tråden om dating, relationer mm - Sidan 2551 - Kolozzeum Forum

WHITEFOLKS · 2013-11-24, 22:42

Jag ser inte poängen med att gifta sig om man inte har de värderingarna.

TranceII · 2013-11-24, 22:45

Citat:

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Jag ser inte poängen med att gifta sig om man inte har de värderingarna.

Du kommer förmodligen inte gifta dig då?

filmjölk · 2013-11-24, 22:49

Citat:

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Jag ser inte poängen med att gifta sig om man inte har de värderingarna.

Har du aldrig vart riktigt kär i någon, och känt: "Henne kommer jag alltid älska", och all cynism och "men tänk om" är som bortblåst ur skallen?

Då vill man gifta sig och vara ett par tills döden skiljer er åt. Just då är det rätt, känns rätt, och det existerar inga tvivel. Det har inte med värderingar att göra, utan kärlek.

Sniggel · 2013-11-24, 23:58

Citat:

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Ja och även de borde veta om troligheten i att det sker och väga det mot vad som lovas.

+1

Citat:

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Jag ser inte poängen med att gifta sig om man inte har de värderingarna.

+1

Citat:

Ursprungligen postat av filmjölk

Har du aldrig vart riktigt kär i någon, och känt: "Henne kommer jag alltid älska", och all cynism och "men tänk om" är som bortblåst ur skallen?

Då vill man gifta sig och vara ett par tills döden skiljer er åt. Just då är det rätt, känns rätt, och det existerar inga tvivel. Det har inte med värderingar att göra, utan kärlek.

Nånstans där inne känner "man" ju på sig att de där känslorna man har, hur starka de än är, så finns det kvar en bit rationalitet nånstans som dessutom kopplar in samvetet och säger:
"Lovar du det här nu så är det ett katastrofalt svek om du inte kan hålla det, tänk dig för! Man spelar inte med folks känslor på det viset!"
Jag har iaf ofta tänkt så, därav att jag satt "man" inom parantes för jag vet inte hur andra tänker.

Adama · 2013-11-25, 00:01

Har man barn så finns det fördelar att vara gift, rent juridiskt. För många räcker det som skäl.

Sniggel · 2013-11-25, 00:04

Vilket är ett argument jag köper, så länge båda parter är med på vad som ingår i giftermålet och att man har diskuterat detta. Vissa kanske tycker det är oromantiskt att påpeka att man inte kan lova evig kärlek men att man iaf starkt tror på att det kommer att hålla och önskar det av hela sitt hjärta och tänker jobba för att det ska funka. Mer än så är i princip omöjligt att lova.

Oxe · 2013-11-25, 01:16

Visst kan det finnas skäl som rättfärdigar ett sånt avbrott, dödfall tex.

Jag tror aldrig jag skulle kunna inleda en seriös relation med en kvinna som varit gift och sen skiljt sig av nån skit anledning... Tycker det säger mycket om personen

En person som varit ute lite dejtat testat och och så vidare skulle vara ett minde problem för mig

Sen att jag personligen troligen hittat min livskamrat och har sådanna tankar om giftermål så har jag fortfarande inte kommit tillskott efter 8år. Nöd och Lust, I medgång och motgång osv osv osv. Skall ring uppgraderas så står min lojalitet fast att det är under dom premisserna

r3mpuh · 2013-11-25, 03:22

Jag funderar på att ta tillbaka min ex-hustru, som bedrog mig, som flickvän på test. Hon har ju bara haft samlag med 5+ pers sen skilsmässan, så hon kanske har ändrat på sig...

MrBoris · 2013-11-25, 03:26

Citat:

Ursprungligen postat av r3mpuh

Jag funderar på att ta tillbaka min ex-hustru, som bedrog mig, som flickvän på test. Hon har ju bara haft samlag med 5+ pers sen skilsmässan, så hon kanske har ändrat på sig...

Låter som en superbra ide hon verkar vara en bra go tjej den där.

r3mpuh · 2013-11-25, 03:29

Citat:

Ursprungligen postat av MrBoris

Låter som en superbra ide hon verkar vara en bra go tjej den där.

Kanske inte, men jag älskar henne fortfarande.

Lellan · 2013-11-25, 04:12

Citat:

Ursprungligen postat av TranceII

Jag vet inte hur jag skall säga detta och jag projicerar säkert bara mina egna svagheter men jag tycker så synd om din kompis. Jag har så svårt att se att man kan umgås med en person man föll för så mycket och ha så trevligt på bara ett kompisplan. Jag tänker bara att stackarn är så kär och hur mycket det suger att en person man vill ha tycker att man är en underbar person men känner ingen attraktion alls. Sedan så umgås man ändå eftersom man är korkad och torterar sig hellre eftersom man får vara nära och det kanske finns en chans.

Men det har tagits upp innan och det finns garanterat exempel på starka män som bara släpper det sådär och går vidare. Man får hoppas att den stackaren är en sådan.

Citat:

Ursprungligen postat av filmjölk

Det kan ju också vara så att han trånar och hoppas men trivs rätt bra som kompisar iallafall. Att vara den typen av kille som står ut med att vara olyckligt kär tycker nog både du och jag är sorgligt, men det verkar som iaf några klarar av det utan att slå skallen i väggen.

En barndomskompis till mig (som jag tyvärr tappat kontakten nästan helt med annat än på FB) var ända sedan gymnasiet kär i en tjejkompis. De umgicks och umgås ofta, (tom reste ihop...och bodde ihop...utan att ligga ) hon visste om att han var kär i honom, men det funkade ändå. Nu vid 35 är de ett par sedan ett år tillbaks. I kanske 16-17år väntade han tålmodigt genom hennes olika förhållanden innan han fick chansen, tragiskt men ändå romantiskt på något vis.

Vi pratade om det idag faktiskt. Vi hade jättetrevligt i helgen, första gången vi drack lite ihop. "Försökte" känna lite mer (utan att han märkte, såklart) men jag känner inte romantisk kärlek för honom helt enkelt. Däremot så tror jag faktiskt att jag kommit att älska honom, som vän. Respekterar, håller av, är nyfiken på liksom. Det skulle bli enormt jobbigt om jag måste vara utan honom. Vill veta vad som händer på hans dagar, i hans huvud, om han läste om ditten och vad han tänker om datten, hur benpasset gick, få honom att skratta med en knasig present osv. Den känslan är ändå fin, vänskap.

Men känns ju lite som att ha munkavle på om det ("älskar", stort ord.. slösar det på min son men annars sitter det djuupt), så jag har inget sagt. Summan av samtalet - bådas stress av att dejta andra, känns lite fånig. Att vi kan väl ha det såhär, det är inte förälskelse - men vi har det himla bra den vänskap vi har. Men inte som ngt "var exklusiv med mig" prat, han vet att jag ska träffa ica igen tex. Men stressen att bli förälskad, funkar ju inte..för honom heller.

Hursomhelst så klargjorde jag när vi pratade idag att jag på intet sätt vill såra, eller göra krångligt för honom så oavsett vad så är jag sjukt tacksam över tid vi haft och blir det mer är det bonus. Tänkte på det TranceII skrev. Men upplever det inte som ständigt trånande (o inte vad jag trodde heller), han sa att det kommer och går men livet är roligare med än utan mig så helt värt det. Men bra att stämma av, hursomhelst.

Men ärligt talat, fasen vad det stör att inte kunna bli kär. Antingen blir jag rädd, skeptisk eller ointresserad - alternativ nyfiken och varma känslor men utan

känsla.

Kanske är jag inte redo öht? Får så dumma tankar, att när jag väl blir kär ngn gång så kommer det bli olyckligt kär i någon. Men det finns ju ingen sådan logik i kärlek, och menar ju knappast något med att inte fatta tycke.

Förresten - killen som sa (på mkt lösa grunder, typ ett telefonsamtal) att jag är kvinnan i hans liv - hade "i ett förhållande" på facebook nu. Vissa blir tydligen kära plättlätt! Fascinerande.

MrBoris · 2013-11-25, 04:17

Citat:

Ursprungligen postat av Lellan

Förresten - killen som sa (på mkt lösa grunder, typ ett telefonsamtal) att jag är kvinnan i hans liv - hade "i ett förhållande" på facebook nu. Vissa blir tydligen kära plättlätt! Fascinerande.

Eller så säger vissa vad som helst för att få kvinnan på fall. Jag t.ex. kan rätt lättvindigt säga saker jag inte alls menar för att få det jag vill - gör inte jag det gör någon annan det.

Lellan · 2013-11-25, 04:38

Citat:

Ursprungligen postat av MrBoris

Eller så säger vissa vad som helst för att få kvinnan på fall. Jag t.ex. kan rätt lättvindigt säga saker jag inte alls menar för att få det jag vill - gör inte jag det gör någon annan det.

Fylls man inte av självförakt då? Inget illa ment, utan jag tänker bara att det är ju verkligen att inte tro sig själv om att kunna få nåt egentligen. Genom att inte välja att säga vad man tror är gynnsamt, utan istället hur det känns/är på riktigt så statuerar man ju att man är "värdig" på ett annat sätt.

Fanns ju inte en chans att killen hade ngn koll på mig öht, efter det lilla, och det kändes dessutom rätt avtändande att han isf antingen trodde att han hade det - eller trodde han skulle kunna övertyga ngn om att så var fallet.

Hursomhelst måste det stuka självkänslan som faen att trixa till bilden lite, det är ju kvitto på att man inte tror att den duger ofiltrerad.

MrBoris · 2013-11-25, 04:53

Citat:

Ursprungligen postat av Lellan

Fylls man inte av självförakt då? Inget illa ment, utan jag tänker bara att det är ju verkligen att inte tro sig själv om att kunna få nåt egentligen. Genom att inte välja att säga vad man tror är gynnsamt, utan istället hur det känns/är på riktigt så statuerar man ju att man är "värdig" på ett annat sätt.

Fanns ju inte en chans att killen hade ngn koll på mig öht, efter det lilla, och det kändes dessutom rätt avtändande att han isf antingen trodde att han hade det - eller trodde han skulle kunna övertyga ngn om att så var fallet.

Hursomhelst måste det stuka självkänslan som faen att trixa till bilden lite, det är ju kvitto på att man inte tror att den duger ofiltrerad.

Som vanligt är det lätt för dig att säga då du kan gå runt och prutta och rapa och ändå få killar lika ofta som en annan skiter. För att få napp tummar jag på nästan alla mina principer och bjuder på mig själv och visar den sida jag tror funkar på tjejen ifråga. Jag är dock jävligt ensam om att våga erkänna att det är så - vilket jag tycker jag ska ha all heder för

Lellan · 2013-11-25, 05:03

Citat:

Ursprungligen postat av MrBoris

Som vanligt är det lätt för dig att säga då du kan gå runt och prutta och rapa och ändå få killar lika ofta som en annan skiter. För att få napp tummar jag på nästan alla mina principer och bjuder på mig själv och visar den sida jag tror funkar på tjejen ifråga. Jag är dock jävligt ensam om att våga erkänna att det är så - vilket jag tycker jag ska ha all heder för

Men.. nä.

Eller såhär; jag skulle säkert kunna vara mer inbjudande, och faktiskt få komma till (var dryga året sedan jag hade sex m ngn) - eller om jag stötte så skulle en kille kanske inte ha hyfs att tacka nej oavsett vilket (vilket är stört men förmodligen så pga ngt skumt könsrollsgrejs).

Men kruxet är ju att det jag söker, är någon som är med MIG. Inte som jag får vara med, eller att han är med den han tror att jag är (eller skiter i att jag är el inte är).

Så vad gäller mitt "komma till"; som handlar om att ligga med ngn som respekterar/intresserar mig, jag respekterar/intresserar - så känns det svårgjort.

Du söker ngn att testköra, se hur den är - självklart är det stadiet lättare att nå. Och du har för låga tankar om tjejer o dig själv tror jag, du skulle fixa det utan att försöka optimera - kanske vinna lite annat på kuppen men tveksamt om det intresserar dig.

Hursomehelst är det en ickefråga eftersom vi söker så olika saker, men antar att det är en av anledningarna till att vägarna o orken skiljer sig åt mellan oss.