Mot Stockholm Ultramarathon 100km - Sidan 22 - Kolozzeum Forum

LadyG · 2014-11-27, 16:15

Och där var anmälningsavgiften för 2015 betalad.
100km. Jag ska.

Nu fortsätter jag som jag gjort, med blandad kompott styrkträning, löpning, crosstrainer och motionscykel. Allt för att få så allsidig träning som möjligt. Det var där jag brast i år, jag släppte för mycket på tyglarna och sprang för mycket i förhållande till styrkan. Det håller bara visst länge, sedan brister något.

Nu gör jag om, och förhoppningsvis rätt.

LadyG · 2014-11-27, 16:46

För att inte göra det lätt för mig att undvika träning har jag färdigställt ett fitnesshörn. Så även om det är dåligt väder, gymmet är stängt eller vad nu ursäkterna kan vara så kan jag alltid träna.

No excuses!

944RS · 2014-11-27, 17:53

Citat:

Ursprungligen postat av LadyG

Och där var anmälningsavgiften för 2015 betalad.
100km. Jag ska.

Kul att du inte ger upp!

LadyG · 2014-11-27, 18:48

Citat:

Ursprungligen postat av 944RS

Kul att du inte ger upp!

Nej, men den här gången tänkte jag min noga för om jag skulle köra 2015 eller 2016 iaf, men jag har en plan...

Den här gången har jag tänkt till före

LadyG · 2014-11-28, 16:16

Det kändes att jag tränat en massa olika saker den här veckan. I snitt en timma om dagen har jag lagt på träning hittills: motionscykel, crosstrainer, styrketräning och löpning. Jag försöker vara varierad och mångsidig, och armhävningsutmaningen grejade jag riktigt bra. Jag passade på när jag kom hem efter löpningen, medan jag fortfarande var varm. Dag 3 på första veckan skulle vara 8+10+7+7+ max (dock minst 10) så jag gjorde det, och avslutade med 21 som max. Det är 1 mer än i torsdags, så jag är nöjd.

Armarna hade allt orkat mer, men jag tappar hållningen därikring så då är det lika bra att sluta. Det är bara dåligt för ryggen om man börjar tappa hållningen och inte kan armhäva ordentligt. Hellre 21 strikta än en massa fler men de sista som en hängbro som lägger belastningen på diskar och annat som inte tål det...

Det gick ju inte som jag ville i år på Stockholm ultra, jag var alldeles för mycket skadad för att ha en chans på 100km men 2015 ska jävlar i min lilla låda bli ett bättre år. Jag börjar förbereda redan nu, med allsidig träning och koll på alla de där detaljerna jag slarvade med i år (styrketräningen främst). Man kan inte ge sig på en så lång ultra och tro att man inte behöver styrketräna. Det är bara dumt.

Så. På't igen bara. Gör om gör rätt

LadyG · 2014-12-08, 22:12

Igår sprang jag samma runda på i stort sett samma tid, mysigt och trevligt. Lite regn, lite svalt men mest skönt. Idag kom fästmannen med en Garmin Forerunner 920XT så då måste jag ju testa den genast! Var han köpt den eller vad den kostar vete sjutton, jag skådar inte given häst i munnen!

Någon kanske undrar hur den står sig jämfört med t ex Suunto? Det vet inte jag något om men kolla här: 920XT vx Ambit3

Jag kan bara säga att jag älskar den. Nu gillade jag i och för sig 910XT också, jag trivs med Garmin. Den nya klockan är lätt, bara 61g, och ännu smidigare. Jag tycker den är jättesnygg dessutom, och den kan synkas med telefonen så att man får ännu mer funktionalitet om man vill ha det. Pulsbandet har extra sensorer så man får ännu mer data om man vill ha det, som vertikal rörelse, markkontakttid och stegräknare

Och jag vill ju ha det

Ett pass har jag hunnit med, och jag ville nästan omedelbart ut igen när jag synkat första passet. Via WiFi

Jag kommer antagligen röra mig mer tack vare klockan eftersom den har inbyggd aktivitetssensor, det är första klockan på kanske 10 år som jag faktiskt är sugen på att ha till vardags också och sitter jag still för länge kommer den att klaga! Perfekt för en kontorsråtta som jag!

LadyG · 2014-12-09, 18:07

Uj vad sent jag kom ut idag. Satt och pillade med klockan och grävde ner mig i menyerna. Den är vansinnigt avancerad, om man vill att den ska vara det. M en ut kom jag till sist, men utan telefonen. Klockan fungerar utmärkt, men telefonens Bluetooth är det något knas med. Jag kunde ansluta till fästmannens telefon utan problem, men inte löpartelefonen (CAT B15Q). Till sist fick jag ge upp, och jag hatade Android ännu lite mer efteråt.

Kan man springa vilse på hemmaplan? Ja, nästan i alla fall. Jag ska väl erkänna att jag inte tittade så noga, jag trodde jag kunde vägen. Rundan jag döpt till Rinkeby Runt ska vara strax över 5km och omfatta mest grus. Få gatlyktor, lite ödsligt. Lagom för ett pannlampspass. Om det nu inte hade varit för att de smällt upp en byggarbetsplats efter 1300m ungefär som lurade ut mig på någon slags leråker innan jag upptäckte att vägen var borta.

Snärjde mig tillbaka till vägen och hittade upp på den väg de hade försökt markera, jag hade helt sonika rundat reflexskyltarna och konerna de satt ut och inte ens sett avspärrningen!

De har börjat smälla upp lyktstolpar längs vägen, de råttmopsarna! Fattas bara att de ska asfaltera också...

Det var förvisso länge sedan jag sprang Rinkeby Runt, den är ju så kort, men jag trodde inte det hade ändrat sig så mycket, att de hade byggt så in i bängen! Jag har inget minne av att jag sprang där, en gång i april och en gång i januari, som klockan påstår men säger den det så gjorde jag det. Fast jag minns att jag sprang där för något år sedan, när det var snö och mörkt. Det var jättefint, tyst. Nästan som om man inte var i stan alls. Det har byggarbetsplatsen effektivt förstört nu. NU är det jätteuppenbart att man är i stan även här.

Spring försiktigt förresten, om ni ska springa i stan, det är svartis på asfalten märkte jag på hemvägen. Otäckt att springa när man inte vet om man har fäste eller inte.

Jag börjar i alla fall få roliga data från klockan nu, några pass till bara så ...

LadyG · 2014-12-15, 13:18

Jag startade på 24-timmars, osäker på hur det skulle gå och mina tvivel var inte obefogade. Med jämna mellanrum har jag känt av stukningen i somras, tillräckligt för att jag ska reagera men inte tillräckligt för att sporra mig att göra något mer än det jag redan gör (ex tåhäv, balansplatteövningar typ utfall på balansplatta och knäböj på balansplatta, enbensövningar med och utan gummiband). Eller så är 4 månader för lite tid.

Hur som helst började jag känna av vänsterfotleden redan efter 3 mil, vart tredje steg ungefär nöp det till lite vagt på utsidan av fotleden. Precis samma ställe som gjorde ont när jag stukade mig i somras. När jag närmade mig 4 mil kände jag av fotleden vid varje steg, och dessutom började högerfoten ömma. Jag misstänker att jag sprang och kompenserade på något vis, försökte väl antagligen avlasta den ömma fotleden så mycket det gick. Helt lätt att göra det blev det dock inte när vänsterfoten har innerspår de första sex timmarna. Sen vände vi varv men då var det redan för sent.

Snörade av mig skorna och jämförde fotlederna vid ~4 mil, och vänsterknölen var åtminstone en tredjedel större än höger. Beslutade mig för att åtminstone klara maran, så jag gick de sista varven och försökte låta bli att halta. Jag har fått för mig att man bara anstränger andra muskler galet om man gör det. Tackade för mig och sa adjö till arrangörerna och Telekonsult arena för kvällen, besviken och grinig. Visst, man klarar alltid en tidsultra, men jag hade en plan. En sund och vettig plan dessutom, men den sprack i och med att fotleden svullnade upp. När jag stannade hade jag gott om krafter kvar, jag kände mig inte sliten eller trött. Dagen efter loppet gick jag obehindrat, om man bortser från en lätt stelhet i fotleden. Idag, två dagar senare är allt som normalt igen.

Allt utom att jag fortfarande är besviken och tappat tron på kroppen igen.

LadyG · 2014-12-15, 19:00

En bänkpresspyramid som toppade på 30kg, stångrodd med 15kg och 25kg och en förskräcklig massa balansplatteövningar. Draken på balansplatta är trist. Ska man byta övning då kanske? Joggade till gymmet och hem utan att fotleden hatade mig.

LadyG · 2014-12-16, 16:22

Tog min träningsvärk och gav mig ut på en runda. Hittade både blankis, asfalt, lera, grus, gräs och skogsstig att springa på. Kändes bra, fast jag tog det väldigt lugnt också. Villade bort mig i en byggarbetsplats igen, jag början bli van att vinka ursäktande och ge mig av illa kvickt nu.

Fotleden verkade inte ha något emot löpning idag, jag fattar inte. Var det bara hårt underlag som ställde till det? Hade det fungerat om det inte varit mondobeläggning på betong?

944RS · 2014-12-16, 18:36

Kul med en ny klocka. Jag vill oxå uppgradera till den från min 910!

Tråkigt att det inte gick som planerat. Men det är ju alltid svårt att veta hur kroppen ska reagera på sådan belastning. Ibland går det bara inte...

LadyG · 2014-12-16, 20:56

Den är helt underbar tycker jag! Ska man byta klocka är det till den.

Jag lutar åt att det var betongen som gjorde fotleden svullen, för den har inte svullnat av dagens löpning. Iofs bara 15km (vs 42 i helgen) men nått borde väl synts ändå tycker jag.

LadyG · 2014-12-17, 15:29

Gav mig ut på en ny runda jag aldrig testat förut, lagom till snön fallit ett litet tag. Det var nästan magiskt att springa i det täta snöfallet. Det knarrade lite under skorna men det var inte halt. Stora vackra snöflingor snärjde in sig i ögonfransarna, jag var så gott som ensam ute och sprang genom så gott som orörda snötäcken på trottoarerna. Så vackert! Imorgon lär det bara vara slask kvar, men nu innan snösvängen hunnit förstöra allt var det vackert.

944RS · 2014-12-17, 19:08

Läckert!

LadyG · 2014-12-18, 20:59

2200km sprungna i år. Nästan. Det fattas ynka 760 meter! Hade jag vetat det hade jag kanske tagit en extra sväng hem, eller inte haft så bråttom att stänga av löpbandet. Fast 2199,26 km är inte så illa det heller. Det är rätt långt.

Jag tror däremot inte att jag spränger 2200km-vallen imorgon. I helgen sprang jag en mara, sen vilade jag en dag och efter det har jag sprungit oavbrutet, glatt påhejad av min nya klocka. Statistiken är makalöst rolig! Jag är så himla lycklig, det är roligt och spännande!

Men, allt med måtta. Jag körde ett brutalt benpass på gymmet ikväll, ett som jag avslutade med en timmes löpbandslöpning för att klämma ur det sista ur benen. Nu känner jag musklerna, nästan som om de vibrerar. Imorgon blir det nästan garanterat ingen löpning.

Jag har lagt in raka mark i benpasset, så när jag hade kört min pyramid i knäböj (för tillfället 8x3 från 15kg stegvis upp till 30kg och sen samma steg ner igen med kort vila) körde jag raka mark. Nu är det ganska lätt att persa i en övning man nyss börjat med, men jag tyckte jag fick träff på rätt muskler den här gången. Långsamma, kontrollerade rörelser. Känna efter vilka muskler som jobbar, maka lite på sig och vips så kände jag hur det bara fanns där: Power!

Nu är det som sagt en ny övning, så jag ökade med måtta, men jag kan lugnt säga att så som jag kände mig och så bra träff som jag fick hade jag kunnat hantera mycket mer vikt än de 35kg jag lyfte ikväll. Och det trots att jag piskat benen med en knäböjdpyramid innan. En lugn och solid 8x3 på 35kg med full kontroll och goda marginaler. Det kändes ruskigt bra! Och dessutom utan att ländryggen kändes stram eller ansträngd, det är annars något jag är vansinnigt vaksam på.

När de tunga övningarna var klara sprätte jag upp på balansplattan och körde draken, utfall och knäböj. Fötterna ynkade sig lite, det gör de alltid efter benpasset men då vet jag att de får jobba. Mjölksyra i fötterna går inte över i första taget

Här hade jag velat ha in en shake och lite vila egentligen men nu började klockan bli sent så jag slängde mig på löpbandet och sprang en timme. I början var benen omöjliga, helt stela och konstiga. Jag hade ingen riktig kontroll över dem, men det redde sig. Värre var donnan med parfymen som fick mig att tappa andan fullständigt. Jag får väldigt svårt att andas när någon har stark parfym, men hur ber man någon att sluta stinka utan att de tar illa upp? Inte ens de vänligaste fraser lär ju tas emot med annat än irritation...

När hon gick fick jag fart på spirorna igen och kunde avsluta passet i något annat än flåsande lunk.

Sen ska jag hem också... Men den joggen gick faktiskt oerhört bra, frisk luft och middag som lockade gjorde väl sitt till kan tänka

Nu är jag vrålnöjd, trött och glad. Men om det tar till lördag innan jag tänker på löpning igen kanske ingen blir förvånad?