Liv efter döden

[REDaction]

Nå, vad tror ni? Finns det något efter döden? Lever vårat medvetande kvar? Hamnar vårat medvetande i en ny kropp till och med?

Jag läste nyligen boken "Till himlen och tillbaka: en neurokirurgs nära döden-upplevelse" (http://www.dn.se/nyheter/varlden/lak...esokte-himlen/) och den fick mig åtminstone verkligen att ifrågasätta mina tankar om att det inte finns något efter döden. Hade han inte erkänt en uppväxt som kristen hade jag nästan köpt det rakt av

[Oxe]

Nej, indirekt så kommer ju det vi gjort för att påverka folk leva vidare, men vi själva är körda.

[Gober]

Nej, tyvärr.

[hampfuz]

Utan att ha läst boken - vad är det som är grejen? Många komapatienter rapporterar att de har drömt och kommer ihåg känslor och liknande när de vaknar. Han har ju knappast varit hjärndöd.

Försöker inte vara dryg, nyfiken.

[Alexton]

Stort nej. Finns ingenting som tyder på det och logiskt sett finns det inte heller något att gå på. Det kommer förbli en pipe dream för allmänt förvirrade och religiösa personer.

[REDaction]

Ursprungligen postat av hampfuz

Utan att ha läst boken - vad är det som är grejen? Många komapatienter rapporterar att de har drömt och kommer ihåg känslor och liknande när de vaknar. Han har ju knappast varit hjärndöd.

Försöker inte vara dryg, nyfiken.

Han menar att det som skiljer sig är att hela hans cortex (tror jag?! :P) var helt ur funktion, det vill säga det fanns ingenting som kunde skapa det han upplevde. Citat från artikel i DN från honom: "enligt vår nuvarande kunskap av hjärnan och hur den fungerar så fanns det inte den minsta möjlighet att jag skulle ha kunnat uppleva ens den minsta stund av medvetande under de dagar som jag befann mig i koma".

[Anton Fräs]

Ursprungligen postat av hampfuz

Utan att ha läst boken - vad är det som är grejen? Många komapatienter rapporterar att de har drömt och kommer ihåg känslor och liknande när de vaknar. Han har ju knappast varit hjärndöd.

This. Ingen hjärnaktivitet = inget "liv", alltså nej jag tror verkligen inte på ett livet efter detta.

[Jakobson]

Vad händer med själen då?

[Bärsärk]

Finns det inte folk som varit döda i typ ett tag och sen kommit tillbaka?

[Henchman]

Nu tror jag varken eller, men det finns ju några stensäkra själar hära som säger skarpt nej. Då frågar jag er, exakt vad är det som gör att en människa dör?

[hampfuz]

Ursprungligen postat av REDaction

Han menar att det som skiljer sig är att hela hans cortex (tror jag?! :P) var helt ur funktion, det vill säga det fanns ingenting som kunde skapa det han upplevde. Citat från artikel i DN från honom: "enligt vår nuvarande kunskap av hjärnan och hur den fungerar så fanns det inte den minsta möjlighet att jag skulle ha kunnat uppleva ens den minsta stund av medvetande under de dagar som jag befann mig i koma".

Såg det citatet, men det säger ju inget. Instrumenten vi använder för att mäta hjärnaktivitet är långt från 100% tillförlitliga. Hade det inte varit någon aktivitet i hjärnbalken alls hade han inte vaknat.

Jag tycker hans beskrivning av sina upplevelser låter som vem som helst som försöker beskriva sina drömmar.
"Sen var det en flygande kvinna med fjärilsvingar, och sen blev det svart och så kom ett ljusklot." skulle kunna vara jag på en söndag.

[eternallord]

Jag var också tvärsäkert inställd på ett nej tidigare, men ju mer tanke jag lagt på hur absurt det ens är att mitt medvetande finns i kombination med interaktion med "vissa substanser" har jag åtminstone blivit mer öppen för idéen att själen finns och lever vidare. Hjälper säkert att jag lyssnat på Persefones platta Spiritual Migration på repeat senaste månaderna.

"I detach from my body
It's not what I really am
It's not what really lives
I know I'm an eternal soul
Quitting and leaving the matter"

Gåshud varje gång

[Red Apple]

Ni underskattar kroppens förmåga till självinducerade trippar på dimetyltriptamin.

[tp_88]

Det har jag fruktansvärt svårt att tro.

[BlötSnö]

Wall of text:

Jag har en egen humflumteori som är lite lagom skev, men rolig att tänka på:

Det hävdas från många håll att universum expanderar i skrivande stund och kommer fortsätta att göra så ända tills allt är utspritt långt åt h-e och slutligen sönderfaller i ren energi. Eller något liknande.
Universum, eller iallafall vårt universum består av en begränsad mängd materia.
Ponera att vi har fel och det efter ett tag av expansion börjar falla in i sig själv igen och accelererar i en sådan hastighet att allt till slut blir ett litet tok-kompakt knappnålshuvud som sedan exploderar och ta-da, så har vi ett nytt big bang och hela alltet börjar om igen. Detta rullar på i oändliga cykler för all evighet.
Ponera att för att du ska vara du med det medvetande som är du måste du vara sammansatt på just det sätt som du är nu och allt som har skett under flera miljarder år måste mer eller mindre ha skett som det gjort för att du ens ska finnas.
I en oändlig mängd cykler med en begränsad mängd materia så måste ju just denna sammansättning återuppstå om och om igen, med ett mellanrum på en halv evighet upphöjt till en etta följt av så många nollor som det finns atomer i universum gånger 50 miljarder.
Isåfall kommer du återuppstå. Men om du eller någon annan väljer att göra minsta lilla avsteg från er existens, så fuckar ni upp det för någon annan som föds om 100 år, som då måste vänta en till evighet innan det är deras tur att återfödas.

Lät det här ens i närheten av lite begripligt för någon?

Korta versionen: Ja, om forskarna har fel och jag har rätt i mitt fritidsfilosoferande.