tråden om dating, relationer mm

[camilla]

Ursprungligen postat av pragmatist

För att de skickar samma meddelande till tusen andra tjejer och antagligen inte ens läser vad du skrivit i din profil.

Mmm, man känner sig sååå speciell!

Ursprungligen postat av pragmatist

För att de skickar samma meddelande till tusen andra tjejer och antagligen inte ens läser vad du skrivit i din profil.

Om det där var ett försök till att få mig förvånad över att ojdå männen bryr sig bara om mitt yttre och läser inte den djupa texten som jag har skrivit på min profil!!1!1 så... hallå? Jo, det är ingen nyhet precis MEN jag kan tycka att man ser på någons profilbild UNGEFÄR hur gammal personen är och åldern kanske man har en sek att slänga ett öga på? Står ju precis bredvid bilden lol.
Skriv inte till någon som du skulle kunna vara förälder till åldersmässigt kan jag tycka är en soft tumregel.
Förvånad? Nej inte det minsta, gubbar är något som man får dras med att få mail ifrån på sådana sidor men jag tycker ändå att det är lagom roande.

[skaparn]

Ursprungligen postat av mikaelj

Rätt tydligt, om jag minns rätt. Paus i samtalet, "Du...", väntar på uppmärksamhet, sedan börjar jag. Hurså?
Postat via en mobil enhet

Jag tänkte mest på att ibland så leder ju samtal av olika anledningar in på just detta utan att det behöver bli ett avbrott som är svårt att inte få högtidligt.
Dock kan det lika gärna spåra ur åt andra hållet så att man bara skämtar bort allt.

[Ignatius72]

Ursprungligen postat av skaparn

Du! är en förolämpning.

[Yes]

Ursprungligen postat av mikaelj

Varför har det alltid en tendens att bli så allvarligt när man har Samtalet(tm)?

Det verkar räcka att jag öppnar munnen så låter det som att jag försöker berätta för någon att en anhörig dött, trots att tankegången och sinnesstämningen är "hörru, jag gillar dig, och blir glad av att träffa dig, och vill gärna fortsätta dig. hur ser du på det?"

Faktum är att trots att jag säger ovanstående i princip ordagrant försvinner det glada och roliga i det helt och jag känner mig som nå'n sorts ilsk korsförhörare som ställer ultimatum?

Vilket är jättekonstigt, för vanligtvis när jag pratar med människor (inkl. ovan nämnda) är jag väldigt lättsam & glad och allt annat än en ilsk korsförhörare. (Det är jag bara på Internet.)
Det kanske hör till samtalets natur? I så fall, varför? Om inte, vad göra åt det?

Min gissning är att det blir allvarligt för att det är viktigt. Varför ändra på det? Säg det med eftertryck istället. Det kan rentav vara en fördel att glada och lättsama mikaelj växlar till att vara allvarlig ibland. En lättsam charm är bra, men det finns ju stunder där du behöver visa att det är slutlekt och allvar som gäller.

Så mitt tips är att göra det ännu allvarligare. Ta tag i henne, lägg händerna på hennes axlar och håll en stadig ögonkontakt hela tiden. Säg vad du vill säga. Skippa frågan på slutet och kyss henne istället. Du kommer märka hur hon ser på det ändå.

Det kan även få bli dagens tips när det gäller att flirta. Jag kan själv vara härjig, lättsam och kopiöst ordbajsande. Snackar massor av skit och drar dåliga skämt för att roa mig själv. Men, jag vill ju inte bli någons clown och jag har mer att komma med än en massa trams. Så det gäller att växla från lättsam till allvarlig. Ibland genom att bara byta samtalsämne, och ibland genom att dra någon i benet...

"Du.... allvarligt talat..."
"Va!? Vad är det nu?"
"Fan vad snygga ben du har."

[Yes]

Ursprungligen postat av Stoltz

Du vet när man söker jobb, och det står att man ska ha 5 års utbildning men man istället har andra kvaliteer som väger upp de fem åren? Jo, därför Antar jag iofs.

Lite så är det ju. Säger hon att hon vill ha en lång, mörk snygging tänker jag bara att hon inte träffat mig än. Säkert jobbigt för henne att gallra en massa ointressanta mail, men det är ju inte mitt problem.

[filmjölk]

Ursprungligen postat av Yes

Min gissning är att det blir allvarligt för att det är viktigt. Varför ändra på det? Säg det med eftertryck istället. Det kan rentav vara en fördel att glada och lättsama mikaelj växlar till att vara allvarlig ibland. En lättsam charm är bra, men det finns ju stunder där du behöver visa att det är slutlekt och allvar som gäller.

Så mitt tips är att göra det ännu allvarligare. Ta tag i henne, lägg händerna på hennes axlar och håll en stadig ögonkontakt hela tiden. Säg vad du vill säga. Skippa frågan på slutet och kyss henne istället. Du kommer märka hur hon ser på det ändå.

Det kan även få bli dagens tips när det gäller att flirta. Jag kan själv vara härjig, lättsam och kopiöst ordbajsande. Snackar massor av skit och drar dåliga skämt för att roa mig själv. Men, jag vill ju inte bli någons clown och jag har mer att komma med än en massa trams. Så det gäller att växla från lättsam till allvarlig. Ibland genom att bara byta samtalsämne, och ibland genom att dra någon i benet...

"Du.... allvarligt talat..."
"Va!? Vad är det nu?"
"Fan vad snygga ben du har."

Säkert ett jättebra tips generellt. men...

Nu snöar jag kanske in på det här med ålder alldeles för mycket (och ber om ursäkt om det irriterar någon) i "skall-du-inte-ha-en-bebis-snart? Klockan tickar!" - åldern är: "men det finns ju stunder där du behöver visa att det är slutlekt och allvar som gäller" verkligen allvar, allvar på riktigt.

Skall man definiera sitt förhållande och vara ett par på allvar så innebär det barn/giftemål/pensionssparande. Mellanläget mellan "fling" och "gift", pojkvän eller vad vi kan välja att kalla det finns inte riktigt på samma sätt som det finns före och efter "den åldern".

Vill MikaelJ (eller du, du är väl snart där med?) bli "exklusiv" med någon i samma ålder, kanske detta innebär att det är samma som att säga "Vi gifter oss och skaffar barn inom en snar framtid". Vill hon då kanske tänka till lite mer, eller har minsta funderingar på dig som partner och far till hennes barn så ställer sådant allvar henne verkligen mot väggen.

Hon kan mycket väl vilja ha dig som kompis och älskare, men att ha en pojkvän som är ute efter en flickvän och inte en fru funkar kanske inte så bra.

Är jag helt ute och cycklar nu damer och herrar?

[WHITEFOLKS]

Ursprungligen postat av Tolkia

It's funny because it's true.

Det kanske är klokt att åtminstone inte riktat gå in för att trasha en specifik medlem. Även om ni inte håller med camilla är det ganska beige att regrediera till "men du är säkert FUL!" när man inte kommer på något bättre.

Och du är funny för att tolkia tolkar som fan läser bibeln.

[Lellan]

Varför vill man gifta sig?
Ok, det skiljer väl sig åt för alla.. men den där förklaringen att "visa omvärlden" och att det är för att det "verkligen visa att man lovar att finnas där" osv - det är grekiskan för mig. För ett papper, en ring - fixar väl inte det? Det är väl hur man är mot varandra och visar kärleken som är kärnan, inte ngt slags intyg?

Nu är jag iofs jävligt bitter, eftersom de gifta vänner jag trott mig haft av manligt kön samtliga i enskildhet deklarerat att de inte tar så hårt på det där med trohet i praktiken, mer att det är att visa att syftet är sådant. Men i en viss situation, under vissa omständigheter, skulle de kunna förstå att de vore otrogna. Vilket för mig är samma sak som ett tomt löfte.

Men ändå; en del hävdar att det är praktiskt. Säg att man inte ska ha barn ihop, är det fortfarande praktiskt? Inte ta lån ihop, praktiskt fortfarande? Hur?

Försöker bara fatta vitsen med sånt där, kan inte se den.

[mangemani]

om jag gifter mig så är det inte för att man ska lova att vara varandra trogna etc, att kunna vara trogen sitter i psyket, inte i nån ring eller papper.
om jag gifter mig så gör jag det för att det är nått fint med det hela, fint att kunna kalla sig för man och hustru, inte för att försöka binda kvinnan vid ens sida.
flickvän, sambo, fästmö, det låter lite vekt i mina öron efter flera års förhållande, då tycker jag att make och hustru låter snäppet bättre.
men det är jag det.

[Yes]

Ursprungligen postat av filmjölk

Säkert ett jättebra tips generellt. men...

Nu snöar jag kanske in på det här med ålder alldeles för mycket (och ber om ursäkt om det irriterar någon) i "skall-du-inte-ha-en-bebis-snart? Klockan tickar!" - åldern är: "men det finns ju stunder där du behöver visa att det är slutlekt och allvar som gäller" verkligen allvar, allvar på riktigt.

Skall man definiera sitt förhållande och vara ett par på allvar så innebär det barn/giftemål/pensionssparande. Mellanläget mellan "fling" och "gift", pojkvän eller vad vi kan välja att kalla det finns inte riktigt på samma sätt som det finns före och efter "den åldern".

Vill MikaelJ (eller du, du är väl snart där med?) bli "exklusiv" med någon i samma ålder, kanske detta innebär att det är samma som att säga "Vi gifter oss och skaffar barn inom en snar framtid". Vill hon då kanske tänka till lite mer, eller har minsta funderingar på dig som partner och far till hennes barn så ställer sådant allvar henne verkligen mot väggen.

Hon kan mycket väl vilja ha dig som kompis och älskare, men att ha en pojkvän som är ute efter en flickvän och inte en fru funkar kanske inte så bra.

Är jag helt ute och cycklar nu damer och herrar?

Visst kanske det ger lite annan vikt till frågan om barn och giftemål hägrar i horisonten. Poängen är att visa vad man vill och vilken riktning man vill ta det i.

Jag ser det inte som att ställa någon mot väggen, utan bara göra klart vad man vill - om det så är att bada henne i mjölkchoklad eller att hon ska föda ens barn.

[Lellan]

Ursprungligen postat av mangemani

om jag gifter mig så är det inte för att man ska lova att vara varandra trogna etc, att kunna vara trogen sitter i psyket, inte i nån ring eller papper.
om jag gifter mig så gör jag det för att det är nått fint med det hela, fint att kunna kalla sig för man och hustru, inte för att försöka binda kvinnan vid ens sida.
flickvän, sambo, fästmö, det låter lite vekt i mina öron efter flera års förhållande, då tycker jag att make och hustru låter snäppet bättre.
men det är jag det.

Det är just sån förklaring jag öht inte fattar. Men det är väl hopplöst, fattar man inte fattar man inte. Å jag gört inte.

Känns ju lite trist dock, att inte kunna vara två i ngt sånt - om det inte är för bökigt att vara gift kan jag väl tänka mig det, en dag med goda vänner är ju inte fel, men jag bryyyr mig inte vilket ju känns lite som vitsen. Så nä, gifta mig har jag inte lust med - men inget större agg emot heller. Har dock en känsla av att det är lite fel inställning, men svårt att ändra på.

Dock en lättare fråga än att skaffa barn el inte tex, så man ska väl inte klaga.

[Lellan]

Ursprungligen postat av Yes

Visst kanske det ger lite annan vikt till frågan om barn och giftemål hägrar i horisonten. Poängen är att visa vad man vill och vilken riktning man vill ta det i.

Jag ser det inte som att ställa någon mot väggen, utan bara göra klart vad man vill - om det så är att bada henne i mjölkchoklad eller att hon ska föda ens barn.

Men det kan man väl säga, och visa i handling? Syftet å styrkan på känslorna? Nu var ditt inlägg inte riktat mot mig; men den där förutsättningen att seriositet och "jag vill hänga med dig, föralltid känns det som! " - kopplingen till giftermål, är den så given?

Giftermål, nä det låter bara mossigt och "baraföratt" i mina öron.. kanske just för att många verkar slappna av då, som om man då inte längre aktivt behöver jobba på sin trohet, kärlek osv. "Jag sa ju ja?" å så ger man en present en gång per år så är det bra sen.

Men som sagt - är nog ovanligt trög i frågan. Mina föräldrar är gifta, och jag har typ alltid tyckt att de inte ska vara det, mina vänner gifter sig på löpande band och jag ser dem lyckliga den dagen - men jag fattar inte varför. Men kul för dem!

Den jag är tillsammans med, tja - hade jag haft svårt att se oss gamla ihop el inte velat det, hade jag väl inte heller slösat nutid på denne kan jag känna - men är väl medveten om att folk har förhållanden med lite mer dold agenda där de kanske säger/agerar vad som är smidigast - men känner ngt annat. Och då kanske giftermål är bättre, för att det är krångligare att göra slut då el nåt...? Äh, nä som sagt, fattar inte.

Sen det där om framtid. Jag har ju min familj (son), så vad gäller framtid så är min förhoppning att vi båda och andra man håller kärt, har hälsan och lycka. Men i övrigt, inget utöver nu:et. Har svårt att förstå längtan efter sommarställe, giftermål, ja såna där vanliga "steg", känns ju nästan lite taskigt att inte förstå grejen.. så jag försöker förstå. Men tex; hus är bökigt, har växt upp i ett och aldrig insett tjusningen. Sommarställe: liksom, hur vet man från ledighet till ledighet vart man vill ta vägen? Don´t get it. Och så giftermål, ännu mer kryptiskt. Det visar sig väl om vi blev lyckliga i alla våra dagar, eller? En ring, papper gör det väl inte mer förutsägbart? Eller gör det?

[Yes]

Ursprungligen postat av Lellan

Varför vill man gifta sig?

Eftersom du frågade så... får du skylla dig själv. :P

Min motivering, om jag nu hittar rätt kvinna, skulle vara symboliken. Att giftemål är sista steget, att hon blir min helt och hållet och utan förbehåll - bunden till mig genom en ring runt hennes finger. Inte som en slav, utan av fri vilja. Den yttersta formen av hängivenhet.

[shadowfire]

Symboliken även här, fast jag skulle inte formulera mig som Yes.
Däremot så skulle jag underbygga hela aktiviteten som något väldigt speciellt, som tar relationen steget längre. Det blir en ceremoni för att man har tagit sig så pass långt i en relation, klarat av det och att båda tror på att relationen kan stå pall stormar för framtiden. Å ja, jag är en sådan där romantisk gammaldags tråkig jävel, jag gillar ceremonier och speciella ögonblick i livet. Att få gifta mig och att få bli pappa tror jag är de två absolut största händelserna i åtminstone mitt liv att se fram emot eller försöka uppnå.