tråden om dating, relationer mm

[Lellan]

Ursprungligen postat av Asdf

+100

Syftas det på mig? Tja, ni kan ju trösta er med att jag inte tar detta med kompisar i min närhet iaf, utan ut i cyberspace. För mig känns det vettigare, dels för att bevara kompisrelationerna (räcker med att säga "känns jobbigt när han är borta, vi hörs mindre då"), dels för att dem lär han ju träffa och jag vill att deras bild av honom ska färgas av hur han är inte mitt analyserande.

[Remokillen]

För min egen del:
Jag saknar min flicka. Hon har avbrott i pluggandet och är hemma och jobbar. Det känns fjantigt att smsa små kärleksförklaringar då och då, och jag vill inte göra dom urvattande så jag låter bli. Men hur hanterar ni när ni ska vara ifrån er partner ett tag?

Ser till att ha ett lager med bra (snuskiga) bilder på henne, så att du kan syssla med seriös självbefläckelse. om du inte har det så ringer du upp henne och meddelar att det är dags att skicka över ett gäng per omgående. Efter det så förklarar du för henne att livet utan henne är som en Norénfilm i svartvitt.

[Tabbe]

Hon jag dejtar ska vara borta 4 veckor på rhodos, beställdes 1 år innan vi träffades.

Är inte särskilt orolig faktiskt, vill hon att det ska bli vi kommer hon inte hålla på med någon annan. Så tänker jag iaf, typ.

appråpå vara borta och inte ses på länge med minimal kontakt.

[Lellan]

Ursprungligen postat av Remokillen

Ser till att ha ett lager med bra (snuskiga) bilder på henne, så att du kan syssla med seriös självbefläckelse. om du inte har det så ringer du upp henne och meddelar att det är dags att skicka över ett gäng per omgående. Efter det så förklarar du för henne att livet utan henne är som en Norénfilm i svartvitt.

.. med risk för att hon ska känna att det inte är henne utan sex han saknar, och att han framstår som needy...

Ska det förklaras ngt är det väl hur han känner på riktigt, är det som ovan, så fine, men ngn lysande strategi tycker jag väl inte att det är.

Ursprungligen postat av Tabbe

Hon jag dejtar ska vara borta 4 veckor på rhodos, beställdes 1 år innan vi träffades.

Är inte särskilt orolig faktiskt, vill hon att det ska bli vi kommer hon inte hålla på med någon annan. Så tänker jag iaf, typ.

Jepp, och inget lär man få veta iaf, huvudsaken är väl att man ngn gång tagit upp vad som är ok el inte. Håller med du, är hon mån om sina känslor för dig och att ni ska kännas bra i framtiden så är det ju långsökt att hon skulle göra nåt med ngn bara för att hon är där. Hoppas hon får en rolig resa och kommer hem solbränd, glad och om möjligt ännu hetare! Lägg till lite saknade och bada-bing-bada-booom...

Själv var jag inte ett dugg orolig innan killen började babbla om att han hade sån ångest efter helgen, kallade mig "vännen" och sa att vi "hörs väl nåt" och "vi ses säkert ngn helg när jag kommer hem", men å andra sidan, hur artikulerad är man själv när man är borta på skoj. Ska ha kul tills vi ses iaf, så it´s all good.

[prOtotype]

Ursprungligen postat av Lellan

Tja, tydligen ska man inte tänka iaf?

Du får väl göra som jag då, tagga ner och inte ta kontakt. Hur lång tidsperiod snackar vi? För min del är det ju bara 2 veckor, men är det månader så lär man ju hitta sätt att hålla lågan sas.. då kanske hon kan ta ett avbrott när ni ses, jag tycker alltid det är bättre att ses än att sms/mail/ringa.

Edit: Fast jag tror att hon vill att du ska göra det du känner för. JAG hade velat det, att när min kille tänkte på mig el whatever, så ingen big deal: utan höra av sig (iofs precis som min kille sa, men det känns inte som att det är så, så jag skiter i vad han sa.. ).

Tänkande är inga problem om man håller sakerna på rätt köl, men mycket tänkande gör det svårt att hålla tankarna positiva.

Vi har varit ifrån varandra i snart tre veckor. Men vi har midsommarhelgen att ses på, så det känns lugnt. Vi håller kontakt, men ibland undviker jag att vara så gosig via telefon/sms som jag känner för. Det har liksom inte rätt effekt. Bättre att hålla goset i sig och släppa ut det när man faktiskt träffas.

[C.E.J.]

Ursprungligen postat av Lellan

Vänner och vänner, han kallar oss "särbos".

Vilket väl stämmer?

[Asdf]

Ursprungligen postat av Lellan

Syftas det på mig? Tja, ni kan ju trösta er med att jag inte tar detta med kompisar i min närhet iaf, utan ut i cyberspace. För mig känns det vettigare, dels för att bevara kompisrelationerna (räcker med att säga "känns jobbigt när han är borta, vi hörs mindre då"), dels för att dem lär han ju träffa och jag vill att deras bild av honom ska färgas av hur han är inte mitt analyserande.

Lite kanske
Spartansk enda 3 ord mitt i bokdjungeln var bara så otroligt väl placerat!

[prOtotype]

Ursprungligen postat av Remokillen

Ser till att ha ett lager med bra (snuskiga) bilder på henne, så att du kan syssla med seriös självbefläckelse. om du inte har det så ringer du upp henne och meddelar att det är dags att skicka över ett gäng per omgående. Efter det så förklarar du för henne att livet utan henne är som en Norénfilm i svartvitt.

Ett måste. Thank (the non-existing) god for MMS.

Ursprungligen postat av Lellan

.. med risk för att hon ska känna att det inte är henne utan sex han saknar, och att han framstår som needy...

Ska det förklaras ngt är det väl hur han känner på riktigt, är det som ovan, så fine, men ngn lysande strategi tycker jag väl inte att det är.

Klart jag saknar sex. Skulle jag som är sexuell annars verka tillfredställd även när hon är borta så skulle det snarare vara dags att börja bli orolig.

Ursprungligen postat av prOtotype

För min egen del:
Jag saknar min flicka. Hon har avbrott i pluggandet och är hemma och jobbar. Det känns fjantigt att smsa små kärleksförklaringar då och då, och jag vill inte göra dom urvattande så jag låter bli. Men hur hanterar ni när ni ska vara ifrån er partner ett tag?

Jag förstår inte varför man ska hålla korten tätt mot bröstet? Är det inte värre att inte visa sin kärlek än att visa sin kärlek? Varför ska man dö inombords av längtan, medan den andra tror att man har ett gott liv utan den? Tycker det är vansinne att ge kärlek med måtta!

[mini]

Håller med Elso. Jag tycker inte att ömhetsbevis blir blekare om man ger dem ofta. Inte så länge man menar det och inte använder det som valuta. Mer kärlek!

[prOtotype]

Ursprungligen postat av Elso

Jag förstår inte varför man ska hålla korten tätt mot bröstet? Är det inte värre att inte visa sin kärlek än att visa sin kärlek? Varför ska man dö inombords av längtan, medan den andra tror att man har ett gott liv utan den? Tycker det är vansinne att ge kärlek med måtta!

Hon har fått ett helt gäng gosiga sms. Jag skrev lite fel där. Det känns fjantigt att smsa små kärleksförklaringar för ofta. <- mer det jag menade än det jag skrev tidigare.
Att hon vet att jag saknar henne är viktigt. Att påminna henne om det flera gånger om dagen blir bara fjantigt.

[Nitrometan]

Ursprungligen postat av mini

Håller med Elso. Jag tycker inte att ömhetsbevis blir blekare om man ger dem ofta. Inte så länge man menar det och inte använder det som valuta. Mer kärlek!

Precis. Det kan inte bli för mycket kärlek i världen.

Mer kärlek!

[Lellan]

Ursprungligen postat av prOtotype

Tänkande är inga problem om man håller sakerna på rätt köl, men mycket tänkande gör det svårt att hålla tankarna positiva.

Men när man får så märkliga vibbar, är det svårt att inte börja undra. Det är ju noll respons som stör, han undrar inte hur jag har det, jag vill inte gå och tro att vi har nåt om vi inte har det.

Ursprungligen postat av prOtotype

Vi har varit ifrån varandra i snart tre veckor. Men vi har midsommarhelgen att ses på, så det känns lugnt. Vi håller kontakt, men ibland undviker jag att vara så gosig via telefon/sms som jag känner för. Det har liksom inte rätt effekt. Bättre att hålla goset i sig och släppa ut det när man faktiskt träffas.

Såg vad du skrev sen, och förstår hur du menar, tänker lika. Lagom är bäst! Inte dölja och inte kväva.

Ursprungligen postat av prOtotype

Ett måste. Thank (the non-existing) god for MMS.

Klart jag saknar sex. Skulle jag som är sexuell annars verka tillfredställd även när hon är borta så skulle det snarare vara dags att börja bli orolig.

Jag syftade mest på om man fokuserar enbart på att man saknar sex, inte personen, kan det ju kännas lite opersonligt - men å andra sidan, jag tolkar utifrån min sits att ha blivit ihop med min pojkvän som blev kk som blev pojkvän igen.

Men det är ju just det här som gör mig orolig. Han verkar absolut inte tänka på mig, sakna mig el sex el nåt öht.

Jag ringde nyss. Han hade inte gjort nåt sen han kom dit, bara hängt hos sin morsa.. låg och läste nu. "Skönt att slippa tänka på jobb.." Frågade lite vad han hade för planer? Fika och bio ikväll, annars inget förrän fest midsommar. Han frågade om mina midsommarplaner, sen frågade jag om vi skulle ses i veckan när han kommit hem, han tyckte vi kunde passa på på lördagen när vi är hellediga istället. Han kändes oengagerad så jag sa mest att han fick ha det så kul ikväll, han sa "jag kan höra av mig nåt på torsdag", sa att det blir bra.

Så, han är väl antagligen slutkörd och behöver vila järnet, då ska han få det, men det hemska är att det känns som om mina känslor rinner genom mina fingrar. Vet inte om de självdör utan näring, men vem vet, vi kanske blommar upp när vi ses.

[Jompan]

"Kärleken går förlorad när vi börjar sätta upp exakta regler för hur den ska se ut" Paolo Coelho

Kände att det var passande med ett av mina favoritcitat. Tror att det ligger mkt i dem tankarna, när man grubblar och funderar allt för mycket över vad den andra känner så förlorar man lite av kärleken man har för den andra. Tror också att mycket av funderadet tar lite för mycket energi från en som man kan lägga på att göra andra saker som gör en glad och stärker en. Istället för att kanske sitta hemma och grubbla kanske man borde unna sig själv nått, kanske gå till frissan och göra sig lite fin, eller annat som stärker en själv och ens självkänsla/värde så att man känner sig lite sexig igen kanske.

Så är det i alla fall för mig, unnar jag mig något och stärker mig själv så lägger jag per automatik av med massa grubblerier och glädjs mer av den andra personen och mig själv och hakar inte upp mig på vissa uttryck den andra kanske använt sig av. Tror i många fall att det inte ligger nått speciellt bakomliggande och om det gör det kanske det inte ens handlar om en själv, så varför må dåligt över något som kanske inte ens har med en själv att göra. Man kan inte tvinga en hund att vifta på svansen!

Lite funderingar jag fick efter läst det sista sidorna i denna tråd.

Lite fascinerande dock hur osäkra många av oss blir till följd av kärlek, kanske för att man tappar bort lite av sig själv när man blir kär, kanske mår man bättre när man lär känna sig själv igen och varför man är sådan toppenperson, då kanske man inte heller behöver funderar lika mycket på varför den andre är med en, eller varför den andre sa si eller så och vad betyder det etc.

[Lellan]

Ursprungligen postat av Jompan

"Kärleken går förlorad när vi börjar sätta upp exakta regler för hur den ska se ut" Paolo Coelho

Kände att det var passande med ett av mina favoritcitat. Tror att det ligger mkt i dem tankarna, när man grubblar och funderar allt för mycket över vad den andra känner så förlorar man lite av kärleken man har för den andra. Tror också att mycket av funderadet tar lite för mycket energi från en som man kan lägga på att göra andra saker som gör en glad och stärker en. Istället för att kanske sitta hemma och grubbla kanske man borde unna sig själv nått, kanske gå till frissan och göra sig lite fin, eller annat som stärker en själv och ens självkänsla/värde så att man känner sig lite sexig igen kanske.

Så är det i alla fall för mig, unnar jag mig något och stärker mig själv så lägger jag per automatik av med massa grubblerier och glädjs mer av den andra personen och mig själv och hakar inte upp mig på vissa uttryck den andra kanske använt sig av. Tror i många fall att det inte ligger nått speciellt bakomliggande och om det gör det kanske det inte ens handlar om en själv, så varför må dåligt över något som kanske inte ens har med en själv att göra. Man kan inte tvinga en hund att vifta på svansen!

Självklart inte. Men hur många hade klarat sig med 24 timmar med den man älskar per månad? Som regel alltså. Då behövs någon form av näring, om man upplever att någon vill vara ifred från en - ja då svalnar ju känslorna. Jag vill inte leva i ngn fantasivärld, inbilla mig ngt som inte är.

Jag är absolut för att ta emot kärlek i den form den kommer, men får man ingen ömhet känner man till slut ingen heller. Så det känns lite märkligt om det är mig du syftar på, att man hänger upp sig på ord tex.. när vi var kk sa han älskling och var jättegullig med sms och samtal, när vi blev tillsammans kallas jag vännen och han har aldrig lust el tid att höras, svarar inte på sms på ett par dygn el inte alls.

Självklart gör jag saker, träffar kompisar varje dag, jobbar och har min son, tränar, gör saker som får mig att må bra. Men saknar kontakten med min pojkvän, eftersom den blivit konstig. Hade han inte uttryckt osäkerhet ang vad han känner, hade jag nog inte kännt det, säger någon att den är säker får man ju förutsätta det.

Ursprungligen postat av Jompan

Lite funderingar jag fick efter läst det sista sidorna i denna tråd.

Lite fascinerande dock hur osäkra många av oss blir till följd av kärlek, kanske för att man tappar bort lite av sig själv när man blir kär, kanske mår man bättre när man lär känna sig själv igen och varför man är sådan toppenperson, då kanske man inte heller behöver funderar lika mycket på varför den andre är med en, eller varför den andre sa si eller så och vad betyder det etc.

Men det är ju inte kärlek man blir osäker av? Kärlek blir man glad och nöjd av. Det är ju när man inte känner kärlek, man blir osäker. När någon avvisar, el är frånvarande mentalt, inte frågar hur man mår osv, det blir man osäker av.