Citat:
Ursprungligen postat av Diomedea exulans
Ja, jag fick 125 i IQ.
Alltså inte Mensas provtest på internet, där typ alla får högsta betyg. Mensa har uppenbarligen riggat det så för att folk ska gå och göra det riktiga provet, så de får pengar. De smarta jävlarna.
|
Kul att du gjorde det riktiga testet. Själv är jag övertygad om att man kan träna upp förmågan att lösa mensapussel, precis som man flitigt kan öva upp sig inför högskoleprovet. Och mellan två individer som inte övar inför endera prov kommer erfarenheterna att påverka resultaten så starkt att man inte kommer kunna hävda den ena smartare än den andra.
Jag är också övertygad om att motivationen att prestera på ett sådant test kommer att ge stort utslag för resultatet, kanske inte alltid till fördel för den som är mest motiverad. Bara tanken på tidspressen gör ju många svimfärdiga.
Sen tror jag absolut det är möjligt att utsätta samma individer för många typer av problemlösning och intelligenstester och sedan kunna sammanfatta testresultaten i någon form av normerad skala. Men det kräver många tester och utan större krav på tidspress.
Nä, bästa måttet är nog ändå magkänslan man får av en komplex individs agerande i olika situationer, som ni är inne på. För inte fan skulle jag låta mig övertygas av hur truckförarna i Mensas lapplandsklubb spekulerar kring omvärldsproblem. Så det där som Mensa avser att mäta ger jag faktiskt inte mycket för. Högskoleprovet å andra sidan fyller åtminstone ett syfte annat än att få okultiverade legobyggare att känna sig förmer.
För egen del hade jag inga problem att skriva bra på högskoleprovet. Förmodligen för att jag hade en jävla ambition att göra det och pluggade hårt till provet. Det enda jag däremot verkligen upplevt att jag är bättre än många på är sifferminne. Har inga större problem att minnas ett OCR-nummer jag sneglat på eller ett mobilnummer jag fått höra en gång. När jag sen är på stadsvandring med en vän på stan är det alltid han som har kartan i huvet för jag har antingen halvkasst lokalsinne eller lägger inte alls fokus på att minnas riktningar. Och även när jag försöker så gör han det snabbare. Men siffror och gatunamn lägger han aldrig på minnet, något som jag verkar registrera automatiskt.
Med det sagt beror den intelligens man upplever att andra har också mycket på vad en person prioriterar att låta sina minnesfack upptas av. Prioriterar man olika saker får man ju olika styrkor. Jag har aldrig träffat någon som briljerat inom alla typer av problemlösning och mästarna inom matematik kan ju t.ex. ha en tendens att vara socialt handikappade.
Det absolut svåraste jag utsatt mig för i fråga om problemlösning som kräver kreativitet och förmåga att hitta och värdera mönster bland mycket distraherande information är utan tvekan när jag skrev en uppsats om generativ grammatik på magisternivå. Ibland kunde det ta flera timmar att försöka avkoda vad världens mest opedagogiska lingvist Noam Chomsky försökte argumentera för. En av anledningarna till att jag valde att inte hålla med honom var principen att den enklaste av lösningarna oftast är den vettigaste, så jag föll för lokalkasusgrammatiken istället.