Försvarstal ang. fetma och kroppsfixering - Kolozzeum Forum

filmjölk · 2015-09-16, 15:20

För att inte sabba killens tråd. Jag har haft varje kroppstyp en människa kan ha nästan. Jag har i kronologisk ordning: varit jätteklen och smal, jag har varit smal med antydan till muskler, jag har varit snyggt muskulös med lågt kroppsfett, jag har varit biffig, jag har varit tjockstark och jag är numera fet.

Dett har gett mig en inlick inte bara i hur kroppen förändras, utan även psyket beroende på kroppstyp. Nu är jag givetvis medveten om att fetma inte är bra vare sig för knopp eller knopp, men det har positiva sidor med.

Speciellt effektivt motverkar fetma ens kroppsfixering. När du är fet slutar du stå framför spegeln och tänka "Mina pecs ser tunna ut idag, jag måste träna upp dem", "Min mage ser plufsig ut, får avsluta dagens neurotiska pass med neurotiska sit-ups" dina mått blir irrelevanta, det är totalt skitsamma hur många cm. din överarm är istället för livsviktigt.

Du blir effektivt av med behovet att klä dig för att visa upp muskulaturen eller den irriterande ovanan att inte kunna sträcka sig efter något eller lyfta något utan att beundra din egna muskulatur när du gör det. När man inte ser bra ut så finns inget behov av att försöka se bra ut (för att det är en omöjlighet) så man slutar posera, slutar spegla sig och slutar noja över sitt eget utseende.

När man tränar på gymmet kan man fokusera på prestation alt. "för att jag känner för det" istället för utseende, det är svårt att sätta i ord, men jag kan bara beskriva känslan som en befrielse.

Omvärldens reaktioner (på jobbet, skolan, med vänner etc) som tidigare eldat på ens uppblåsta ego försvinner. Det här är ju ju givetvis både negativt och positivt, men nu fokuserar vi på det positiva. Du slipper vara den där killen som hela tiden associeras med muskler och träning, när man slutar associeras med det, slutar man själv associera sig med det. Man kan vistas på en badstrand eller ett badhus, eller på en fkn minigolfbana utan att folk kn*llar en med blicken (inbillat eller verkligt spelar ingen roll, man upplever det så).

Jobbar man i ett kvinnodominerat yrke så slutar tanterna ta på en hela tiden. De där ibland maskerade, ibland helt uppenbara klämningarna på axlar rygg och armar, och ibland även intimare beröringar som i omvänt fall skulle vara solklara fall av sexuella trakasserier upphör. Tjejer man kanske inte ens tycker om slutar att krama en för att hälsa. Vad som är ännu bättre är att killar och gubbar slutar ta på en och slutar att be en att spänna musklerna.

När man har det inpräntat i skallen att man är snygg och vältränad blir det en (väldigt) stor del av ens personlighet, jag skulle tom. säga en dominant del av ens persomnlighet. Då nojar man och egot är skyhögt, fixeringen av den egna kroppen tar sig helt bizarra uttryck, man kommer på sig själv att tänka på hur man ser ut när man kn*llar till och med. Spegel i sovrummet? Istället för att titta på henne ser man sina egna triceps.

Fetma botar faktiskt allt detta.

(Och lite avsides. pt1: Psykiatrisk professionell hjälp för en mild kroppsfixering och narcissistiska drag? Yeah lycka till med det, sök vård för det och hjälpen du får är ett: "-Skärp dig".)

(pt2: Allvarligt problem i tråden som föranledde min wall of text? Nej, med all respekt till killen som startade tråden så är mitt råd för liknande problem i första hand att helt enkelt skärpa sig)

filmjölk · 2015-09-16, 15:23

Vill även lägga till en enorm fördel: Om man älskar att lyfta skrot, men får ångest av tiden man spenderar eller blir gnälld på för tiden man spenderar, eller kallad att man inte har ett liv, fixerad, tråkig för att man gör det?- Bli fet. Ingen gnäller på en tjockis för att han spenderar "för mycket" tid på gymmet.

leetaajz · 2015-09-16, 15:53

Walla mannen, ingen gillar en tjockis.

Ricken13 · 2015-09-16, 15:59

Det finns väl en del poäng i det du skriver, men mycket av det hela så funderar jag på vad fan är det för människor du jobbar med/umgås med? Måste vara ett lustigt släkte.

Morty · 2015-09-16, 15:59

Intressant. Precis detsamma upplever jag från min triathlonträning, med skillnaden att jag fortfarande är muskulös och snygg. Men när jag ser min kropp mer som ett medel mot ett mål så händer liknande saker som du beskriver.

Sen att jag är självvalt narcissist är en annan sak

Saatan · 2015-09-16, 16:04

+1 film.

0x5f3759df · 2015-09-16, 16:11

Varför skulle att bli fet vara det rimligaste och hälsosammaste sättet för honom att bli av med storleksbehovet? Jag kan tycka att det vore rimligare att rekommendera honom att börja träna crossfit, triathlon, kondition eller liknande där målet flyttas från att bli störst till prestation.

Han angav inte heller omgivningens reaktioner eller syn på honom som problematisk utan den största rädslan var att falla dit i ett steroidmissbruk på grund av strävan att bli större.

micke81 · 2015-09-16, 16:38

Vackert skrivet.

mangemani · 2015-09-16, 16:38

hela ens psykiska välmående kan väl inte byggas runt och vara beroende utav hur man ser ut, hur stor man är muskulärt, vilken form man är i osv. om så är fallet så har man nog lite större problem att tackla. måste vara ett helvete för dessa människor när krämpor(och eventuella skador) och andra mindre trevliga saker(typ åldern) sätter käppar i hjulen för muskeltillväxt och de istället börjar att förlora dem och lägger på sig gäddhäng och fläsk, totalt psykiska nervvrak lär dom isf bli.

filmjölk · 2015-09-16, 16:43

Citat:

Ursprungligen postat av 0x5f3759df

Varför skulle att bli fet vara det rimligaste och hälsosammaste sättet för honom att bli av med storleksbehovet? Jag kan tycka att det vore rimligare att rekommendera honom att börja träna crossfit, triathlon, kondition eller liknande där målet flyttas från att bli störst till prestation.

Han angav inte heller omgivningens reaktioner eller syn på honom som problematisk utan den största rädslan var att falla dit i ett steroidmissbruk på grund av strävan att bli större.

Citat:

Ursprungligen postat av 0x5f3759df

Varför skulle att bli fet vara det rimligaste och hälsosammaste sättet för honom att bli av med storleksbehovet? Jag kan tycka att det vore rimligare att rekommendera honom att börja träna crossfit, triathlon, kondition eller liknande där målet flyttas från att bli störst till prestation.

Han angav inte heller omgivningens reaktioner eller syn på honom som problematisk utan den största rädslan var att falla dit i ett steroidmissbruk på grund av strävan att bli större.

Det är det inte, det rimligaste är att bara skärpa sig alt. omfamna det.

En större fixering än kroppsfixering är att alla skall vara så jäkla normala, ofixerade, sunda, hälsosamt lagom, avslappnade och hålla distans till saker hela tiden. Avviker man från den normen är man sjuk i huvudet och behöver professionell hjälp. Vill du bli freakigt grov och muskulös? Fan, omfamna det istället för att tro att det är fel i huvudet på dig.

KlopFer · 2015-09-16, 16:44

0x5f3759df · 2015-09-16, 17:10

Citat:

Ursprungligen postat av filmjölk

Det är det inte, det rimligaste är att bara skärpa sig alt. omfamna det.

En större fixering än kroppsfixering är att alla skall vara så jäkla normala, ofixerade, sunda, hälsosamt lagom, avslappnade och hålla distans till saker hela tiden. Avviker man från den normen är man sjuk i huvudet och behöver professionell hjälp. Vill du bli freakigt grov och muskulös? Fan, omfamna det istället för att tro att det är fel i huvudet på dig.

Äntligen något vettigt

Bärsärk · 2015-09-16, 17:20

Gör vad du vill och se ut hur du vill och skit i vad andra tycker för innerst inne är de ändå ingen som bryr sig.

Jakobson · 2015-09-16, 17:32

Det kanske vore på sin plats att belysa de sjukdomar som kan orakas av fetma ?!!

Ape3 · 2015-09-16, 17:36

Hum...jag funderar på att använda din text med mina ettor på gymnasiet. Skulle det vara ok? Det blir anonymiserat och syftet är livsstil och hälsa. T.ex. i samband med:

Dove evolution of a model.

Följande diskussion blir:
Hur ska vi förhålla oss till de krav som ställs på oss utifrån?
Ett syfte att träna är att må bra, ett annat är att se bra ut. Vilket är viktigast med tanke på att ortorexi och anorexi finns?

Behöver fundera lite mer men något i den stilen.

Själv så börjar jag känna en ny press här på andra sidan 30 än jag hade tidigare. Fan så svårt det är att bli av med trivselkilon, det börjar kännas ovärt.

PS: Jag har inte läst originaltråden så noga.