Deprimerad

[strango]

Hejsan.

Jag har märkt att under min deff har jag blvit alltmer deprimerad. I början var det inga problem alls, snarare tvärtom. Att få börja en resa mot ett mål kändes kul och spännande. Men idag är det inte alls lika roligt.

Dom få gånger det är roligt under en dag är när jag

• Får äta
• Ser något nytt, t ex en ny blodåder eller dylikt

Resten av dagen är som sagt inte rolig. Allra värst kan det faktiskt vara runt/under/efter träningen. Jag känner mig liten och klen, hejar knappt på mina vänner, är nästan otrevlig mot dom och folket på gymmet. Jag drar mig undan och kör mitt race (på både gott och ont)

Är det något fel på mig eller har detta drabbat andra? Vad gjorde ni för att ändra på detta?

Mvh

[raddum]

Ursprungligen postat av strango

Hejsan.

Jag har märkt att under min deff har jag blvit alltmer deprimerad. I början var det inga problem alls, snarare tvärtom. Att få börja en resa mot ett mål kändes kul och spännande. Men idag är det inte alls lika roligt.

Dom få gånger det är roligt under en dag är när jag

• Får äta
• Ser något nytt, t ex en ny blodåder eller dylikt

Resten av dagen är som sagt inte rolig. Allra värst kan det faktiskt vara runt/under/efter träningen. Jag känner mig liten och klen, hejar knappt på mina vänner, är nästan otrevlig mot dom och folket på gymmet. Jag drar mig undan och kör mitt race (på både gott och ont)

Är det något fel på mig eller har detta drabbat andra? Vad gjorde ni för att ändra på detta?

Mvh

Känner till viss del igen mig och det suger ibland. Hur lågt ligger du på fettet? Lågt fett i kosten kan möjligtvis leda till detta. Dessutom bör du ju såklart inte ligga för lågt på kalorierna.

Om det fortsätter och du mår piss kanske du får stanna upp och revidera om det är värt att må piss för en blodådra till.

[nothingendshere]

I feel you bra! Blev/är helt deppig jag med, kände inte det förrän typ 2månader in. Så relaterade inte depressionen till maten utan till annat i livet. Men börjar sakta men säkert inse att det är deffen som gör det. Men jag tänker som så att jag inte längre fokuserar på ett visst BF% eller viktmål längre. Utan jag kör så länge jag pallar. Är det så att jag mår allt för dåligt av deffen så får jag sluta. Det är inte värt det.

[Rabiat]

Se till att få i dig esentiella fetter, och lägg dig på ett mindre underskott.

[Sheogorath]

Kroppen skulle vara bra märklig om den fortsatte fungera som vanligt när man plockar bort det som får den att snurra. Man kan lura den till viss del med makronutrientfördelning, timing och val av livsmedel men kaloriunderskottet kommer alltid att göra sig påmint förr eller senare.

[begt]

Testa att lägga in dagar då du ligger på balans.

[Gober]

Ta en paus och lägg dig på balans en vecka, lägg fokus på kolhydrater. Det kan nog ge dig en gnista att fortsätta ett tag till för att nå ditt mål.

Har inga sådana problem själv, enda som påverkar mig negativt är libidon som inte direkt är på topp.

[Bryggan]

Har inga sådana problem men jag känner med dig. Ligger så högt jag kan i fett och det kanske har något med saken att göra. Kan du inte lägga ut hur och vad du äter så vi vet vad som kan vara orsaken om vi börjar känna samma.
Jag är ingen LCHF förespråkare/fanatiker men jag kör ganska högt på fett och lite lägre på kolhydrater...tycker att det fungerar ganska bra faktiskt.
Känner att jag skulle kunna känna som du och det vill jag absolut inte och jag har klarat mig bra hittills...har iofs ett ganska lågt underskott hela tiden.

[Bryggan]

En sak till: Om du gillar att äta så varför gör du inte det 6-7 gånger om dagen som jag gör. Sååå skönt för psyket!

[strango]

QUOTE=raddum;6436861]Känner till viss del igen mig och det suger ibland. Hur lågt ligger du på fettet? Lågt fett i kosten kan möjligtvis leda till detta. Dessutom bör du ju såklart inte ligga för lågt på kalorierna.

Om det fortsätter och du mår piss kanske du får stanna upp och revidera om det är värt att må piss för en blodådra till.[/QUOTE]

Ursprungligen postat av nothingendshere

I feel you bra! Blev/är helt deppig jag med, kände inte det förrän typ 2månader in. Så relaterade inte depressionen till maten utan till annat i livet. Men börjar sakta men säkert inse att det är deffen som gör det. Men jag tänker som så att jag inte längre fokuserar på ett visst BF% eller viktmål längre. Utan jag kör så länge jag pallar. Är det så att jag mår allt för dåligt av deffen så får jag sluta. Det är inte värt det.

Absolut, jag har ställt mg frågan varje dag nästan, är det verkligen värt det? Fram tills idag har svaret varit glasklart, men frågan är om det kanske inte är viktigare med vänner ändå.
Angående fettet så ligger jag lågt, ca 30-50 gram på 83-84 kg. Kanske får höja intaget lite och se om de blir bättre.

Ursprungligen postat av Sheogorath

Kroppen skulle vara bra märklig om den fortsatte fungera som vanligt när man plockar bort det som får den att snurra. Man kan lura den till viss del med makronutrientfördelning, timing och val av livsmedel men kaloriunderskottet kommer alltid att göra sig påmint förr eller senare.

Det förstår jag. Trodde dock inte att det skulle ha en sånhär inverkan på kroppen.

Ursprungligen postat av Bryggan

En sak till: Om du gillar att äta så varför gör du inte det 6-7 gånger om dagen som jag gör. Sååå skönt för psyket!

Jag tror inte att det skulle gå ihop för mig. P.g.a mitt jobb har jag svårt att planera dagarna.

[Guybrush82]

Jag tycker du ska fråga dig själv om det är värt att må piss större delen av dagarna, dagar du aldrig kommer få tillbaka, för att kunna fortsätta deffa. Vad kommer hända då du deffat klart? Tror du att du blir automatisk lycklig då?

Jag har själv upplevt exakt samma sak, och sitter här i dag med någon form av ätstörning vilket jag jobbar på att ta mig ur. Mådde på slutet av min deff piss rent ut sagt, precis som dig, och enda gången jag var glad var då jag fick äta eller vågen visade lite mindre. Trodde att när jag "deffat klart" och börjar äta igen så blir allt bra, det är snart ett år sedan jag sa detta till mig själv och har ännu inte lyckats ta mig ur "deffen".

Nu ser jag ju detta från mitt synsätt, många fixar att deffa bra och mår fint av det. Men jag känner igen mig så väl i det du beskriver så jag vill bara höja ett varningens finger, då det sista du vill är att dra på dig en ätstörning.

[Duran]

Jag blir alltid deppig och svår att ha att göra med när jag deffar. Jag har funderat över att göra den här vändan till min sista. Livet passerar ju medan jag står och tänker på mat. Samtidigt så känns det tråkigt att slänga bort ännu en komponent ur träningslivet. Vad blir kvar liksom? Jag tror att jag kommer att tycka att träningen är mindre intressant då och jag oroar mig för att inte se några resultat. Men kanske tillkommer något annat roligt i livet när man har mer ork över, kanske blir man mindre självcentrerad och mer engagerad i relationer och andra intressen?

[hidden]

Känner samma ibland. Har deffat 5v och fått mina "depress" tider så att säga. Dock på deffväg har den här veckan gått dåligt, men på andra hållet när jag råkat fuska nu en del så mår jag bättre i skallen. Man frågar sig nästan om det är värt att deffa? Men å andra sidan kommer man (i alla fall jag) ångra mig senare om jag inte deffar nu. Som f.d tjockis får jag lite ångest så fort vågen går uppåt...

[begt]

Något jag har svårt att klara av är att deffa under det mörka halvåret. Det suger stenhårt verkligen; det problemet har du inte nu i alla fall.

Dricker du kaffe förresten? Det hjälper i alla fall mig att hålla mig pigg och på någorlunda bra humör.

[Bryggan]

Ursprungligen postat av strango

Angående fettet så ligger jag lågt, ca 30-50 gram på 83-84 kg. Kanske får höja intaget lite och se om de blir bättre.

Toklite ju, Öka!! Fläskkarré är ett hett tips, mättar bra och jag blir fan lycklig många timmar efter en stor fläskkarré.

Hoppas du kommer ur din dipp *håller tummarna*.