till när du ändå var igång?

Jag funderade ett ögonblick men kom fram till att det skulle bli svårt

[Yes]

Ursprungligen postat av jwzrd

Men.. du säger flera gånger och på olika sätt: Jag är inte dogmatisk, du visar flera exempel på att vara dogmatisk med baklängeslöpningen, men du når inte fram till slutsatsen.

I vilka exempel visar jag det?

Du håller HIT som den enda sanningen för dig. Din "offentliga" förklaring är den att det är mycket kul att träna så. Det kan ingen säga något om och det har jag givetvis inga synpunkter på.

Plucke håller baklängeslöpning som den enda sanningen för sig. Hans "offentliga" förklaring är den att det är mycket kul att springa baklänges. Det kan ingen säga något om och det har jag givetvis inga synpunkter på.

Nej, jag håller inte HIT som den enda sanningen för mig. Min syn på träning är över huvud taget inte strikt efter de idéer som finns representerade i HIT, så det vore direkt omöjligt. Fast det skulle förstås ta väldigt lång tid att redogöra för allting, så du får ta mitt ord på det, dessutom utforskar jag hela tiden nya idéer(även om jag är lite mer konservativ med vad jag faktiskt provar). Jag kan dock ge ett exempel, som är Jreps, där det bland annat talas om flersetsträning. Vilket för övrigt är något jag kommer prova igen, för när jag tänker på saken gav det nog ganska bra resultat.

Vad menar du med att sätta "offentliga" inom ciationstecken? Någon inoficiell förklaring finns i varje fall inte. Jag säger precis som det är, att jag tycker det är kul, vilket är en förklaring på varför det skulle kännas lite tråkigt att byta till något annat.

Yes (nu vet jag inget om dina mål). Till ditt förfogande har du allsköns metoder och tekniker för att inte tala om kunniga människor på forumet och i din omgivning. Du läser om metoderna, kollar teknikerna och diskuterar olika saker. Du lyssnar och berömmer några av dem. "Någon gång ska jag testa att träna flera set utan att gå till failure, det verkar ge andra hyffsade resultat".

Ja, precis. Det är det väl inget fel med?

Plucke lider skador av baklängeslöpningen i form av ett knä som aldrig slutar strula, det gör ont efter varje pass. Han får ideligen råd från andra erfarna löpare och människor som bryr sig om Pluckes välbefinnande men det är som vatten på en gås. Plucke gillar verkligen baklängeslöpningen och bortsett från hastigheten med vilken han tar sig mot målet - maratonloppet - går det inte att kritisera honom. Det är hans knä och hans tid. Han har bestämt sig för en dogm.

Och det är väl kanske inte så bra tänkt av Plucke. Om du tänkt byta ut Plucke mot Yes får du dock tänka om. Jag skulle, vilket jag försökt påpeka, försöka analysera vad som är fel - om det så är träningen eller något annat - och försöka fixa det.

Baklängesmetoden är hans metod; de är som skapta för varandra. Han trivs bra med den. Han kan alltid springa maraton nästa år istället, det går ju som bekant fler lopp. Alla kan inte springa maraton, hur skulle det se ut? Det skulle ju bli katastroftrångt i stockholm, förresten är det redan katastroftrångt i stockholm - har någon varit i tunnelbanan på sistone? Det är nog så att Plucke kanske inte kan förbättra sin löpning. Alla kan inte springa långt och länge.

Plucke skulle väl förvisso ha rätt i att alla inte kan bli bra på maraton. Men du misstförstår mig helt om du tror att det är så jag resonerar. Att jag inte kommer stå på olympiascenen råder det visserligen inga tvivel om, och det är inte ens säkert att jag lyckas bli Stor och Grov(tm). Däremot går det att få bästa möjliga resultat för vad mina förutsättningar tillåter. Vilket jag för övrigt inte vill ha nästa år, utan nu direkt på en gång.

Det du säger här har dock inget med dogmatism att göra. Om du tycker jag far med dåliga ursäkter och bortförklaringar så... visst, men säg det isåfall. Nu vore visserligen det påståendet lika absurdt som min påstådda dogmatism, men det är i varje fall bra om vi kan hålla isär sakerna som diskuteras.

Ursprungligen postat av Allan

Nej, jag blev inte sur.

Bra.

[jwzrd]

Jag förstår mig inte på dina svar. Först backar du, du berättar även att du backar och att jag har fel... men så i slutet av inlägget bekräftar du ändå allt det jag säger. "Det är klart, jag kommer nog aldrig stå på en Olympia-scen [...] eller ens bli Grov eller stor(tm)...". Då gör du som Plucke som bestämt att Felet(tm) för honom är att han inte har de rätta anlagen eftersom hans syn på baklängeslöpningen är så djupt rotad att den står över all kritik. All pragmatism. Även han förklarar rikt och omständligt varför just hans sätt - som förenklat för mina händers skull endast innebär baklängeslöpningen - är just så bra för just honom.

Du berättar om Jreps som något som gav dig bra resultat och om tal om multisetträning som om det vore ett alternativ till din metod. Fatum är att det inte finns ett alternativ till just HIT eller Yes' metod. Det finns ett oändligt antal alternativ och att benämna dem som "flera set" är att verkligen befästa dogmatismen i din syn på träning. Du har bestämt att det är ett set som gäller, allt annat är i det närmaste att betrakta som alternativa träningsmetoder. Lite som en - och det menar jag inte att du är eller att du har den attityden fullt ut - fisförnäm herre pratar om Hip Hop med rynkad näsa.

Grejen är den det är en sådan ENORM begränsning att göra. Att bestämma att man tränar ett set till failure. Att hålla det som den heliga graal är att vara dogmatisk å det svåraste. Inser du inte att tyngdlyftningsträning t ex är VÅLDSAMT skiljd från bodybuilding trots att båda ändå är multiset-träning? Då har vi inte ens börjat tala om de miljarder olika sätt olika bodybuilders tränar på.

HIT-delen i din träning är Pluckes baklängesträning. Det är det som gör dig och Plucke dogmatiker. Det är pudelns kärna. Runt den finns sen olika sätt att förklara hur och varför och - för att förtydliga mig - det är ändå inte så att jag har något emot att du tränar som du gör, dig eller något annat. Jag är inte ute efter att kissa på dig.

[Yes]

Ursprungligen postat av jwzrd

Jag förstår mig inte på dina svar. Först backar du, du berättar även att du backar och att jag har fel... men så i slutet av inlägget bekräftar du ändå allt det jag säger. "Det är klart, jag kommer nog aldrig stå på en Olympia-scen [...] eller ens bli Grov eller stor(tm)...". Då gör du som Plucke som bestämt att Felet(tm) för honom är att han inte har de rätta anlagen eftersom hans syn på baklängeslöpningen är så djupt rotad att den står över all kritik. All pragmatism. Även han förklarar rikt och omständligt varför just hans sätt - som förenklat för mina händers skull endast innebär baklängeslöpningen - är just så bra för just honom.

Backar? Jag vet inte vad du pratar om längre, vet du själv det?

Biten om Olympia-scenen hoppas jag du kan hålla med om. Stor och grov var ett kanske. Detta för att påpeka att det finns begränsningar, vilka kan avgöra ens framgång. Jag har inte någonstans bestämt mig för att felet är kassa anlag. Det är bara din felaktiga tolkning.

Du berättar om Jreps som något som gav dig bra resultat och om tal om multisetträning som om det vore ett alternativ till din metod. Fatum är att det inte finns ett alternativ till just HIT eller Yes' metod. Det finns ett oändligt antal alternativ och att benämna dem som "flera set" är att verkligen befästa dogmatismen i din syn på träning. Du har bestämt att det är ett set som gäller, allt annat är i det närmaste att betrakta som alternativa träningsmetoder. Lite som en - och det menar jag inte att du är eller att du har den attityden fullt ut - fisförnäm herre pratar om Hip Hop med rynkad näsa.

Nej, inte att betrakta som alternativa träningsmetoder, utan som alternativ till nuvarande träningsmetod. Och ja, det finns oändligt antal variationer. Jag pekade på en som ett avsteg ifrån vad jag tidigare provat.

Grejen är den det är en sådan ENORM begränsning att göra. Att bestämma att man tränar ett set till failure. Att hålla det som den heliga graal är att vara dogmatisk å det svåraste. Inser du inte att tyngdlyftningsträning t ex är VÅLDSAMT skiljd från bodybuilding trots att båda ändå är multiset-träning? Då har vi inte ens börjat tala om de miljarder olika sätt olika bodybuilders tränar på.

Det må vara hänt att det är enorm begränsning. Jag ser det som en bra rekomendation, eller tumregel, för just den typen av träning. Knappast en helig graal, inte för mig. Sen blev det väl också 5 set för benen sist....

Jag är väl medveten om att tynglyftningsträning kan skilja sig väldigt mycket från byggning. Det finns närmast oändligt många variationer.

HIT-delen i din träning är Pluckes baklängesträning. Det är det som gör dig och Plucke dogmatiker. Det är pudelns kärna. Runt den finns sen olika sätt att förklara hur och varför och - för att förtydliga mig - det är ändå inte så att jag har något emot att du tränar som du gör, dig eller något annat. Jag är inte ute efter att kissa på dig.

Om du inte är ute efter att kissa på mig, så är ju frågan varför du envisas med att ändå göra det?

Det finns måhända en viktig sak du fått om bakfoten. Jag försöker inte vara någon pragmatiker. Det är inget annat än principen om principlöshet, vilket är lika illa som dogmatism. Jag försöker identifiera giltiga principer när det kommer till träning(och andra delar av livet) utifrån vilka jag kan orientera mig. Dock inte genom att hålla mig fast vid dem som dogmer, utan de är öppna för ifrågasättande och förkastas ifall de visar sig ogiltiga.

Det är för övrigt inte märkligare än vad vetenskapsmän har sysslat med. Newton identifierade t.ex. vissa principer, som tynglagen, utifrån vilka han försökte förstå hur världen funkade. Idag har väl vissa av hans upptäckter förkastats till vis del iom kvantmekaniken, om jag inte är helt felinformerad.

Förstår du vad jag menar med den tankeprocessen? Det är så jag angriper det här med träning och det finns inget varesig pragmatiskt eller dogmatiskt med den(skillnaden mellan dessa är en falsk dikotomi).

[Yes]

Det här hade för övrigt nästan lika gärna kunnat vara en religionsdiskussion. Du vill hävda bestämt att jag är religiös, medan jag tvingas försvara att jag faktiskt är ateist. Tillbaks får jag; "men du håller ju det och det som religiös dogm", och jag får kontra med att nej, jag håller mig till vetenskapliga principer.

Nu är ju saken den att jag faktiskt är ateist och tycker därför inte om att bli stämplad som religiös - en ståndpunkt jag hoppas du kan sympatisera med. Så av den anledningen är det väl inte speciellt märkligt att jag blir "en smula" upprörd av att kallas dogmatiker?

[Yes]

Skall jag tolka tystnaden som att du insett att du har fel, och att den där ursäkten kommer snart, eller har du bara inte hunnit med att svara?

[Bärs]

Ursprungligen postat av Yes

Nu är ju saken den att jag faktiskt är ateist och tycker därför inte om att bli stämplad som religiös - en ståndpunkt jag hoppas du kan sympatisera med. Så av den anledningen är det väl inte speciellt märkligt att jag blir "en smula" upprörd av att kallas dogmatiker?

Ateister visar å andra sidan ofta prov på ett beteende som påminner om religiös dogmatism. Att hävda att Gud inte finns måste vara dogmatiskt.

[Yankeee]

Ursprungligen postat av Bärs

Att hävda att Gud inte finns måste vara dogmatiskt.

Men inte motsatsen?

[Yes]

Nej, det är inte dogmatiskt. Den här tråden handlar dock inte om religion.

[jwzrd]

Ursprungligen postat av Bärs

Ateister visar å andra sidan ofta prov på ett beteende som påminner om religiös dogmatism. Att hävda att Gud inte finns måste vara dogmatiskt.

Nej det blir verkligen inte dogmatiskt, men det är heller inte korrekt. 'Gud' som begrepp blir en icke-refererbar entitet som ändå refereras till. Ateism känns som om det snarare är en nagel i ögat hos troende som egentligen inte har någon ägare (nageln). Nageln i ditt öga är din och inte ett antaget kollektiv av ateister och du har satt den där själv för att ha något att bråka om. Bråket befäster din egen syn på din tro som oantastbar och definierar även ateism som en tro, något som sedan förstärks ännu mer av de flesta ateister. Helt i onödan.

Det hela är så enkelt. Utan något som visar på någon existens, utan behov av en gud som förklaringsmodell och utan att någon förklaring blir bättre av en guds existens så finns ingen anledning att införa en. Jag inför ingen. Samtidigt är jag medveten om att Gud är högst verklig för troende, det är inte något jag lägger mig i.

Om du väljer att definiera mig utifrån faktumet att jag saknar tro, ringar in mig och lägger etiketten "Ateist" ovanpå så är det något du gör. Jag söker mig inte mot ateism eller identifierar mig inom den cirkeln. Ateismen är sekundär. Vill du etikettera min syn på livet så är du välkommen men det medför inget som helst ökat värde för någon som intresserar sig för hur det egentligen förhåller sig. Det är en tragisk pöbelmentalitet. Precis som all form av kollektiv tro i religioner.