Jag följder efter Lizard genom att ta upp frågan från en lite annan vinkel: Jag tror att det här med risken för och effekterna av blodsockerfall är lätt överdrivet. Naturligtvis mår man bättre om inte blodsockernivåerna åker berg- och dalbana hela tiden, men när man läser vad som skrivs låter det ju närmast som om folk tror att alla som t.ex. intar "snabba kolhydrater" vid fel tillfälle kommer att drabbas av symptom motsvarande de hos en patient med svår diabetes typ 1. Så ofta tror jag inte att folk svimmar på gymmet p.g.a. att de haft för bråttom att svepa sin gainer/sitt druvsocker/whatever. Det påminner lite om de diskussioner man ibland ser kring drickande och vätskebalans; folk dricker som tokiga under ett entimmes träningspass för att inte hamna "lågt i vätska"; ofta mer än de någonsin kan hinna svettas ut om de så satt i bastun. Eller för den delen diskussionen om huruvida man bör gå upp och äta på natten för att inte "bli katabol".
Det är möjligt att det verkligt optimala vore att gå omkring med dropp för att garantera kontinuerlig tillförsel av vätska och näringsämnen, men det är inte det samma sak som att det är farligt att inte göra det. Kontinuerligt näringsdropp var liksom aldrig ett alternativ när människokroppen evolverade fram, så den är, tro det eller ej, faktiskt så konstruerad att den kan kompensera en skiftande tillvaro utan att ta direkt skada.
Ursäkta om jag kapade tråden; men jag tycker ibland att det verkar som om man komplicerar tillvaron i onödan.
|