Lättare att knyta band när man är liten

[Ungtuppen]

Något jag har funderat på.

Kompisarna man skaffar när man är liten, dvs grundskolan eller gymnasiet, är alltid de som man känner starkast band med.

Kompisarna man skaffar sedan i arbetslivet, visst, man blir ju vänner osv, men det är inte alls samma sak.

Tex när man träffar någon kompis man blev vän med i årskurs 3 på grundskolan - som man inte träffat på länge, så känns det nästan genast komfortabelt, man är på samma "nivå" etc.

Kontakter efter denna period känn mer ytliga på något sätt.

Är jag ensam om att känna så? Om inte, varför fungerar det på det här sättet?

[knuckles]

Man umgicks väl mer, övernattning, skolprojekt osv.

[mini]

Jag är betydligt närmre mina vänner som jag träffat som vuxen. Jag har inte någon vän kvar sedan skoltiden.

[Exdiaq]

Umgås inte med någon från låg-, mellan- eller högstadiet. Samma med gymnasiet.

[Sniggel]

Jag +½:ar Ungtuppen och +½:ar mini.

Håller med om att det är lättare att knyta kontakt när man är ung. Man har inte upplevt så mycket, man har kanske en mer naiv världssyn (jag menar inget negativt med det) och är mer beredd att investera emotionellt i en individ.
När man hunnit ha ett par vänner så har man inte lika mycket utrymme längre. Dessutom har man haft fler dåliga erfarenheter och man är medveten om att relationer kanske inte varar för evigt (som man tror när man är liten).

Med det sagt så har jag inte starka band till mina "vänner från förr". Där är flera "episoder" av vänner där man vuxit ifrån varandra av olika skäl.
Vissa undantag finns. Dessa vänner kan man ha varit helt utan kontakt med i flera år men när man träffas så är allting precis så bekvämt som det var tidigare.
Jag har dock inga såna vänner från före 12 års ålder vad jag kan komma på. De flesta sådana vänner har jag nog skaffat efter 20 års ålder.

[Strangerdanger]

Betydligt lättare. Mina närmaste vänner har jag varit kompis med över 16 år nu.

Har andra kompisar som jag har knutit band med när jag blev äldre, men som du sa så känns det ytligt.

Men jag är definitivt nöjd med antal nära vänner jag har. Behöver inga fler.

[XXXL]

Umgicks och hängde kvar rätt länge med de från högstadiet, de klassiska grabbgänget. Men vi var nog alla för dåliga för att ta tag i och styra upp saker om det inte gällde fester, så vi gled isär. Jag har bara minnen gemensamt med dem nu, och det håller inte för nån vettigare relation.

Men sen är jag en enstörig med så det underlättar väl inte.

[4623]

Har i princip kvar alla vänner från dagis, låg- och mellanstadiet. De jag lärde känna i högstadiet och gymnasiet har jag inte så mycket kontakt med. Däremot har jag väldigt mycket kontakt med de jag lärt känna senare i livet via t.ex. universitetet.

[Rikard Jansson]

Umgås bara med folk jag lärt känna genom gymmet. lol (förutom flickvännen då)

[Mitosis]

Har en barndomsvän som jag alltid håller kontakten med, han flyttade 25 mil härifrån så det är lite svårt att bara våldgästa för en filmkväll som man brukade!

De jag umgås mest med nu för tiden är folk från gymnasiet alternativt högskolan, men sedan så har jag alltid haft lätt med att hitta nya bekantskaper.