Som sagts tidigare är måttlighet en viktig punkt när det gäller att lägga om sin livsstil.
Visserligen har jag inte samma historia, men kan berätta den ändå.
Jag och en polare satt hemma och kände oss allmänt slöa, och funderade på vad andra ungdomar kan tänkas göra förutom att supa och kasta sten. Vi kom efter ett tag med samlad kraft fram till att gym lät som en relativt vettig sysselsättning, även om ingen av oss direkt hade någon aning om något vad gäller gymträning.
Tog två pass, sedan gjorde jag som jag alltid har en tendens att göra såfort något nytt gör entré i mitt liv, började läsa på om det. Tog nog inte mer än ett par veckor innan jag hade bränt x-hundralappar på i princip verkningslösa pulver och piller som jag stod fast vid skulle göra mig till hulken. Hade dessutom kollat upp scheman och strukturerat upp vår träning, min vän mest hängde med och tyckte väl det hela verkade något överdrivet.
Nåväl, till slut sa det smack, och jag inser att pulverna och pillerna inte ger mig något alls, förutom en avgrund i spargrisen. Därför skippade jag detta helt. Träningen kändes tråkig och jag var inte alls lika peppad längre. Men jag fortsatte läsa, läsa och läsa. Till sist hade jag läst mig till att kosten är mycket viktigare än några pulver alls och detta blev min nya "hobby" tillsammans med träningen. Varje gång jag kom hem och kände att jag hade ätit bra, tillräckligt och gjort mitt på träningen kändes det som en lyckad dag. Och så är det än idag, för detta fungerar!
Jag har fortfarande min kropp och kost som min största hobby, jag vet att jag sitter på kunskap och kännedom om min egen kropp som gör att jag kan styra hur den utvecklas i viss mån, och den känslan är oslagbar!
Mitt råd är att skippa datorspelet/tvn/whatever och försök göra din nya livsstil till något av en hobby, när du lär känna och kan laborera och styra din kropp kommer du vara nöjd, det kan jag faktiskt lova!
EDIT: För övrigt kan jag tillägga att min vän fortfarande hänger kvar och tränar med mig. Däremot tror jag inte att han hade gjort det utan mig (ja, ibland får man vara självgod

) eftersom han ser det endast som träning, jag ser det som en hobby och en livsstil. Jag känner mig manad att dra mig till gymmet hur trött jag än är, även om det innebär att jag får gå upp 1½ timme tidigare, eftersom att jag vet att det ger de resultat jag vill ha.