Men va FAN. Kan känslor gå upp i rök? Vem fan tände på? Hela den här livsgrejen är lite för intressant och faschinerande för att jag ska orka annat än att flyta med. Gud, satan eller högre/lägre ting/varelser får ursäkta, jag har liksom ingen lust. Räkmackeglid ftw.
Nytt motto: Gå upp tidigt på mornarna, återgå till att tänka snälla tankar och tillåta mig leva i vakuum och inte se längre än näsan räcker. Bättre skit finnes ej.

Fan va lurade alla andra är.
(nix, ingen fattar vad jag menar men jag känner mig smart och rofylld. )
Nix, inte rotfylld