Lellan - mot bättre vetande!

[Lellan]

Ursprungligen postat av Madame

Hej!

Hellre sent än aldrig, massa kramar tillbaks!

I dag har jag varit hos psykolog, efter en veckas semester. Har haft svårt att journala, för här skriver jag "naket" och uppriktigt. Och har inte riktigt orkat med det. Tänkt att ingen skulle förstå, jag fattar inte, men kanske spelar det ingen roll. =)

Summering; när pappa fick komma hem, så blev han mer sig själv. Från att ha varit personlighetförändrad o svävat mellan liv o död var det värme o humor igen. Mamma hade det värre, hon hade bott på korttidsboende under hans sjukhustid ( innan han blev inlagd vårdade han henne). Och så kommer han hem..men hon får inte. Det var inte helt lätt att hitta boende åt henne, men nu bor hon på demensboende sedan i januari. Pga arbets o hälsosituation gällande sonens pappa har jag haft grabben mer än vanligt. Oktober-1/2 december kontorstider.

Ovanstående rubbade mina cirklar. Från att ha haft stort fokus på att "nu måste jag ha stort fokus på min egen hälsa, många är beroende av mig". Till inre stress när det var mkt strul m hemtjänst o palliativa för pappa ( försökte åka upp ofta plus lösa problemet på distans att matleveranser o näringsdrycker inte kom igång), hantera mammas känslor, sonens saknad av sin pappa o ständigt dåligt samvete. Särskilt när jag stressade iväg för halvdana korta pass.

Det blev inte bättre när jag tog upp det gamla avlagda (enligt Fredrik Carlsson "självskadebeteendet"), att svepa stora mängder kcaltät illasmakande mix. Och det kändes SÅÅÅ befriande. Som att dra efter andan när det känts som om man ska kvävas. Det är sorgligt, dumt, onödigt, hemskt att det ger sådan lättnad. Ont i magen, spyfärdig, dåsig. Jag kommer aldrig förstå varför, blev enormt besviken och uppgiven.

Hos psykologen idag sa hon att det inte är så konstigt, fast man kan tycka det. Inget i mig vill det, samtidigt som det finns stunder när jag inte vill något hellre än att uppleva den där lättnaden som jag känner sådan skam o sorg över.

Under hela den här tiden har jag ätit väldigt hälsosamt, förutom vissa fikor. Men har skött kosten, vilket gett ger en surrealistisk känsla.. Dietmat brukar smaka bra, för man är hungrig. Det låter jättekonstigt med den nyttiga maten, jag förstår det. Men det har varit för att jag hela tiden tänkt att jag ska sluta "bete mig". Och då kändes det bra om matrutinen sitter, för den är en viktig del i min känsla att ta hand om mig själv. Värdighet, sundhet, det har gett mig mycket. Men lite parallella världar så att säga.

När mamma fick permanent boende lättade lite av inre stressen, tänkte att jag kunde ta upp journalandet iaf. För det är också lite boost till må bra för mig. Men så satte jag den dumma regeln "en vecka utan dumheter" innan ( det här var i början av februari). Och det blev Max fem dagar, ngn dag dum, på't igen..osv. Men den iden är ungefär lika smart som att komma i form innan man vågar sig in på gymet.

Så nu är jag här. Igen!

Eftersom jag fick problem med att jag försov mig 5 ggr sedan årsskiftet och ör mycket mån om att göra bra ifrån mig på jobbet, vara bra mamma men omöjligt kunde vakna (el stå emot att somna, vid köksbordet när potatisen kokade osv) tog jag en veckas semester, i morgon tillbaks på jobb igen. Har fått ner axlarna, andningen har hittat ner till magen, alla papper (sköter även föräldrarnas) i ordning och har haft fokus på sömn, träffa vänner, träna. Ätit gott ute på restaurang (tänk vad många goda kcal jag hade kunnat få för mina straffäckelkcal!), njutit. Känns nästan som en bedrift att ha förvaltat veckan väl!

Sååå... Träningsjournal var det va?

Som sagt, har tränat styrka som vanligt hela tiden fast inga kalaspass. Men senaste 4 passen var fina! Danspass m benrehab i torsdags, Axlar o bröst i fredags, armar igår och idag ett danspass. Skönt med dansen!

Psykologen ska jag träffa om en vecka igen. Fick hemläxa, göra lista (plus gärna utföra) något som bara är för att må gott själv. För min egen skull. Dansen hör klart dit! Men det finns saker att göra om man säger så. Har varit jättemån om att mina föräldrar ska komma regelbundet till sin frisör den här tiden ( sonen vill spara långt..:P), men har själv inte gått en enda gg sedan i somras. Bara en sån sak! Att klippa själv lite sporadiskt när man borstar tänderna är inte att ta hand om sig. Fåfänga kan vara sunt, att vara snål mot sig själv är en löjlig offerkoftelek, klär mig dåligt.

Ni ver var ni hittar den. The Wall of text.

[Magnus Larsson]

Lycka till nu!

[Jorgen]

Välkommen tillbaka Lellan
Jag ska själv på mitt första psykolog-besök imorn.
Heja dig!

[Lellan]

Ursprungligen postat av Magnus Larsson

Lycka till nu!

Tack, =)

Ursprungligen postat av Jorgen

* hug* *hug * *hug * *hug *

på dig själv hörru!

Ursprungligen postat av jaaaaag

Välkommen tillbaka Lellan
Jag ska själv på mitt första psykolog-besök imorn.
Heja dig!

Tack - heja oss!

Var visst inte så lätt att komma in i journalandet igen, dessutom fick jag en ofrivillig vecka utan gym när 4 planerade besök fick ställas in pga vab o lite barnpassningsstrul. Men funkar sedan i söndags iaf.

Nu är våren på g känns det också som, så får jobba på med att hålla orkeslöshet o destruktivitet stången. För att utmana ödet kite extra testar jag nuvaring (hormon P-medel). Heh.

Nåja, mår bra nästan jämt iaf, även om jag känner att solen gärna får gå å dö. Idag tänkte jag mig ben, något jag känner inte direkt är rolig träning pga all uppvärmning o koncentration det kräver. Men man behöver göra det man behöver göra.

I'll be back!

[Lellan]

Vad svåååårt det var att komma igång m journala då.. Men träna går, dock grym förkylning inkl feber tis-sön = uppehåll. Idag måste jag skriva för passet var helt stört, olikt alla tidigare.

Började med att jag nyvaken efter för lång tupplur, drack pwo och kände mig tjockis (har naturlig förklaring, är det! ). Framme på gymet pb i rotatorcuffar (konstigt). Stående hantelpressar med omedelbar löjlig pump, bytte till hantellyft och det svällde på och knep satan. Kände pulsen i axlarna, kunde knappt göra ngn övning alls för det var så härligt löjligt ont av inget.

Vet inte vad jag undrar, eller vill med inlägget, bara att det blev ett kort pass för the bööörn när jag höll i 2 kg silver var löjlig. Brukar njuta av pump men axlarna blev typ oelastiska så det var nog mest någon form av kramp. Gillade det, dock.

Sedan danspass, shit, jag är verkligen i en form som är rund alltså. Känner mig motiverad att agera kroppsvänligt. Är värd att må prima!

Wat, uppdatera!

[Lellan]

Ursprungligen postat av jaaaaag

Wat, uppdatera!

Haha, suger på det.. Dock så tränar jag aldrig mindre än 4 pass vecka (ibland 6), även om det mest är styrka och det utan större utveckling. Men har fått litet snäpp uppåt på träningsglädjen så försöker höja från upprätthålla till utveckling, gör alltid så att träningen är jobbig.. men är taggad att öka bulkabilytyn i mucklerna samtidigt som jag såklart bör bli mindre vadderad, typ övertyga mig själv varje pass att det finns en tuffare nivå vad det månde vara (intensitet, reps, kg).

Energiintaget är fortfarande inte toppen alla dagar (eller det är väl just vad det är, onödigt "i topp" .. ;P). Nu har jag dessutom fått för mig att jag ska köra mer cardio iform av spinning och jogg men blir så jävulskt hungrig så lär bli asfet av det. Men det är ju gött för humöret, behöver bara stänga av "lyssna på kroppen" isf.. för min kropp vrålar "mat" av konditionsträning och det är jag inte gagnad av att lyssna på. Finns risk för grinig o tjock när jag klämmer in cardio vet jag av erfarenhet (mer fläsk på maggen pga kortisol, ja - eller så blev iaf resultatet förr när jag fettmätte). Men allt är inte skrivet i sten, kan jag behålla lugn och glädje utan att lyssna på hunger kanske det blir boost med kondis. Lite trist om jag inte ska kunna få till konditionsträning utan att gå upp i vikt.

Hursomhelst, även ett litet stilla axelpass når jag snabbt nivån att jag darrar i hela kroppen, sprutar svett, darrar och det svartnar för ögonen ihop med att bli spyfärdig och jag hoppas att det inte bara är pga klen o sommar.. Känns iaf inte bero på ngt fel i kroppen, utan just pga att jag siktar på utveckling.
Men - det är njutning det!

Har lyxat till med en större stl på löptröja då den andra krympt i garderoben, löövs the funktionella tröja! Förhindrar iskalla tits och ashet rygg: Helly Hansen charger wmns (bra passform över brösten också, och lång rygg, helt amazing!http://www.amazon.com/Helly-Hansen-W.../dp/B00CF4JU96).


Så ser man något som långsamt masar sig fram är det inte en övergödd lila snigel med fartränder utan en Lellan som sportar..

[Lellan]

Hejsan hoppsan, visste väl att den här lilla dagboken låg o skräpade någonstans! 😉

En vecka efter senaste inlägget började jag med fluoxetin o sedan kom en påfrestande, men stundtals ändå fin, höst. Mamma på demensboende, min älskade pappa somnade in.. Stilla efter att vi konstaterat att cancern tagit över och det vi kunde styra över var att slutet blev så värdigt, fint och smärtfritt som möjligt.

Kände att jag måste hem, brukade åka rätt ofta, och det här var första gången (efter sonens pappa) som min pappa fick träffa någon jag träffade. Nämligen min fina Hasse. Var ett år sedan jag träffade honom 1:a gången, still going strong.. <3

Hursomhelst så fick han det varma men retsamma "pappaförhöret" på fredagen. Men jag kände att det inte alls var bra med pappa. Vi skulle åka hem lördagen, men jag stannade och kontaktade pappas läkare på palliativa teamet o biståndshandläggaren. Sedan följde min tuffaste, men även den vecka jag är mest tacksam över. Tidigt på morgonen lördagen som följde somnade han in stilla och jag höll hans hand. Sedan var jag ensam. Inte i hjärtat, men i det rummet i den stunden kändes det så tydligt att han lämnat oss. Var rädda om era nära, vi lånar bara varandras sällskap, var tacksam över dem du har..



Hade dragit på mig envis hosta, hostade av mig ett revben och fixade inget på gymet pga. Kändes verkligen surt, samtidigt hade jag åkt på en överväldigande trötthet. Visserligen kom den ganska omedelbart iom att jag började med fluoxetin, men nu började jag verkligen få svårt att hålla mig vaken. Däckade konstant.

Tyvärr är jag fortfarande där, men la in regelbunden semester för att inte jobba mer än 28 h vecka för det känns aptrist att däcka o inte ens klara av att hålla sig vaken, alla runt mig har föreslagit sjukskrivning men hur knäppt det än låter skulle det sabba en hel del självförtroende. Så nu hoppas jag på att hitta en vardag jag orkar.

Vilket visar sig vara lite klurigt; tränar jag en timme/ träffar folk/ går ett par timmar på stan somnar jag ofelbart minst 3 timmar o vaknar helt utslagen o känner mig typ sjuk även dagen efter. Så har varit typ att jag pallar aktivitet varannan dag o det med näppe. Resten av vaken tid vill jag spendera med framförallt sonen.

Nu lär jag, hur gärna jag än vill, sova 10 h, träna och hoppas på att jag inte förlorar mer än 3 timmar till sömn efter passet o orkar hålla mig vaken hela em/kvällen med sonen. Låter gnälligt kanske, men känner ändå att jag håller humöret hyfsat med tanke på hur sorgligt handikappande att inte ha kontroll över att lyckas hålla sig vaken. Mkt positivt denna tid har kommit i form av Facebook, ett ställe att hämta in lite av allt socialt etc som missas när man sover.

Målet nu är att ta det dag för dag, är öppen för (desperat? :P) alla sätt att få energi o vaken tid, så ska därför testa att vara utan Facebook o insta, för att se om jag misstar mig att det är en hjälp.

Så detta blir lite substitut, vill ha tillbaks vakenhet o tja.. Mitt liv, typ. Som tur är omges jag av fina människor som verkligen är en morot att hålla sig vaken för!

(Wall of text - den förmågan satt kvar som en smäck iaf! )

[Jorgen]

Wall of text förmågan är bra att ha, du får gärna fortsätta använda den här.

Hoppas att det löser sig med tröttheten och himla kul att du hittat kärleken.

[Exdiaq]

Sjukskrivning är något man ska vänta med in i det sista utifrån vad jag fått lära mig så jag tycker att du gör rätt i att köra på efter egen förmåga!

[Lellan]

Ursprungligen postat av Jorgen

Wall of text förmågan är bra att ha, du får gärna fortsätta använda den här.

Hoppas att det löser sig med tröttheten och himla kul att du hittat kärleken.

Tackar tackar!

Å kärlek är nice. Att vara vaken är också rätt intressant!

Ursprungligen postat av Exdiaq

Sjukskrivning är något man ska vänta med in i det sista utifrån vad jag fått lära mig så jag tycker att du gör rätt i att köra på efter egen förmåga!

Har ingen erfarenhet direkt, men hade möjlighet att ta semester o lägga schemat med 1 vecka ledigt plus 4 veckor max 28 h/v för att få till lite balans.

Försöker vara lite hård m att det ska vara släckt 22 o att jag ska vara uppe senast kl 8. Helst utan powernaps, men om så - inte längre än 2 timmar. I övrigt är planen att göra saker jag brukar gilla att göra, ha det allmänt nice när jag är vaken.

Har lämnat massa blodprover som hävdar att jag är kry fast jag känner mig dålig så försöker såhär. Udda träningsjournal kanske, men är less på att vara trött o att sova bort livet är trist.

Gårdagen: sov genom alla larm, vaknade 11. Tränade vid 14 (köttbulle-klen), hämtade sonen o höll mig vaken till 22 (men sovit dåligt), riktigt trött - men nu är det ny ledig dag att vara vaken på. Gäzzzp.. :P

[Lellan]

Blev två kassa styrkepass till innan helgen, under helgen en liten skogsrunda med älskling o barn. Men det blev tyvärr allt, då en av grabbarna fick ont o i söndags blev det operation. Gick hur bra som helst, men trist såklart. Vi var i Dalarna o tanken var skidor o Vasalopp.

Idag kom vi hem o det första jag gjorde var att sätta mig på spinncykeln. Sån träning har jag av ngn anledning svårt att se som träning, trots att jag var en spinningtorsk förut (eller kanske just därför; såg inga resultat fysiskt förrän jag hittade styrketräning, därav särskild gloria på styrketräning).

Under helgen hann jag iaf konstatera att fb/insta nog varken gör till el från vad gäller ork. Men kör sparsamt utifall att. Störs enormt av gå o gäspa konstant, vara trött. Fast verkar ju vara lika trött oavsett om jag sover el är fysiskt aktiv, så tänker köra på det senare. Har ju sovit ett halvår minst, värdelöst. Det gör mig förbannad, men även det tröttar så försöker att bara

Lyckades bra med sömn före 22 o upp före 8 sedan sist iaf. Klapp på axeln där! Inte tagit någon tupplur heller, även om det hade varit skönt under de 9 timmarna på akuten.

Well, imorrn är det långpass jobb. I en pigghetsform som förhoppningsvis är ngn promille bättre än när jag var där sist iaf!