Blir så jäkla arg och ledsen för att du ska behöva stå ut med sådana idioter! Jag har inte varit i din sits, men vet hur jobbigt det är att inte vara nöjd med sig själv, eller bara allmänt osäker. När jag började träna för första gången så var jag jätterädd för vad alla skulle tycka runt omkring mig och det var jobbigt när folk kommenterade att jag inte hade bra kondis och så vidare.
Jag började gymma någon gång 2007 eller så, gick mest på pass och sådär och höll inte på så mycket själv på gymmet. Då tränade jag på SATS och jag tyckte att det var grymt jobbig stämning, så jag slutade. Började senare extrajobba på ett annat SATS (jobbade med barn och inte träningsdelen) och fick därmed gratis medlemskap och tänkte att jag skulle försöka komma igång med träningen då, som en bonus. Men, mitt första tips till dig kan vara att hitta ett bra gym, kanske inte en stor kedja. Jag har inte mycket erfarenhet av F&S, men det jag verkligen inte gillade var att man skulle vara så perfekt redan när man började. Ja, visst det fanns ju undantag, men det kändes att de flesta redan var perky och tighta (tjejer) och stora och rippade (killar). Jag som är tjej tyckte också att det var jobbigt i stora omklädningsrum där jag ofta fick blickar från tjejer och kvinnor som var smalare, mer vältränade och så vidare. Jag kan ju lägga till att jag då inte ens var så stor ens från början, även om jag inte hade thigh gap och annat som tjejer skulle/ska ha.
När jag sedan för två år sedan började träna på ett litet gym här i det lokala samhället (som egentligen tillhör gymnasiet) så blev det en helt annan grej. Det här är som ett litet källargym med endast maskiner och fria vikter. Inga klasser, ingen glamour, inga sminkade tjejer (knappt några tjejer alls egentligen) och inga omklädningsrum ens en gång. Jag var livrädd första gången då det mest var stora, riktiga bodybuilders där och jag var en liten normal (inte smal, inte fet, inte vältränad), liten tjej. Men! Till min förvåning upptäckte jag att jag mådde så mycket bättre av att träna där. Jag hängde med mina killkompisar, jag fick råd och jag började träna. Det var ingen som gav mig konstiga blickar, vissa säger hej när man kommer men annars är det var och en för sig och om något känns det mer stöttande än på SATS.
Jag önskar att jag kunde hjälpa på annat sätt, typ hänga med dig och träna eller tja, någonting. Men det enda jag kan säga är att jag är stolt över dig. Stolt för att du försöker, och försök att stå på dig även om det är jobbigt. De där snorvalparna som kommenterar är dumma i huvudet. Det finns dessutom så många myter kring att vara stor/tjock/fet, att man inte tar hand om sig själv eller att man måste äta på ett visst sätt för att se ut så. Men precis som med muskelbyggnad, så är det otroligt individuellt och framför allt gentiskt! Jag har en tjejkompis som blivit kränkt av läkare då de sett på hennes kropp, antagit - i och med hennes övervikt - att hon måste ha högt blodtryck och inte må bra, vara hälsosam helt enkelt. Så när hennes BP var helt perfekt för ålder och så, så ville läkaren ta om testet för det kunde ju absolut inte stämma att man kunde ha ett bra BP och den kroppen. SUCK!
Dessvärre är ju synen på hur man ska se ut också väldigt socialt konstruerat och något som upprepas och reproduceras. Jag önskar att mycket av det bara kunde försvinna och att vi istället skulle kunna bygga upp varandra, istället för motsatsen. Men återigen, jag kan inte göra så mycket, annat än att säga att jag tror på dig och jag finns här

.
Sorry för ett låååångt inlägg.