Hur hantera psykiskt störd? - Kolozzeum Forum

Caixa** · 2006-05-09, 18:45

Idag stötte jag på en ”gammal bekant” som jag helt förträngt. Nu, efter över ett år, kommer allt tillbaka och jag känner att jag bara måste få skriva av mig. Han är konstig..riktigt konstig, vågar nästan säga psykiskt störd, även fast jag inte har befogenhet att avgöra det.. Han började följa efter mig. I början trodde jag inbillade mig. Jag var nyinflyttad i en studentstad och han var min korridorsgranne. Men sen trappades det upp. Listan på exempel går att göra hur lång som helst, så jag har kortat ner den betydligt. Han kunde stå och stirra på mig i flera minuter medan jag lagade mat. Jag tyckte det var obehagligt så jag undvek att befinna mig i korridoren. Sen tycktes han dyka upp på alla nollningsfester jag gick på och jag reagerade på allvar när jag upptäckte honom 20 meter bakom mig på mina morgonprommenader. Jag var livrädd..hela tiden. Liksom kände adrenalinet rusa blodet så fort jag kände honom i närheten. Han var en smygare så han var inte alltid lätt att upptäcka.

Sen började han närma sig fysiskt också, röra mig när han gick förbi, försöka ge mig kramar, men då sa jag ifrån. Trodde han fattat, men icket. En vecka senare kommenterade han att mina byxor hängde löst när jag stod och diskade. Han gick fram och började dra i dem. Först då agerade jag på riktigt. Tillsammans med övriga korridoren fick vi honom tvångsförflyttad till annan lägenhet. Killen fattade verkligen inte! Jag insåg att han var sjuk..på riktigt. Han kunde knacka på mitt i natten och fråga om han fick sova hos mig. En gång kom han och grät och bad mig ta hans oskuld. Han var 30 år och väldigt ensam. Läste strökurser utan något mål, bara för att få bo i korridor tillsammans med andra människor. Jag tyckte synd om honom samtidigt som jag var livrädd för honom. Till några avlägsna ”vänner” hade han sagt att jag var hans flickvän, men att jag mådde lite dåligt just nu, men att han minsann skulle ta hand om mig.

Egentligen utgjorde han aldrig något rent fysiskt hot mot mig. Han var klen, blek, levde på gammalt ris och hade förmodligen alla bristsjukdommar man kan tänka sig. Men ändå fick han mig att må så dåligt.

Gjorde misstaget att berätta om honom för mina kompisar på thaiboxningen. Då blev det ett jävla liv.
- Men, SLÅ HONOM!!!!
- Eh, du, du behöver inte blanda in polisen! Vi fixar det här själva! Säg vad han heter bara!

Jag ville aldrig göra illa honom. Jag tyckte synd om honom men samtidigt ville jag ha honom ur mitt liv för gott. Var livrädd att han skulle skada sig själv för man vill ju inte ha ett självmord på sitt samvete.

Jag är själv förvånad över hur sent jag reagerade och hur jag i princip lät honom ta över mitt liv. Men det är svårt..jättesvårt att veta. Speciellt när en människa är sjuk på riktigt..man vet inte hur de tänker. Faktum var att jag kom helt ny till en stad där jag inte kände någon. Man vill att allting ska vara så bra just då och blundar för allt negativt.

Jag är inte längre rädd för honom, men när jag såg honom kom känslorna tillbaka så starkt, som jag helt glömt bort..förträngt.
Hur hanterar man egentligen en människa som är psykiskt störd? Vissa är ju inte som oss andra, fattar inte ett nej. Hur skulle ni göra i min situation?

Pez · 2006-05-09, 18:51

Citat:

Ursprungligen postat av Caixa**

Jag ville aldrig göra illa honom. Jag tyckte synd om honom men samtidigt ville jag ha honom ur mitt liv för gott. Var livrädd att han skulle skada sig själv för man vill ju inte ha ett självmord på sitt samvete.

Jag säger inte att du ska puckla på honom.. men du ska verkligen inte ta på dig att se det från hans sida, låt honom ta hand om sig själv - du ska inte må dåligt för att du säger ifrån när han beter sig opassande.

Sen är det ju en helt annan femma om han verkligen har en psykiskt störning/sjukdom. Då vetefan vad du kan göra mer än vad du redan gjort, så länge han inte gått över gränsen såsom lagen ser den.

mini · 2006-05-09, 18:52

Nu har vi ju bara the short story, men det är ganska kraftfullt ord du använder. Bristande sociala skills i kombination med förälskelse och sexuell frustration kanske?
Varför skulla man misshandla honom? Om han trakasserade dig hade du kunnat göra en anmälan.
Jag kan omöjligt säga hur jag skulle gjort i din situation. Satt tydliga gränser och anmält om det gick över gränsen för vad som är lagligt är första och enda tanken.

Perscitus · 2006-05-09, 18:52

Finns nog inget enkelt svar på din sista fråga. Det är så olika från fall till fall men man det man får tänka på är hur mycket man är villig att offra av sin egen tid och hälsa, och utifrån det finna den lösning som ger långsiktigt välmående för personen i fråga.

Går det att kommunicera med honom på så vis att han förstår att det han gör inte är riktigt okej? I så fall borde du kunna förklara för honom vad du säger här i stort sett och rekommendera honom att söka hjälp. Har du beslutat att du verkligen vill bry dig om den här killen kan du kanske till och med hjälpa honom att få träffa en psykolog eller liknande.

Men det viktigaste av allt - glöm aldrig bort dig själv i det hela, var tydlig med din egen gräns!

kimonque · 2006-05-09, 18:53

fysiskt våld ligger väldigt nära, vet inte hur jag skulle tackla en sån situation på ett annat sätt.

Pez · 2006-05-09, 18:54

Citat:

Ursprungligen postat av Perscitus

Finns nog inget enkelt svar på din sista fråga. Det är så olika från fall till fall men man det man får tänka på är hur mycket man är villig att offra av sin egen tid och hälsa, och utifrån det finna den lösning som ger långsiktigt välmående för personen i fråga.

Går det att kommunicera med honom på så vis att han förstår att det han gör inte är riktigt okej? I så fall borde du kunna förklara för honom vad du säger här i stort sett och rekommendera honom att söka hjälp. Har du beslutat att du verkligen vill bry dig om den här killen kan du kanske till och med hjälpa honom att få träffa en psykolog eller liknande.

Men det viktigaste av allt - glöm aldrig bort dig själv i det hela, var tydlig med din egen gräns!

Jag vetefan om man ska ta risken att bjuda en "stalker", om det nu är det han är, närmre in på livet.. vansklig diskuss att ta såhär öht.

akAn · 2006-05-09, 18:56

Pratade du med honom när du såg honom idag?

shadowfire · 2006-05-09, 18:58

Svårt när man inte vet mer av din story, jag försvarar honom inte, men att kalla han psykiskt störd anser inte jag det finns grund till. Är mer inne på Mini's linje.

Dessutom kan grabbar överlag vara dåliga ibland på att tolka tjejers signaler, jag har själv upplevt en tjej som jag tyckte tokflirtade med mig, medan hon i själva verket inte hade det minsta intresse. Jag var helt spiksäker, hon sände sådana signaler att jag kände mig modig nog för att prova o hångla upp henne på fläcken. Tack o lov hände aldrig det, så jag slapp en blåtira...

Vet inte heller hur mkt du pratat med honom eller på vilken nivå. Svartsjuka, kärlekskrank, desperat osv kan vara några saker bakom. Lägg till alkoholproblem med, eller varför bara inte bristande social kompetens.

Att rätta till ett par byxor eller försöka ge en kram ser jag inte som övertramp i första läget iaf, det kan ha varit av ren välvilja osv, svårt när man inte har sett eller upplevt din situation. Annars är det o markera gränser, prata om det, markera gränsen igen och hota med allvarliga konsekvenser nästa övertramp o sedan anmäla.

shadowfire · 2006-05-09, 18:59

Fysiskt våld är ingen lösning.
Ser det mer som att OM det är så att killen verkligen är en stalker, så är det synd om honom och han behöver hjälp - inte en käftsmäll.

Perscitus · 2006-05-09, 19:08

Citat:

Ursprungligen postat av Pez

Jag vetefan om man ska ta risken att bjuda en "stalker", om det nu är det han är, närmre in på livet.. vansklig diskuss att ta såhär öht.

Jo, nu när jag läser texten igen tycker jag mig se en hel del varningssignaler.

Omöjligt att spekulera via internet men en sak som är säker, om du är rädd och osäker måste du göra något åt situationen omedelbart. Försök prata med honom när han gör sitt nästa närmande, någonstans där andra finns i närheten och gör väldigt klart för honom att du inte vill ha med honom att göra och att han ska söka hjälp. Även om det kan låta kallt så försök inte visa för mycket att du tycker synd om honom då det försvårar för dig att bli av med honom.

Dumleman · 2006-05-09, 19:18

Citat:

Ursprungligen postat av Caixa**

Gjorde misstaget att berätta om honom för mina kompisar på thaiboxningen. Då blev det ett jävla liv.
- Men, SLÅ HONOM!!!!
- Eh, du, du behöver inte blanda in polisen! Vi fixar det här själva! Säg vad han heter bara!

Och ändå sägs det att korrelationen mellan våld på gatan och kampsport är låg

.

Han verkar vara extrem så jag skulle nog ta kontakt med nån vårdcentral eller så och höra vad de säger eller var de tycker att jag ska vända mig.

Diggler · 2006-05-09, 19:29

Gå till polisen. Berätta din historia, fråga vad du kan göra, och eventuellt vad dom kan göra.

Metal_boy_ · 2006-05-09, 19:34

Låter jävligt obehagligt det där. Men jag håller nog med Diggler, prata med polisen och kolla lite.

mathor · 2006-05-09, 20:49

Såg han dig idag?

Caixa** · 2006-05-09, 21:04

Håller med om att informationen jag gav var ganska knapp.. Finns hundratals saker att tillägga, men här är iallafall några:

Jag har varit i kontakt med kurator genom studenthälsan. Jag i princip tvingade på honom hjälp när jag själv behövde det. Det var i samband med möte mellan min och hans kurator som beslut togs om tvångsförflyttning. Man kan ju tycka att det var signal nog att lämna mig ifred. Han fick höra hela min version av historien. Han vägrade först att flytta, skrev massa långa brev till mig, men jag sa att han skulle söka hjälp och lämna mig ifred.

Tydligen hade han haft samma kurator som jag en period för flera år sedan men tyckte inte hon var bra eftersom hon påpekat att han borde ändra sitt beteende och tänka på hur han tog kontakt med människor.

Det har varit saker han sagt som fått mig fundera på att han är psykiskt störd på riktigt. Han verkar seriöst tro att vi är ett par. Det är som han lever i en annan verklighet, skapad av honom själv, som han vill att den ska vara. Ett exempel var sista gången jag såg honom. Då berättade han för mig hur en tjej förföljde honom, på stan och på gymmet, och hur hon antastade honom och drog i hans kläder. Hans historia var i princip identisk med min. Det var som han left sig in i min situation så mycket att han trodde att det var han som var utsatt (en följd av samtal med kurator??)

Han har aldrig betett sig aggressivt mot mig, gjort mig illa rent fysiskt eller hotat mig på något sätt. Därför tror jag att det kan vara svårt att göra en polisanmälan. Däremot har han psykat mig med sin närvaro och fått mig att må riktigt riktigt dåligt. (Gick ner massor kilo under den perioden eftersom jag inte vågade gå ut i köket, inte kul alls) Det handlar liksom inte om en knäpp, efterhängsen grabb som gått lite för långt. Då hade förmodligen en knäpp på nosen varit på plats, och jag skulle aldrig tveka på ryta ifrån. Den här killen ger allmänt obehag och jag tror att han mår väldigt dåligt själv.

Men om en person inte förstår vad man säger, hur ska man då göra för att bli av med honom?