I förmiddags när jag städade hörde jag en tydlig duns. Det var väl bara lite snö som rasade ner från taket, tänkte jag. När jag några minuter senare klev ut genom dörren såg jag att det som orsakat ljudet var att en fågel flugit in i en ruta och dött. Och inte vilken fågel som helst: en kungsfiskare.
Det är första gången jag ser denna vackra fågel i verkligheten. Först lade jag den under ett träd och stack hem, men sedan berättade internet för mig att jag inte bara borde anmäla den till Artportalen, utan att den dessutom klassas som Statens vilt, och att jag har en skyldighet att skicka in den till Naturhistoriska riksmuseet.
Så jag åkte och hämtade fågeln igen, och nu ligger den ute i kylan i en plastpåse nertyngd av två betongstenar, medan jag väntar på att en flyttkartong från pappa Staten ska komma nerdimpande i brevlådan.
Jag tog bilder på skönheten medan kroppen fortfarande var varm:
Eftersom fågelinfluensan härjar i södra landet har jag lagt handskarna i tvätten och tvättat händerna väldigt noga. Jag vill inte att mina höns ska bli förkylda.