tråden om dating, relationer mm

[shadowfire]

Ursprungligen postat av C.E.J.

Förstår inte hur vissa människor kan vara singlar utan att vilja vara det. Träffade tidigare ikväll en quinna, det måste nog vara en av de snyggaste tjejerna jag nånsin suttit i samma sällskap med. Utöver detta väldigt social, spännande jobb (headhuntad dessutom), sysslar med många aktiviteter, osv. Hur kan en sån vara singel? Förstår inte. Kanske jättepicky, folk med fancy jobb verkar vara det, får jag allt mer uppfattning av.

ju lättare man har att få napp, desto mer kräsen kan man bli i takt med att urvalet ökar... där börjar "gräset är grönare på andra sidan" och "vill inte nöja mig, finns nog någon som är liiiiiiite bättre". En bra väg framåt som "evigt" singel

[C.E.J.]

Ursprungligen postat av von huff

Lätt.Hör man till den lugnare sorten och kanske är lite blyg och inte vågar ta kontakt när man umgås med folk så förblir man singel.Jag har alkoholen att tacka för att jag träffade någon.

Hon var inte blyg på något vis, tvärtom mycket social och utåtriktad.

Ursprungligen postat av shadowfire

ju lättare man har att få napp, desto mer kräsen kan man bli i takt med att urvalet ökar... där börjar "gräset är grönare på andra sidan" och "vill inte nöja mig, finns nog någon som är liiiiiiite bättre". En bra väg framåt som "evigt" singel

I guess so. Jag satt och funderade vad hon gjorde med en relativ "loser" som jag själv (student). Visst, kvinnsen kan inte motstå mina ögon, men det ska ju mer till än så Aja, noll klick hursomhelst, men jag tror helt klart på din teori här, skuggis.

[Becky]

Ursprungligen postat av shadowfire

ju lättare man har att få napp, desto mer kräsen kan man bli i takt med att urvalet ökar... där börjar "gräset är grönare på andra sidan" och "vill inte nöja mig, finns nog någon som är liiiiiiite bättre". En bra väg framåt som "evigt" singel

+1 på den.

[bear.flowertwig]

Ursprungligen postat av Cilia

Det finns massor av killar som är sega med sms också. Jag fattar inte grejen. Ibland kan jag glömma bort mobilen och då tar det tid men inte konstant.

Men frågan är hur hon blir i en relation? Man vill ju inte bara vara den som är drivande. Det är ju galet jobbigt.

Telefon är ganska bra faktiskt.

Det återstår att se, däremot är det ju schyst att ge folk en chans att faktiskt ändra på sig. Om inte annat har man väl en hel del olater själv...

Mycket bra. Det är så otroligt mkt man tappar i skriftlig kommunikation.

[Ironbabe]

Ursprungligen postat av shadowfire

ju lättare man har att få napp, desto mer kräsen kan man bli i takt med att urvalet ökar... där börjar "gräset är grönare på andra sidan" och "vill inte nöja mig, finns nog någon som är liiiiiiite bättre". En bra väg framåt som "evigt" singel

Glömmer du inte en väldigt viktig punkt här? Attraktion? Kemi?

Personen må få många som stöter på den men hur många tror du att den tänder på visuellt/intellektuellt? Det är förmodligen inte så att alla som stöter är 10 poängare i personens ögon

Beror nog mycket på vad man är ute efter, lite 6ande eller något seriöst..

[shadowfire]

Ursprungligen postat av Ironbabe

Glömmer du inte en väldigt viktig punkt här? Attraktion? Kemi?

Personen må få många som stöter på den men hur många tror du att den tänder på visuellt/intellektuellt? Det är förmodligen inte så att alla som stöter är 10 poängare i personens ögon

Beror nog mycket på vad man är ute efter, lite 6ande eller något seriöst..

Jo, vi har faktiskt diskuterat detta lite innan, men där fortsatte det via PM istället då ett antal koloiter inte kände för att blotta sig här i tråden... men som kände igen sig i fenomenet.

Men det är just det att hade man bott i en liten by, isolerad, inte haft internet osv så hade utbudet varit mindre. Antagligen hade man lättare "nöjt" sig då, kanske inte haft så många preferenser, kanske inte haft så många tidigare dates eller relationer att jämföra med.

Nu ser ju läget ut annorlunda, både vad gäller internet och det sociala samhället. Har du lätt för att träffa o lära känna människor, lätt för att bli omtyckt eller åtminstone accepterad socialt så ökar utbudet. Å så låt säga att man träffar:

Partner 1: Söt, mysig, lugn, men på tok för tråkig, tar inga initiativ, inte romantisk, dålig i sängen, inget driv, dålig kommunikation.
Partner 2: Drivande, initiativtagande, full fart i sänghalmen, bästa hånglet, men inte romantisk, på tok för rastlös, hatar myskvällar och romantik
Partner 3: Otroligt romantisk och omtänksam, omvårdande, älskar överraskningar och att ta hand om sin partner. Superbra på att kommunicera, men dålig i sängen, på tok för rastlös, hatar myskvällar.

Låt säga att de negativa sidorna var så starka att man inte kunde ha en relation med någon av de tre partnerna. Däremot var de bra egenskaperna och styrkorna helt underbara hos var och en av en. Det är här det farliga börjar. Gissa hur man vill/önskar att partner 4 ska vara?

Det är det jag menar med urval och hur man bygger upp preferenser på "drömpartner" beroende på urval.

edit: ändrade från tjej till partner så blir det lättare att referera till

[Lellan]

Ursprungligen postat av shadowfire

Jo, vi har faktiskt diskuterat detta lite innan, men där fortsatte det via PM istället då ett antal koloiter inte kände för att blotta sig här i tråden... men som kände igen sig i fenomenet.

Men det är just det att hade man bott i en liten by, isolerad, inte haft internet osv så hade utbudet varit mindre. Antagligen hade man lättare "nöjt" sig då, kanske inte haft så många preferenser, kanske inte haft så många tidigare dates eller relationer att jämföra med.

Nu ser ju läget ut annorlunda, både vad gäller internet och det sociala samhället. Har du lätt för att träffa o lära känna människor, lätt för att bli omtyckt eller åtminstone accepterad socialt så ökar utbudet. Å så låt säga att man träffar:

Partner 1: Söt, mysig, lugn, men på tok för tråkig, tar inga initiativ, inte romantisk, dålig i sängen, inget driv, dålig kommunikation.
Partner 2: Drivande, initiativtagande, full fart i sänghalmen, bästa hånglet, men inte romantisk, på tok för rastlös, hatar myskvällar och romantik
Partner 3: Otroligt romantisk och omtänksam, omvårdande, älskar överraskningar och att ta hand om sin partner. Superbra på att kommunicera, men dålig i sängen, på tok för rastlös, hatar myskvällar.

Låt säga att de negativa sidorna var så starka att man inte kunde ha en relation med någon av de tre partnerna. Däremot var de bra egenskaperna och styrkorna helt underbara hos var och en av en. Det är här det farliga börjar. Gissa hur man vill/önskar att partner 4 ska vara?

Det är det jag menar med urval och hur man bygger upp preferenser på "drömpartner" beroende på urval.

edit: ändrade från tjej till partner så blir det lättare att referera till

Ursäkta, men lol, då måste man ju själv kunna pricka in en massa egenskaper också, snacka fail! Och kravfylld tillvaro, att vara statisk til sin personlighet.. Man kan inte hitta allt i en människa, i en relation.. man kan hitta ngn man matchar bra med, som har de väsentliga bitarna på plats (där får man väl ta sig en funderare vad som inte fungerar, och vad som är krav)..

Finns kemin så BLIR ju sexet tex, även om det är dåligt, bättre. Samma med kommunikation, kan man inte - men finns viljan, så försöker man förstå varandra. Romantik - ja där kan man ju lätt bli inspirerad av partnern.. osv. Man skapar ngt tillsammans, man är ju inte bara delarna som möts. Man stärker varandras bästa sidor, lär sig hantera de sämre och gillar liksom mixen. Även om den är sötsur, snyggdryg, el whatever.

Varje relation lär en något, man förändras och det vore ju dumt att addera egenskaper, snarare lär man väl sig att just prioritera vad man mår bäst och blommar ut av?

Jag har för länge sedan insett att snyggon är lite överkurs för mig, fine - ögongodis mums å skoj osv - men det finns oändligt mkt viktigare saker. Därmed inte sagt att jag inte njuter av det, bara att det finns saker jag njuter mer av. Någon som prioriterar jobb och pengar går också bort, herregud - hade jag gillat sånt hade jag nog varit sån. Däremot är det nice med någon som lockar fram skratt titt som tätt, ohhh - the big turnon! Osv. Man kan ju inte bara lägga goda egenskaper på hög, som att ju fler desto bättre, som att en übermench vore bästa matchen.

Ibland finns många fina bitar, och man tycker att det är nästan perfekt men så är det ngn skavande del som liksom failar hela bygget. Trist trist, men man har ju ändå mått gott med någon och kännt kärlek, till just den. Men den är ju unik, så man kan ju inte plocka egenskaper bara sådär, från en person att önska hos nästa - vissa klär att vara ödmjuka, vissa gillar man för att de är kaxiga. Men man kanske inte kan stå ut med otrohet, snålhet el ngt annat som är mindre lätt att förväxla med personlig charm.. så man kan ju dra slutsatser iaf, "när P var otrogen blev jag ledsen" och så ger man sig inte ilag med den mest notoriskt otrogna man hört talas om.

Men ju mer kemi, och det kan man inte fejka - hur mkt "The Game" etc man än läser - desto mer kämpar man, desto mer tål man, desto mindre får en att sålla bort.. absolut viktigast med kontakten, tukänslan, tycker jag. Då kan man ändra prioriteringar, få nya!

Iaf: jag tycker inte att egenskaper är så där statiska i en person; jag gillar när man lockar fram det bästa i ngn och vice versa, jag är inte samma person i varje förhållande, absolut inte. Det påverkas ju av massor av saker, tex vilken respons man får - så formas man av och formar varandra. Romantisk tex, det fortsätter man ju bara vara om det uppskattas. Omtänksam, upplever ngn det som att man är extramorsa taggar man automatiskt ner, det är ju inte så att man är två färdiga pusselbitar som måste smälta ihop till ngn enhet från scratch.

[chidde]

Ursprungligen postat av Lellan

Ursäkta, men lol, då måste man ju själv kunna pricka in en massa egenskaper också, snacka fail! Och kravfylld tillvaro, att vara statisk til sin personlighet.. Man kan inte hitta allt i en människa, i en relation.. man kan hitta ngn man matchar bra med, som har de väsentliga bitarna på plats (där får man väl ta sig en funderare vad som inte fungerar, och vad som är krav)..

Finns kemin så BLIR ju sexet tex, även om det är dåligt, bättre. Samma med kommunikation, kan man inte - men finns viljan, så försöker man förstå varandra. Romantik - ja där kan man ju lätt bli inspirerad av partnern.. osv. Man skapar ngt tillsammans, man är ju inte bara delarna som möts. Man stärker varandras bästa sidor, lär sig hantera de sämre och gillar liksom mixen. Även om den är sötsur, snyggdryg, el whatever.

Varje relation lär en något, man förändras och det vore ju dumt att addera egenskaper, snarare lär man väl sig att just prioritera vad man mår bäst och blommar ut av?

Jag har för länge sedan insett att snyggon är lite överkurs för mig, fine - ögongodis mums å skoj osv - men det finns oändligt mkt viktigare saker. Därmed inte sagt att jag inte njuter av det, bara att det finns saker jag njuter mer av. Någon som prioriterar jobb och pengar går också bort, herregud - hade jag gillat sånt hade jag nog varit sån. Däremot är det nice med någon som lockar fram skratt titt som tätt, ohhh - the big turnon! Osv. Man kan ju inte bara lägga goda egenskaper på hög, som att ju fler desto bättre, som att en übermench vore bästa matchen.

Ibland finns många fina bitar, och man tycker att det är nästan perfekt men så är det ngn skavande del som liksom failar hela bygget. Trist trist, men man har ju ändå mått gott med någon och kännt kärlek, till just den. Men den är ju unik, så man kan ju inte plocka egenskaper bara sådär, från en person att önska hos nästa - vissa klär att vara ödmjuka, vissa gillar man för att de är kaxiga. Men man kanske inte kan stå ut med otrohet, snålhet el ngt annat som är mindre lätt att förväxla med personlig charm.. så man kan ju dra slutsatser iaf, "när P var otrogen blev jag ledsen" och så ger man sig inte ilag med den mest notoriskt otrogna man hört talas om.

Men ju mer kemi, och det kan man inte fejka - hur mkt "The Game" etc man än läser - desto mer kämpar man, desto mer tål man, desto mindre får en att sålla bort.. absolut viktigast med kontakten, tukänslan, tycker jag. Då kan man ändra prioriteringar, få nya!

Iaf: jag tycker inte att egenskaper är så där statiska i en person; jag gillar när man lockar fram det bästa i ngn och vice versa, jag är inte samma person i varje förhållande, absolut inte. Det påverkas ju av massor av saker, tex vilken respons man får - så formas man av och formar varandra. Romantisk tex, det fortsätter man ju bara vara om det uppskattas. Omtänksam, upplever ngn det som att man är extramorsa taggar man automatiskt ner, det är ju inte så att man är två färdiga pusselbitar som måste smälta ihop till ngn enhet från scratch.

mycket text som var vettigt har Lellish

jag ar helt med pa samtliga punkter, men sa ar det ocksa sa att vissa saker inte gar att forandra. om man nu t ex har en viss preferens (finns det ordet? jmfr eng preference) vad galler nanting utseendemassigt sa ar det lite svart att "jobba" pa det, det galler aven vissa personligheter ocksa for det finns ju dem som ar fardigutvecklade och ar som dem ar och man kan spendera en livstid pa att anpassa dem utan att lyckas

jag forstar ditt resonemang, men vad jag tror skuggan menar ar att han helst hittar nagon som har manga av hans eftersokta kriterier redan sa att processen att bli "perfekt" blir mindre lang, eller rattare sagt: kort
nastan lite som en jobbannons dar tidigare erfarenheter inte ar nodvandig, men att forkunskaper kan vara ett plus. da slipper man lagga energi pa att gora nanting halvdant till bra och istallet koncentrera sig pa att gora nanting bra till annu battre

angaende jobb och pengar sa ar det oftast upphetsande an avtandande, iallafall i det har landet jag befinner mig i. manga kvinnor vill helst se sig sjalv bli omhandertagna och mannen ska helst tjana valdigt bra och ha det gott stallt, det finns ingen framgangsrik kvinna (har jag en snedvriden bild?) i varlden (i.e doktorer, politiker, framgangsrika egenforetagare, hoga vd positioner) som kan tanka sig att hanga med en snubbe i arbetarklassen

andra viktiga faktorer som inte gar att "jobba" pa ar syn pa livet, hur viktigt ar giftermal, familj & boende t ex? vill man binda sig? vill man ha familj? vill man vistas i samma land resten av livet? har man samma ambitioner?

speciellt den sista kanns viktig, vissa ar helt nojda med vart de befinner sig right here right now medans andra stravar efter nanting mer adelt

summa kardemumma, som du sager... man ar inte tva fardiga pusselbitar som bara ska smaltas ihopa till en enhet fran scratch, sjalvklart maste det vandas och vridas lite innan det klickar.. dock under forutsattning att bitarna kommer fran ett och samma pussel. ya' know what i mean?

[Lellan]

Ursprungligen postat av chidde

mycket text som var vettigt har Lellish

jag ar helt med pa samtliga punkter, men sa ar det ocksa sa att vissa saker inte gar att forandra. om man nu t ex har en viss preferens (finns det ordet? jmfr eng preference) vad galler nanting utseendemassigt sa ar det lite svart att "jobba" pa det, det galler aven vissa personligheter ocksa for det finns ju dem som ar fardigutvecklade och ar som dem ar och man kan spendera en livstid pa att anpassa dem utan att lyckas

jag forstar ditt resonemang, men vad jag tror skuggan menar ar att han helst hittar nagon som har manga av hans eftersokta kriterier redan sa att processen att bli "perfekt" blir mindre lang, eller rattare sagt: kort
nastan lite som en jobbannons dar tidigare erfarenheter inte ar nodvandig, men att forkunskaper kan vara ett plus. da slipper man lagga energi pa att gora nanting halvdant till bra och istallet koncentrera sig pa att gora nanting bra till annu battre

angaende jobb och pengar sa ar det oftast upphetsande an avtandande, iallafall i det har landet jag befinner mig i. manga kvinnor vill helst se sig sjalv bli omhandertagna och mannen ska helst tjana valdigt bra och ha det gott stallt, det finns ingen framgangsrik kvinna (har jag en snedvriden bild?) i varlden (i.e doktorer, politiker, framgangsrika egenforetagare, hoga vd positioner) som kan tanka sig att hanga med en snubbe i arbetarklassen

andra viktiga faktorer som inte gar att "jobba" pa ar syn pa livet, hur viktigt ar giftermal, familj & boende t ex? vill man binda sig? vill man ha familj? vill man vistas i samma land resten av livet? har man samma ambitioner?

speciellt den sista kanns viktig, vissa ar helt nojda med vart de befinner sig right here right now medans andra stravar efter nanting mer adelt

summa kardemumma, som du sager... man ar inte tva fardiga pusselbitar som bara ska smaltas ihopa till en enhet fran scratch, sjalvklart maste det vandas och vridas lite innan det klickar.. dock under forutsattning att bitarna kommer fran ett och samma pussel. ya' know what i mean?

Jepp, förstår vad du menar. Och det är väl det jag menade med att man måste fundera ut vad som är krav, el helt otänkbart. Men att bara plocka isär människor i egenskaper sådär, på något sätt är det för mig respektlöst. Svårt att förklara. Men de människor jag älskat mest, har sällan varit de mest optimala, men oftast är det när det inte är perfekt man utvecklas och kan uppskatta någon.

Kanske handlar det om en själv? Jag vill inte vara och har ingen ambition att sträva efter att vara perfekt, däremot vill jag utveckla ngn slags värme, få någon att må gott, känna sig lyft och uppleva ngn slags meningsfullhet snarare än framgång. Därför dras jag till personer som bidrar till det, inte att det måste vara enligt mina föreställningar - utan heller ngn som bidrar till att vidga mina föreställningar. Det finns ingen motsättning till att den personen inte kan vara driven, perfektionist etc, men heller inget som talar för det.

Men vissa saker kan man inte ändra på. Ingens fel, man får acceptera. Har iaf nu helt släppt en kärlek som fick lov att ta lite tid, och den var inte rätt för vi ville olika - men från början så hade vi helt olika utgångslägen som ändrats med tiden. Men jag älskar ju honom och kan inte plocka en egenskap från honom och hoppas på den i ngn annan. För mig, vet jag inte ens om de skulle passa hos någon annan. Det är lite det jag menar med att helheten kan få vissa delar att blekna, el tom bli charmiga.

Egenskaper jag inte trodde jag skulle stå ut med, utifrån mina erfarenheter, blev vackra, så även om jag har lärt mig att visa och få kärlek lite bättre, kan jag inte säga att jag är ngnstans i närheten av att veta vilka egenskaper jag söker hos en man. Visst, det är bra om vi har samma idé om hur en vardag är härlig, och vad man hoppas på i livet framöver. Men man älskar ju en individ, inte summan av egenskaperna. Så det är mer de praktiska formerna som man kan uppskatta, stå ut med el inte klara av som spelar in för mig.

[Angel]

Lellan, jag vill gärna höra lite hur det går med din kille?

[Cilia]

Ursprungligen postat av Bahir

Det är inte helt sant. Det finns ju till exempel en anledning till varför vita människor är vita och svarta är svarta.

Det där får du gärna utveckla. Menar du att avkommor till en vit och svart föräldrer får sjukdomar/blir svagare människor?

[shadowfire]

Ursprungligen postat av Lellan

Ursäkta, men lol, då måste man ju själv kunna pricka in en massa egenskaper också, snacka fail!

Ursprungligen postat av Lellan

.. Man kan inte hitta allt i en människa, i en relation.. man kan hitta ngn man matchar bra med, som har de väsentliga bitarna på plats (där får man väl ta sig en funderare vad som inte fungerar, och vad som är krav)..

Vänta nu, det handlar inte om att hitta någon perfekt. Fel/brister kommer alltid finnas där. Men som sagt, har man fått uppleva vissa bra egenskaper som man känner verkligen va kungligt bra, så är det lätt att man gärna ser dem hos nästa partner. Särskilt om man har liknande egenskaper i sig själv. Å likaså kanske man har träffat partner4 som haft samtliga de egenskaperna (med andra tillhörande brister givetvis), men blivit dissad av partner4.

Det finns olika kombinationer av bra och mindre bra egenskaper och beteenden. Det är det som kallas personlighet.

Ursprungligen postat av Lellan

Finns kemin så BLIR ju sexet tex, även om det är dåligt, bättre. Samma med kommunikation, kan man inte - men finns viljan, så försöker man förstå varandra. Romantik - ja där kan man ju lätt bli inspirerad av partnern.. osv. Man skapar ngt tillsammans, man är ju inte bara delarna som möts. Man stärker varandras bästa sidor, lär sig hantera de sämre och gillar liksom mixen. Även om den är sötsur, snyggdryg, el whatever.

Hoho, här håller jag inte med alls.
Håller inte med om att det räcker med kemi. Jag har träffat tjejer som vägrat ha sex innan giftemål. Eller som av moraliska principer hatat o köra bakifrån. Eller som helt enkelt fysiskt varit på helt fel nivå och velat sticka nålar i snorren o annat. Eller som vägrat stoppa manssnopp i munnen, men själv velat bli slickad. Kemin har för den delen kunnat vara kung, men sexet kass.

Fungerar inte kommunikationen så kan man bara lägga ner... osv

Håller inte med dig om att det bara är att plocka fram saker o ting som i huvudtaget inte existerar hos en människa. Då är du inne på att omforma och försöka göra om individen till någon du tycker bättre om.

Med det resonemanget borde du ju inte flaggat dig som singel nu, utan jobbat vidare för att omforma/göra om din karl?

[Lellan]

Ursprungligen postat av Angel

Lellan, jag vill gärna höra lite hur det går med din kille?

För en vecka sedan tyckte han att vi skulle prata. Både mådde bra av det, han tyckte att jag borde veta att han tänker på mig jämt och saknar, jag att han borde veta att jag inte är tankeläsare - och iom att han säger att han inte är kär, behöver ngt för att känna att vi är ngt.

Hade en helt underbar helg, kände så starkt att "så här vill jag ha det". Mådde bra ut i tåspetsarna, inga tvivel, kändes som allt syntes i hans ögon, i hur vi hade det. Total avslappning i hjärtat varvat med härligt dunkadunk. Småsaker: han tog nytt kort på mig att ha som bakgrund på mobilen, pratde om hur vi kunde få till vår italienresa han så gärna ville ta mig på, sa att jag var det bästa som hänt honom på flera år. Så ringde min kompis; "har ni pratat än?". Oh, fan. Det var ju vissa saker jag behövde ta upp ja.. för att inte hamna i det där vakuumet när vi inte ses.

Så jag frågade, om han fick ha ett drömscenario för oss, vad vore det? Som ett mantra, på nytt: "Jag är inte kär. Vill inte ha ett förhållande med någon. Vill inte träffa någon annan. Bara vara med dig. Tänker inte lämna dig". Men vad har vi då? undrade jag.. om det inte är ett förhållande? "det är ju ett förhållande på ett sätt kanske man kan säga.. genom att vi inte vill ha ngn annan, bara vara med varandra. Men jag är inte kär".

En kyss hejdå, han sa att han saknar mig redan. Jag tänkte att jag saknar ju honom jämt, vad är det jag tror mig känna vi har - som han inte vill ge mig?! Och det där kär.. vad spelar det för roll, vad är det? Tänkte på det hela dagen. Mådde illa av att vi bestämt att "ta det som det kommer", känna oss trygga i att vi kommer ses, bara vill ha varandra. Ses - om ngn dag, el vecka.. hur det faller sig.

Insåg att jag inte vet om det är han, el jag som hänger upp sig på ett ord; "förhållande". Undran över vad som tog emot så att se mig som flickvän, varför jag behövde känna att jag är det. Förståelsen för att han inte kan påverka att känna sig kär. Maktlöshet över att inte vara rätt för honom, på alla sätt, att jag inte kan vara nöjd med det vi har. Släppa de där orden. En allt starkare känsla att jag inte står ut mer, jag förstår ju inte det här, men får konstruera förklaringar och försvar för att tåla att det är otänkbart att han ska se mig som flickvän, att känslorna för mig inte är kär utan "tycker jättemycket om". En känsla av att jag behöver något som borde vara oväsentligt, en etikett, samtidigt som jag inte vill marginaliseras utan få finnas på riktigt. I helgen visade han dessutom massor med känslor, precis som jag längtat efter, och ändå var jag inte nöjd? Vad kräver jag egentligen??

Men tja, insåg väl till slut, att jag är otillräcklig. Det känns lite fult, att behöva ngn form av etikett, men samtidigt så har den blivit så laddad iom att han är så tvärsäker att han inte vill. Det borde betyda allt, allt det andra, att det är mig han går hand i hand med så det spelar väl ingen roll vad vi är?

Så jag ringde. Och sa att jag inte kan vara den som känner mest, att jag vill kunna vara nöjd för det här är ju underbart men ändå fastnar känslan i varför det inte räcker för att han ska vilja ha ett förhållande. Att vi inte ska ses mer, alls. Han sa att han förstod. Vi avslutade, sen lite sms, att om vi inte ses mer så kunde man inte drömma om en finare avslutning. Att han tycker om mig, saknar mig redan. Men att han förstår. Så no hard feelings, jag kan inte vara arg för att han inte är kär, han är inte arg för att jag inte kan fortsätta.

På något sätt var det väl ändå att vi hade det så bra, som fick mig att drömma och för femtitolfte gånge känna att jag inte tvekade på oss, sen få ord på att det inte finns ngt oss. Så det är väl skönt att slippa känna sig bitter, ha lite hopp även om jag inte har ngn som helst ork till ngn och inte kommer orka hoppas ihop med någon på evigheter. Jag är ju bättre på att älska än innan jag lärde känna honom iaf, så har jag aldrig kännt förut när något tagit slut. Då har jag mer kännt mig dränerad, nu känner jag mig klokare, lite mer smakrik, fler färger i regnbågen el vad man ska säga. Fast jääävligt trött i hjärtat, känslocardio!

(och fingrarna, behövde tydligen skriva av mig.. multum..).

[shadowfire]

Ursprungligen postat av Lellan;5148976...

Jag är ju bättre på att älska än innan jag lärde känna honom iaf, så har jag aldrig kännt förut när något tagit slut. Då har jag mer kännt mig dränerad, nu känner jag mig klokare, lite mer smakrik, fler färger i regnbågen el vad man ska säga. Fast jääävligt trött i hjärtat, känslocardio!....

på god väg att bli en klok o vis gumma

[Lellan]

Ursprungligen postat av shadowfire

Vänta nu, det handlar inte om att hitta någon perfekt. Fel/brister kommer alltid finnas där. Men som sagt, har man fått uppleva vissa bra egenskaper som man känner verkligen va kungligt bra, så är det lätt att man gärna ser dem hos nästa partner. Särskilt om man har liknande egenskaper i sig själv. Å likaså kanske man har träffat partner4 som haft samtliga de egenskaperna (med andra tillhörande brister givetvis), men blivit dissad av partner4.

Det finns olika kombinationer av bra och mindre bra egenskaper och beteenden. Det är det som kallas personlighet.

Jo, men mixen är ju en person, inte ett fenomen. Äh, vi är olika helt enkelt.

Ursprungligen postat av shadowfire

Hoho, här håller jag inte med alls.
Håller inte med om att det räcker med kemi.

Säger inte att det räcker med kemi? Utan att det kan påverka, starkt, starkare än vilken egenskap du vill.

Ursprungligen postat av shadowfire

Jag har träffat tjejer som vägrat ha sex innan giftemål. Eller som av moraliska principer hatat o köra bakifrån. Eller som helt enkelt fysiskt varit på helt fel nivå och velat sticka nålar i snorren o annat. Eller som vägrat stoppa manssnopp i munnen, men själv velat bli slickad. Kemin har för den delen kunnat vara kung, men sexet kass.

Jo, men medge att med kemi så blir man mer öppen inför sina egna föreställningar om vad som är bra sex också, fast jag är absolut med på att det finns gränser. Definitivt. Men att kemi skulle vara en oväsentlig variabel vad gäller sex är ju bs.

Ursprungligen postat av shadowfire

Fungerar inte kommunikationen så kan man bara lägga ner... osv

Fast finns en vilja finns en väg, man kan lära sig också? Jag har haft svårt att ta upp obekväma saker, men lärt mig att annars så händer inget, dock behöver jag påminnas - precis som ngn annan kan behöva påminnas om att det inte är farligt att prata, en konflikt behöver inte leda till distans utan kan ge närhet för att man ökar förståelsen, bara genom att förklara hur man känner - utan att begära att bli förstådd, kanske räcker med att bli lyssnad på och ngn försöker förstå.

Ursprungligen postat av shadowfire

Håller inte med dig om att det bara är att plocka fram saker o ting som i huvudtaget inte existerar hos en människa.

Nu käre vän, är du ute och cyklar totalt.. var hävdar jag det?

Ursprungligen postat av shadowfire

Då är du inne på att omforma och försöka göra om individen till någon du tycker bättre om.

Nej? Att artikulera sina behov är knappast att kräva att de tillgodoses, men det är att ta sig själv på allvar och fundera på om man kan lägga de behoven åt sidan eller om det finns saker där som den andre gärna gör, bara den är medveten om behoven. Det är inte att i grunden ändra sig, det är att av kärlek visa omtanke. Både vad gäller att ta sig själv på allvar, och att få redskap att göra ngn lycklig.

Ursprungligen postat av shadowfire

Med det resonemanget borde du ju inte flaggat dig som singel nu, utan jobbat vidare för att omforma/göra om din karl?

Jag har INTE velat göra om honom. Jag tyckte om honom från början, och det växte. Dock led jag när jag kände mig avskärmad, när jag inte visste om jag inbillade mig att han tyckte om mig - eller om det var inbillning att han slutat tycka om mig. Han sa flera ggr i helgen att det var jätteskönt att jag talat om att jag vill veta när/om han tänker på mig, så att han fick visa det - och veta att det gjorde mig glad. Tex så sa han för ngn månad sedan att när han tog tupplur på lunchen istället för att äta då (åt på fikan), så tänkte han alltid på mig. Jag hade ingen aning om att han fortfarande gjorde det, förrän jag fick ett sånt sms i veckan.

På samma sätt hade jag idéer om att jag behövde ngn som varit idealist från barnsben, men insåg snart att det är vackert med människor som kan tänka om och jobba med sig själva. Att en övertygelse som brinner klart från början inte nödvändigtvis är starkare än den som kommer ur hårt arbete.

Jag är singel för att jag inte hade självkänsla nog att sluta undra varför han inte ville kalla mig för sin flickvän, men jag hade ju inte velat att han gjorde det bara för att göra mig glad. Att ändra på honom hade varit korkat iaf, han är en underbar människa.

Du med skuggis! Fast vi ser verkligen världen ur två helt olika perspektiv ofta.