Lite fakta om Tricis.
Bakgrund: Mycket aktiv som liten och tonåring, började på gym vid 16 års ålder (vilket jag tycker är alldeles för tidigt egentligen).
Har alltid varit intresserad utav kost och träning när jag gick i 9an sa jag att jag skall bli gyminstruktör (på god väg nu)
I gymnasiet ägnade jag stor del av min tid på gymmet (då jag slutade röka samtidigt gick jag dit varje gång jag blev röksugen(6ggr/v), detta resulterade i undernäring och överträning).
Vidare sprang jag mycket på fritiden,simmning var också med i bilden.
Vid
18 års ålder fick jag bullimi och ortorexi.(vilket jag inte visste om eller accepterade då)
När jag var
21 gick detta över i anorexia.
22 år: Jag får terapi för mina ätstörningar.
Vilket jag kämpat med fram tills jag träffade min nuvarande coach.
Maj innan jag träffade honom åt jag 700kcal om dagen.
Mitt mål var att börja äta normalt och försöka att inte få ångest och överträna.
Jag får ett schema som är 1 helt kropps pass 1 grr i veckan.
Juni: Jag äter sunt och har förvandlats till ett kontrollfrek igen men äter åtminstonde. Jag får ett schema som är 3 split.
Vi bestämemr träff i aug.
Juli: Jag känner mig fri från mitt kontrollbehov och kan äta utan ångest. Jag tränar i måttliga mängder efter schema som coach gett mig.
Augusti: Jag har skött mig bra och utvecklats otroligt mycket både som individ och i träningssyfte, jag får ett nytt schema som är 4 split.
Detta är mina förutsättningar för att bygga (med andra ord inte bra).
Men jag har förändrats som person och ser inte mat som ett äckligt monster längre, jag ser det som energi!
Jag ser inte träning som ett tvångsbeteende, jag ser det som en rutin och en ROLIG hobby!
Jag öppnar mig verkligen nu och hoppas ni förstår varför mina scheman ser ut som de gör .
Caio