Spöade upp våldtäktsman, åtalas för grov misshandel

[Trance]

Ursprungligen postat av Osten80

Hur mycket våld ska man få använda när man blir attackerad i sitt hem?

Mycket.

Ursprungligen postat av Tolkia

+1. Sedan tror jag att man är bra långt ute och cyklar när man drar in rationalitet i resonemanget. Sannolikheten att det här handlade om något annat än känslostyrning är ytterst låg.

Man kan rationellt se att en person i den situationen har rätt att vara styrd av sina känslor och att eventuellt övervåld i stundens hetta inte skall straffas.

[shadowfire]

intressant, hade ingen aning om att det fanns sådana parametrar att ta till för besinning/excess mm... trevlig lärdom (som jag hoppas jag slipper dra nytta av)!

[saab900]

Jag känner till för lite detaljer i händelseförloppet för att kunna tycka något. Det enda man vet är att åklagaren kan motivera ett åtal för grov misshandel på något sätt. Därmed inte sagt att jag skulle hålla med om åklagarens resonemang. Fallet där en man räddade en överfallen kvinna genom att slå angriparen i huvudet med en domkraft dyker upp i bakhuvudet. Jag anser inte att man under nödvärn ska kunna begäras tänka så klart att man inser att våldsverkaren kan ta skada av ett slag i huvudet med en domkraft. Man gör helt enkelt vad man måste för att så snabbt som möjligt avbryta våldshandlingen och oskadliggöra våldsverkaren. Människan kan avlida av förhållandevis lätt våld mot huvudet om det vill sig riktigt illa, och under en impulsstyrd handling, att rädda någons liv, har man inte tid eller förmåga att ta fram anatomiboken och måtta. Jag anser att om man kan besluta sig för att bruka oprovocerat våld mot någon genom misshandel eller våldtäkt så får man också finna sig i att man själv kan råka illa ut när någon annan går in för att avbryta. Jag anser även att man får bruka våld mot inbrottstjuvar. Det blir ju en hotfull situation om jag kommer på en inbrottstjuv. Hur fan vet jag att han inte är beväpnad, eller tänker skada mig? Jag måste ju oskadliggöra honom.

[petah]

Bryter sig någon in i mitt hem och försöker våldta min fru/flickvän så tycker jag personligen att jag får göra vadfan jag vill för att stoppa denne.

Hoppas verkligen att maken klarar sig helt utan dom, ett "ajja bajja" på sin höjd.

[Osten80]

Ursprungligen postat av Tolkia

+1. Sedan tror jag att man är bra långt ute och cyklar när man drar in rationalitet i resonemanget. Sannolikheten att det här handlade om något annat än känslostyrning är ytterst låg.

Visst är det känslostyrt. Jag skulle vilja påstå att det är ytterst få fall där det i "rationalitetens" namn krävs att man helt eller halvt slår ihjäl någon för att rädda offret och avstyra situationen. Med mina problem att behärska mitt humör hade jag säkert gjort likadant. Det hade förmodligen slagit slint, och det hade nog varit rena turen om han inte dog, dvs om jag fysiskt sett skulle klara av honom, men inte är det rätt för det.

Ni som tycker att man har rätt att slå ihjäl någon när man blir attackerad i sitt hem, hur tänker ni?
Om två personer, som till och med är bekanta, är i den enes hem; ska bostadsinnehavaren helt enkelt i bästa "they're coming right for us"-stil kunna hävda att den andre rusade mot honom med en kniv, slå ihjäl personen och sedan komma undan med det, bara för att han befann sig i sitt hem? Det behöver ju inte alls ha gått till på det viset, och varför skulle det i så fall bara gälla i hemmet? Det måste ju gälla ute på gatan också, då det "rationella" för att avstyra en situation inte skiljer sig från det förra scenariot.
Det är ingen skillnad i fara att bli påhoppad i hemmet jämfört med ute på stan, och vad är det som säger att ni står inför en dödsfara? Såvida han inte står med en pistol mot er skalle kan ni inte veta vad som ska hända med er, men det är alltså bättre att döda först, för att vara på den säkra sidan?
Ofta är det ju farligare att vara ute på stan tex under en helg med mycket fylla och bråk, och jag har själv vid ett par tillfällen varit med om sådant som i era tankar skulle berättiga mig att slå ihjäl personen i fråga. I stället för massvis av misshandlar under helgen, kan vi ju i stället få börja läsa om mängder av "självförsvars-dråp" i söndagstidningen.

[Stoltz]

Som så många sagt tidigare så förstår jag mannens reaktion. Hade någon försökt våldta personen jag älskar, fan, hade någon försökt våldta någon annan och jag sett det, så hade jag hoppat in och skadliggjort gärningsmannen på ett troligen brutalt vis.
Jag förstår även att det blir ett fall av det, jag hade blivit väldigt förvånad om det inte blev något! Jag tror dock, och förväntar mig, väldigt förmildrande omständigheter, pga situationer. Jag blir besviken om mannen inte blir friad, utifrån den informationen vi fått.

Samtidigt så förstår jag även denna blinda attityd som det talas om, där många förespråkar mer våld och t.o.m. det första tänket att man ska ta livet av honom. Inget mer än en spontan reaktion på något hemskt. Däremot förväntar jag mig av en civiliserad människa, som även om den styrs av känslor, ska kunna hejda sig från just det där extra. Att slå sönder någon som våldtagit/försökt våldta din fru/älskade/annat och att faktiskt döda personen, det är två väldigt skilda saker. Och jag tror faktiskt att majoriteten av de som pratar om att döda honom, i den här tråden, ser den skillnaden och hade även erkänt den i sagd situation.

Med det sagt, så var Trance första inlägg summa summarum för mina tankar om straffen.

[Fabregas]

Ursprungligen postat av Fatalist

Nödvärn är ej uppenbart oförsvarligt bruk av våld, således har du mycket mer spelrum än "vad nöden kräver", just för att ingen person som skyddar egen eller tredje part ska behöva tänka efter innan denne handlar för att avstyra ett brott.

Detta är ett solklart fall av nödvärnsexcess, och då har jag bara väktar+ov-utbildning och alltså ingen gigantisk juristutbildning precis, och jag äter upp min egen hatt om den äkta mannen blir straffad.

Hoppas du har en lättsmält hatt!

Soklart fall av nödvärnsexcess som sagt, men frågan i detta fall är ju hur grovt han misshandlat mannen. Omständigheterna ska vara sådana att mannen i det här fallet, "svårligen kunde besinna sig", för att nödvärnsexcess ska vara aktuellt.

I det här fallet verkar det "bara" vara försök till våldtäkt, och brottet har såunda inte fullbordats. Att då grovt misshandla mannen kan vara att gå längre än vad som är ursäktligt.
Om jag inte missminner mig helt så tar man i bedömningen hänsyn till farans art, om reaktionen varit rent impulsiv(dvs hur lång tid har man haft på sig att ta ett rationellt beslut) samt makens individuella egenskaper(dvs nervös, "kort stubin", lättskrämd etc...)

Det finns med andra ord situationer där du kan vara berättigad att ha ihjäl en annan person, men då ska det i princip vara uppenbart att det handlar om "dig eller honom". Du har inte rätt att ha ihjäl någon som våldtar din fru, och frågan i detta fallet är om man har rätt att grovt misshandla någon som försöker våldta din fru. Rent juridiskt så har man nog inte den rätten enligt min ringa uppfattning, och således lär maken dömas för brott.



För att svara på TS fråga, så tror jag att jag hade reagerat precis som den här mannen gjorde!

[Fabregas]

Ursprungligen postat av saab900

Fallet där en man räddade en överfallen kvinna genom att slå angriparen i huvudet med en domkraft dyker upp i bakhuvudet. Jag anser inte att man under nödvärn ska kunna begäras tänka så klart att man inser att våldsverkaren kan ta skada av ett slag i huvudet med en domkraft.

Där blev väl dock mannen dömd för misshandel, pga det faktum att han slog angriparen TVÅ ggr med domkraften/fälgkorset?
Om vi syftar på samma rättsfall, så har jag för mig att domstolen sa att ett slag var ursäktat, men inte två då angriparen i princip var oskadliggjord efter det första slaget.

En skillnad därifrån var väl iofs att mannen som ingrep inte kände kvinnan, och rimligtvis bör en högre toleransnivå uppställas om det finns känslomässiga band mellan "ingriparen" och offret.

[norlund]

Lagarna är helt åt helvete i det här landet,självklart ska man ha rätt att bruka hur grovt våld man vill mot någon som bryter sig in i ens hem. dötsstraf!

[TehSaxo]

Fria maken, släng våldtäktsmannen i fängelse.

[Mantus]

Ursprungligen postat av Trance

Mycket.



Man kan rationellt se att en person i den situationen har rätt att vara styrd av sina känslor och att eventuellt övervåld i stundens hetta inte skall straffas.

Ja, och det är därför vi har excessparagrafen. Hur långtgående en sådan paragraf skall få vara vad gäller hur mycket våld som får användas kan (och skall) självklart vara uppe för diskussion. Excessparagrafen är till för just sådana fall där man inte kan kontrollera sina känslor (upp till en viss gräns) situationer den inte är tillämplig på är dock när man rationellt vet att hotet är avvärjt och man hunnit lugna ner sig men ändå fortsätter misshandeln. Men det verkar de flesta här även de hålla med om är moraliskt förkastligt även om de kan förstå det ur andra perspektiv.

Excessparagrafen är den avvägning man funnit nödvändig för att sålla bort rena hämndaktioner (vilket inte bedöms gagna samhället) men ändå ha kvar en viss elacticitet vid de fall där omständigheterna gör att stora delar av samhället anser det oförsvarligt att döma en person för misshandel.

[Yes]

Ursprungligen postat av Osten80

Ni som tycker att man har rätt att slå ihjäl någon när man blir attackerad i sitt hem, hur tänker ni?
Om två personer, som till och med är bekanta, är i den enes hem; ska bostadsinnehavaren helt enkelt i bästa "they're coming right for us"-stil kunna hävda att den andre rusade mot honom med en kniv, slå ihjäl personen och sedan komma undan med det, bara för att han befann sig i sitt hem? Det behöver ju inte alls ha gått till på det viset, och varför skulle det i så fall bara gälla i hemmet? Det måste ju gälla ute på gatan också, då det "rationella" för att avstyra en situation inte skiljer sig från det förra scenariot.

Stämmer det att ena personen rusade mot honom med kniv är det nödvärn. Om det bara är en påhittad historia är det mord. Svårt bevisläge bara, men det vore det även om det gällde misshandel.

Givetvis gäller samma sak ute på gatan.

Det är ingen skillnad i fara att bli påhoppad i hemmet jämfört med ute på stan, och vad är det som säger att ni står inför en dödsfara? Såvida han inte står med en pistol mot er skalle kan ni inte veta vad som ska hända med er, men det är alltså bättre att döda först, för att vara på den säkra sidan?
Ofta är det ju farligare att vara ute på stan tex under en helg med mycket fylla och bråk, och jag har själv vid ett par tillfällen varit med om sådant som i era tankar skulle berättiga mig att slå ihjäl personen i fråga. I stället för massvis av misshandlar under helgen, kan vi ju i stället få börja läsa om mängder av "självförsvars-dråp" i söndagstidningen.

Man behöver inte veta säkert vad gärningsmannen har för uppsåt. Det räcker med att han initierar våld, något man bör ta ytterst allvarligt på. Även om det bara är en bråkig skitstövel på gatan vet du inte ifall han bär kniv eller tänker hoppa på din skalle ifall du går ner. Jag anser inte att någon ska behöva ta risken att få reda på exakt hur allvarligt hotet är. Den potentiella risken är att man dör eller får hela sitt liv förstört.

I ett sånt här fall bör det dessutom tas extra allvarligt. Det är inte frågan om nåt bråkigt fyllo som vill tjaffsa lite, utan någon som bryter sig in och försöker våldta en annan person. Jag ser det som en tämligen god anledning att förvänta sig det allra värsta.

[Mantus]

Som tankeexperiment kan man ju ta den gamla klassikern om tortyr. Skall tortyr alltid anses oförsvarligt i ett rättssamhälle? Det klassiska fallet är när du genom tortyr kan få en gärningsman att avslöja var han spärrat in din familj, om du inte nyttjar tortyr finns en stor risk att de kommer dö svältdöden. I en sådan situation skulle mitt beslut självklart vara att tortera personen ifråga, jag skulle dock inte kunna rättfärdiga detta moraliskt. Däremot skulle jag kunna se många andra skäl för att utföra min omoraliska handling. Det hade i det fallet blivit en avvägning där min moraliska ståndpunkt fått stå åt sidan för andra val jag anser viktigare.
Likväl vill jag inte leva i ett samhälle där tortyr är tillåtet även om jag för mig själv kan rättfärdiga mitt val. Alltså hade jag i det här fallet förstått att mitt beteende inte kan tolereras av samhället och tagit mitt straff.



Lägg märke till att jag här enbart går in på en moralfråga och inget juridiskt resonemang de lege lata.

[Yes]

Ursprungligen postat av Mantus

Som tankeexperiment kan man ju ta den gamla klassikern om tortyr. Skall tortyr alltid anses oförsvarligt i ett rättssamhälle? Det klassiska fallet är när du genom tortyr kan få en gärningsman att avslöja var han spärrat in din familj, om du inte nyttjar tortyr finns en stor risk att de kommer dö svältdöden. I en sådan situation skulle mitt beslut självklart vara att tortera personen ifråga, jag skulle dock inte kunna rättfärdiga detta moraliskt. Däremot skulle jag kunna se många andra skäl för att utföra min omoraliska handling. Det hade i det fallet blivit en avvägning där min moraliska ståndpunkt fått stå åt sidan för andra val jag anser viktigare.
Likväl vill jag inte leva i ett samhälle där tortyr är tillåtet även om jag för mig själv kan rättfärdiga mitt val. Alltså hade jag i det här fallet förstått att mitt beteende inte kan tolereras av samhället och tagit mitt straff.



Lägg märke till att jag här enbart går in på en moralfråga och inget juridiskt resonemang de lege lata.

Om det är bevisat bortom rimligt tvivel att det är gärningsmannen bör han anses helt sakna rättigheter och alla metoder för att rädda offren är moraliskt försvarbara(så länge det inte drabbar oskyldiga).

Däremot tror jag tortyr är väldigt ineffektivt. Gärningsmannen kommer troligen säga vad som helst för att slippa undan.

[Mantus]

Ursprungligen postat av Yes

Om det är bevisat bortom rimligt tvivel att det är gärningsmannen bör han anses helt sakna rättigheter och alla metoder för att rädda offren är moraliskt försvarbara(så länge det inte drabbar oskyldiga).

Däremot tror jag tortyr är väldigt ineffektivt. Gärningsmannen kommer troligen säga vad som helst för att slippa undan.

Själv anser jag att tortyr aldrig är moraliskt försvarbart, oavsett omständigheter. Jag själv skulle inte vilja leva i ett samhälle som anser tortyr moraliskt försvarbart (gränsen för mig går vid olika former av inskränkning av personlig frihet). Däremot hade jag i det enskilda fallet funnit att tortyr fortfarande varit lika moraliskt oförsvarbart men att jag i det här fallet rationaliserat bort moralen för andra (för mig i den situationen viktigare) skäl. Bara för att en handling är moraliskt oförsvarlig behöver den inte vara oförsvarlig sett från andra perspektiv.
Det enda jag måste erkänna i det fallet är att moralen inte väger lika tungt som andra skäl och får stå tillbaka.
Slutsats: Människor handlar inte alltid efter sina moraliska övertygelser, det betyder inte att handlingen per definition är fel bara att den inte är moraliskt försvarbar.